Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Den som litar på Herren är förnöjd
131 En vallfartssång. Av David.
Herre, jag är inte stolt och högfärdig.
Jag går inte in i stora ting,
sådant som jag inte begriper mig på.
2 Nej, jag har lugnat ner mig och är stilla,
som ett spädbarn,
som ett litet barn i sin mors famn.
3 Hoppas på Herren, Israel,
nu och för evigt.
31 Ve dem som far till Egypten för att få hjälp!
De litar på hästar
och förtröstar på de många vagnarna
och den stora mängden av ryttare.
De vänder sig inte till Israels Helige
och söker inte Herren.
2 Men han är också vis,
han låter olyckan komma
och tar inte tillbaka vad han sagt,
utan reser sig mot de ondas släkt
och mot dem som hjälper andra göra orätt.
3 Egypterna är människor och inte Gud.
Deras hästar är av kött och inte ande.
När Herren sträcker ut sin hand
vacklar hjälparen,
och den som skulle hjälpas faller.
Tillsammans går de under.
4 För så har Herren sagt till mig:
”När ett lejon ryter över sitt byte,
bryr det sig inte om herdarnas rop och skrik
när de samlas mot det.
Så ska härskarornas Herre komma ner
för att strida på Sions berg, på Sions höjd.
5 Som en svävande fågel
ska härskarornas Herre skydda Jerusalem,
skydda och befria,
skona[a] och rädda.”
6 Vänd om till honom som ni så totalt har fallit ifrån, ni israeliter. 7 Den dagen ska alla kasta bort avgudarna av silver och guld, som ni har tillverkat åt er i synd.
8 ”Och Assyrien ska falla,
men inte för människors svärd,
utan ett svärd som inte är en människas
ska slå ner det.
Det ska fly för svärdet,
och dess unga män ska göras till slavar.
9 Dess fäste ska förgås av skräck
och dess furstar fly i panik från banéret,
säger Herren,
som har sin eld på Sion
och sin ugn i Jerusalem.”
Jesus beskylls för att vara i förbund med djävulen
(Matt 12:22-30; Mark 3:22-27)
14 En annan gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. Och när den onda anden for ut, började den stumme tala. Folk blev häpna, 15 men några sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul[a], de onda andarnas härskare.” 16 Några andra försökte sätta honom på prov och krävde ett tecken från himlen.
17 Men Jesus förstod vad de var ute efter och sa till dem: ”Ni vet ju att ett rike där man strider mot varandra går under och hus faller på hus. 18 Om Satan därför är kluven och strider mot sig själv kan väl inte hans rike bestå? Ni menar ju att jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul. 19 Och om jag driver ut de onda andarna med hjälp av Beelsebul, med vilken kraft driver då era egna anhängare ut dem? De ska därför bli era domare. 20 Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har ju Guds rike kommit till er. 21 Om en stark, beväpnad man bevakar sitt hus är hans ägodelar skyddade. 22 Men om någon starkare dyker upp, besegrar han honom och tar ifrån honom hans vapenrustning, som han litade på, och fördelar bytet. 23 Den som inte är för mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.