Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Ödmjuk förtröstan
131 [a]En pilgrimssång av David.
Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
Jag ägnar mig inte åt stora ting,
åt sådant som är för svårt för mig.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor.
Som ett avvant barn
är min själ i mig.[b]
3 Israel, hoppas på Herren,
från nu och till evig tid!
Lovsång
26 (A) På den dagen ska man sjunga denna sång i Juda land:
Vi har en stark stad.
Frälsningen gör han
till murar och värn.
2 (B) Öppna portarna
och låt ett rättfärdigt folk tåga in,
ett folk som förblir troget.
3 (C) Den som är fast i sitt sinne
bevarar du i frid,
i frid, för han förtröstar på dig.
4 (D) Förtrösta på Herren för evigt,
för Herren Herren
är en evig klippa.
5 (E) Han störtar ner dem som tronar
i höjden,
den stolta staden ödmjukar han.
Han slår den ner till jorden,
han tar ner den i stoftet.
6 (F) Den trampas ner under fötterna –
fattigas fötter, svagas steg.
25 (A) Jag tyckte dock det var nödvändigt att skicka tillbaka Epafroditus[a] till er, min broder, medarbetare och medkämpe som ni sände för att hjälpa mig med vad jag behövde. 26 Han har längtat efter er alla och varit orolig, eftersom ni har hört att han blivit sjuk. 27 Och han var verkligen sjuk, nära döden. Men Gud förbarmade sig över honom, och inte bara över honom utan också över mig så att jag inte skulle få sorg på sorg.
28 Därför är jag så mycket mer angelägen att sända honom, så att ni får glädjen att återse honom och jag själv får känna lättnad. 29 (B) Ta nu emot honom i Herren med all glädje. Visa uppskattning för sådana som han, 30 för han var nära döden i sitt arbete för Kristus. Han satte sitt liv på spel för att ge mig den hjälp som ni inte kunde ge.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation