Revised Common Lectionary (Semicontinuous)
Gud kallar Abram
12 (A) Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.[a] 2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 (B) Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade[b].”
4 Abram gav sig i väg som Herren hade sagt till honom, och Lot gick med honom. Abram var sjuttiofem år[c] när han lämnade Harran.
Hjälpen kommer från Herren
121 [a]En pilgrimssång.
Jag lyfter mina ögon till bergen.
Varifrån kommer min hjälp?
Abraham rättfärdig av tro
4 Vad ska vi då säga att Abraham fann, vår förfader efter köttet[a]? 2 (A) Om Abraham förklarades rättfärdig genom gärningar, då har han något att berömma sig av – men inte inför Gud. 3 (B) För vad säger Skriften? Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.[b] 4 (C) Den som har gärningar får sin lön, inte av nåd utan som förtjänst. 5 (D) Men den som utan gärningar tror på honom som förklarar den ogudaktige rättfärdig, han får sin tro tillräknad som rättfärdighet.
Abraham och löftet
13 (A) Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14 Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15 (B) Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.
16 (C) Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och löftet stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17 (D) som det står skrivet: Jag har gjort dig till far till många folk. Och det är han inför den som han trodde på, Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till.[a]
Jesus och Nikodemus
3 (A) Bland fariseerna fanns en man som hette Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. 2 Han kom till Jesus en natt och sade: "Rabbi, vi vet att du är en lärare som kommer från Gud. Ingen kan göra de tecken som du gör om inte Gud är med honom."
3 Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född på nytt[a] kan inte se Guds rike." 4 Nikodemus sade: "Hur kan en människa bli född när hon är gammal? Hon kan väl inte komma in i moderlivet och födas en gång till?" 5 Jesus svarade: "Jag säger dig sanningen: Den som inte blir född av vatten och Ande kan inte komma in i Guds rike. 6 Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande. 7 Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt. 8 Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den är på väg. Så är det med var och en som är född av Anden."[b]
9 Nikodemus frågade: "Hur kan det gå till?" 10 Jesus svarade: "Du är Israels lärare. Förstår du inte det här? 11 Jag säger dig sanningen: Vi talar om det vi vet och vittnar om det vi har sett, men ni tar inte emot vårt vittnesbörd. 12 Om ni inte tror när jag talar till er om det jordiska, hur ska ni då kunna tro när jag talar till er om det himmelska?
13 Ingen har stigit upp till himlen utom den som kom ner från himlen, Människosonen som är i himlen.[c] 14 (B) Och så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd,[d] 15 (C) för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. 16 (D) Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv. 17 (E) Gud har inte sänt sin Son till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.
17 (A) Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg[a] där de var ensamma. 2 (B) Då förvandlades han inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. 3 Och Mose och Elia visade sig för dem och samtalade med honom.
4 Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här[b]. Om du vill ska jag göra tre hyddor här: en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." 5 Medan han ännu talade kom ett lysande moln och sänkte sig över dem. Och en röst ur molnet sade: "Han är min älskade Son. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!"[c] 6 När lärjungarna hörde det, föll de skräckslagna ner på sina ansikten. 7 Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Res er upp och var inte rädda!" 8 Och när de lyfte blicken, såg de ingen annan än Jesus.
9 (C) På väg ner från berget befallde Jesus dem: "Berätta inte för någon vad ni sett förrän Människosonen har uppstått från de döda."
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation