Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Ödmjuk förtröstan
131 [a]En pilgrimssång av David.
Herre, mitt hjärta är inte högmodigt,
mina ögon är inte stolta.
Jag ägnar mig inte åt stora ting,
åt sådant som är för svårt för mig.
2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ
som ett avvant barn hos sin mor.
Som ett avvant barn
är min själ i mig.[b]
3 Israel, hoppas på Herren,
från nu och till evig tid!
Herren kan rädda, inte Egypten
31 (A) Ve dem som drar ner
till Egypten för att få hjälp.
De förlitar sig på hästar
och förtröstar på vagnar
för att de är många,
och på ryttare
för att mängden är stor.
De vänder inte sin blick
till Israels Helige
och frågar inte efter Herren.
2 (B) Men också han är vis
och låter olyckan komma,
han tar inte tillbaka sina ord.
Han reser sig mot de ondas hus
och mot hjälp från förbrytare.
3 (C) För egyptierna är människor
och inte Gud,
deras hästar är kött och inte ande.
Herren ska räcka ut sin hand,
och hjälparen ska vackla
och den hjälpte falla,
båda går under tillsammans.
4 (D) För så har Herren sagt till mig:
Liksom ett lejon ryter,
ett ungt lejon över sitt rov
när många herdar
samlas emot det,
och inte skräms av herdarnas rop
eller räds deras oväsen,
så ska Herren Sebaot komma ner
för att strida på Sions berg
och uppe på dess höjd.
5 (E) Som fågeln breder ut sina vingar
ska Herren Sebaot beskydda
Jerusalem.
Han ska beskydda och hjälpa,
skona och rädda.
6 (F) Vänd om till honom som ni så djupt har avfallit ifrån, ni Israels barn. 7 (G) För på den dagen ska var och en kasta bort sina avgudar av silver och avgudar av guld, som era händer har gjort åt er till synd. 8 (H) Assur ska falla[a], men inte genom en mans svärd. Ett svärd som inte är en människas ska förtära honom. Han ska fly för svärd, och hans unga män ska bli slavar. 9 (I) Hans klippa ska förgås av skräck, och hans furstar ska förfärade fly för baneret.
Så säger Herren, han som har sin eld på Sion och sin ugn i Jerusalem.
Jesus eller Beelsebul
14 (A) En gång drev Jesus ut en ond ande som var stum. När den onda anden hade farit ut, talade den stumme och folk var förundrade. 15 (B) Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul[a], de onda andarnas furste, som han driver ut andarna." 16 (C) Andra ville pröva honom och begärde ett tecken från himlen av honom.
17 (D) Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som är splittrat blir ödelagt, och hus faller på hus. 18 Om nu Satan skulle vara splittrad och i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul jag driver ut de onda andarna. 19 Men om jag driver ut andarna med Beelsebul, med vem driver då era söner ut dem? De blir alltså era domare. 20 (E) Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike nått er.
21 När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. 22 (F) Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar han ifrån honom alla de vapen som han litade till och fördelar bytet. 23 (G) Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation