Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Tillbedjan och lydnad
95 (A) Kom, låt oss ropa till Herren,
jubla till vår frälsnings klippa!
2 Låt oss träda fram för hans
ansikte med tacksägelse,
jubla till honom med lovsång,
3 (B) för Herren är en stor Gud,
en stor kung över alla gudar.
4 (C) Han har jordens djup i sin hand,
och bergens toppar är hans.
5 Hans är havet som han har gjort,
och det torra som hans händer
format.
6 (D) Kom, låt oss falla ner och tillbe,
böja knä för Herren vår Skapare,
7 (E) för han är vår Gud
och vi är folket i hans hjord,
fåren i hans vård.
I dag,
om ni hör[a] hans röst,
8 (F) förhärda inte era hjärtan
som vid Meriba,
som på Massas[b] dag i öknen,
9 (G) där era fäder frestade mig
och prövade mig
fast de sett mina gärningar.
10 (H) I fyrtio år var jag vred
på det släktet,
och jag sade: "De är ett folk
med vilsna hjärtan,
de känner inte mina vägar."
11 (I) Så svor jag i min vrede:
"De ska aldrig komma in
i min vila."
27 Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. 28 Då sade Herren till Mose: ”Hur länge ska ni vägra att hålla mina bud och befallningar? 29 (A) Se, Herren har gett er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen.” 30 Alltså höll folket sabbat på sjunde dagen.
31 Israels barn kallade det manna[a]. Det liknade korianderfrö och var vitt och smakade som tunna kakor med honung.[b] 32 (B) Och Mose sade: ”Detta är vad Herren har befallt: Spara en gomer av det, så att era efterkommande får se det bröd jag gav er att äta i öknen när jag förde er ut ur Egyptens land.” 33 Till Aron sade Mose: ”Ta ett kärl och lägg en gomer manna i det och ställ det inför Herren. Det ska bevaras för kommande släkten.” 34 Aron gjorde som Herren hade befallt Mose. Han ställde det framför vittnesbördet[c] för att förvaras där.
35 (C) Och Israels barn åt manna i fyrtio år, ända tills de kom till bebott land. De åt manna tills de kom till gränsen av Kanaans land.
Jesus och den samariska kvinnan
4 När Jesus fick veta att fariseerna hade hört att han fick fler lärjungar och döpte fler än Johannes – 2 även om det inte var Jesus själv som döpte, utan hans lärjungar – 3 lämnade han Judeen och vände tillbaka mot Galileen. 4 Han måste då ta vägen genom Samarien[a], 5 (A) och han kom till en samarisk stad som heter Sykar,[b] nära den mark som Jakob gav till sin son Josef.[c] 6 Där fanns Jakobs brunn[d]. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig där vid brunnen. Det var omkring sjätte timmen[e].
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation