Previous Prev Day Next DayNext

Revised Common Lectionary (Semicontinuous)

Daily Bible readings that follow the church liturgical year, with sequential stories told across multiple weeks.
Duration: 1245 days
Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)
Version
Psaltaren 81

Festglädje och lydnad

81 [a](A) För körledaren, till gittít[b]. Av Asaf.

Jubla inför Gud, vår styrka,
    ropa av glädje till Jakobs Gud!
Stäm upp lovsång,
    slå på tamburin,
        på den ljuvliga harpan och lyran.
(B) Blås i hornet vid nymåne
    och vid fullmåne
        på vår högtidsdag,
för det är en lag för Israel[c],
    ett beslut från Jakobs Gud.
(C) Han bestämde det
        som ett vittnesbörd i Josef
    när han drog ut mot Egyptens land.

Jag hörde en röst
    som jag inte kände:
(D) "Jag lyfte bördan från hans axlar,
    hans händer blev fria
        från lastkorgen.
(E) I nöden ropade du
        och jag räddade dig.
    Jag svarade dig, dold i åska,
        jag prövade dig
            vid Meribas vatten. Sela

(F) Hör, mitt folk, jag vill varna dig!
    Israel, om du bara ville
        lyssna på mig!
10 (G) Hos dig får ingen annan gud finnas,
    du ska inte tillbe
        en främmande gud.
11 Jag är Herren din Gud
    som har fört dig upp
        ur Egyptens land.
    Öppna din mun helt
        så ska jag fylla den!

12 Men mitt folk
        ville inte höra min röst,
    Israel lydde mig inte.
13 (H) Då lät jag dem gå
        i sina hjärtans hårdhet,
    de fick vandra
        efter sina egna planer.

14 (I) Om mitt folk bara ville höra mig,
    om Israel ville vandra
        på mina vägar!
15 Då skulle jag snart kuva
        deras fiender
    och vända min hand
        mot deras motståndare.
16 De som hatar Herren
        skulle krypa för honom,
    och deras öde skulle vara för evigt.
17 (J) Han skulle ge dig
        finaste vete att äta
    och mätta dig
        med honung ur klippan."

1 Moseboken 24:1-27

Rebecka blir Isaks hustru

24 Abraham var nu gammal och hade nått hög ålder, och Herren hade välsignat honom i allt.

(A) Då sade Abraham till den äldste tjänaren[a] i sitt hus, den som hade ansvar för allt som Abraham ägde: ”Lägg din hand under min höft[b]. Lova mig med ed vid Herren, himlens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son från döttrarna till kananeerna som jag bor ibland, utan att du går till mitt land och min släkt och där tar en hustru åt min son Isak.”

Tjänaren sade till honom: ”Men om kvinnan inte vill följa med mig till det här landet, ska jag då föra din son tillbaka till det land som du har kommit ifrån?” Abraham svarade honom: ”Se till att du inte för min son tillbaka dit. (B) Herren, himlens Gud som har tagit mig från min fars hus och från det land där jag föddes, han som har talat till mig och gett mig sin ed och sagt: ’Åt dina efterkommande ska jag ge detta land’, han ska sända sin ängel framför dig, så att du kan hämta en hustru åt min son därifrån. Men om kvinnan inte vill följa med dig, är du fri från denna ed till mig. För bara inte min son tillbaka dit!” Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams höft och lovade honom detta med ed.

10 (C) Tjänaren tog sedan tio av sin herres kameler[c] och gav sig i väg med alla slags dyrbara gåvor från sin herre. Han styrde sin färd mot Nahors stad i Aram-Naharajim[d]. 11 Där lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden. Det var nu kväll, den tid då kvinnorna brukade komma ut och hämta vatten. 12 Och han bad: ”Herre, min herre Abrahams Gud, låt mig få framgång i dag och visa nåd mot min herre Abraham. 13 Jag står här vid vattenkällan, och stadens döttrar kommer hit för att hämta vatten. 14 Om jag ber en flicka: Räck mig din kruka så att jag får dricka, och hon svarar: Drick! Jag ger vatten åt dina kameler också, låt henne då vara den du har bestämt åt din tjänare Isak. På så sätt ska jag veta att du har visat godhet mot min herre.”

15 (D) Och det blev så att innan han hade slutat tala, se, då kom Rebecka[e] ut med sin kruka på axeln. Hon var dotter till Betuel som var son till Milka, Abrahams bror Nahors hustru. 16 Det var en mycket vacker flicka, en ung kvinna som inte haft någon man.[f] Hon gick ner till källan och fyllde sin kruka och steg sedan upp igen.

17 Då sprang tjänaren emot henne och sade: ”Låt mig få dricka lite vatten ur din kruka.” 18 ”Drick, min herre”, svarade hon, tog snabbt ner krukan i handen och gav honom att dricka. 19 När hon hade gett honom att dricka sade hon: ”Jag ska ösa upp vatten åt dina kameler också, tills de alla har fått dricka.” 20 Hon skyndade sig att tömma sin kruka i vattenhon och sprang sedan tillbaka till brunnen för att ösa upp vatten. Hon öste så upp vatten åt alla hans kameler.

21 Mannen iakttog henne under tystnad, för han ville veta om Herren hade gjort hans resa framgångsrik eller inte. 22 När alla kamelerna hade druckit tog mannen fram en näsring av guld som vägde en halv sikel och två guldarmband som vägde tio siklar,[g] 23 och han frågade: ”Vems dotter är du? Berätta. Finns det plats för oss i din fars hus över natten?” 24 Hon svarade honom: ”Jag är dotter till Betuel, Milkas son som hon födde åt Nahor.” 25 Och hon fortsatte: ”Vi har gott om halm och foder, och även plats där du kan övernatta.”

26 Då böjde mannen sig ner och tillbad Herren 27 och sade: ”Lovad är Herren, min herre Abrahams Gud, som inte har tagit sin nåd och trofasthet från min herre! Herren har lett mig på vägen hem till min herres släkt.”

2 Johannesbrevet

Hälsning

(A) Från den gamle[a] till den utvalda frun och hennes barn, som jag i sanning älskar – och inte bara jag, utan alla som har lärt känna sanningen. (B) Vi älskar dem på grund av sanningen, som förblir i oss och ska vara med oss i evighet. (C) Nåd, barmhärtighet och frid vare med oss från Gud Fadern och från Jesus Kristus, Faderns Son, i sanning och kärlek.

Trohet mot Kristi budskap

(D) Jag blev mycket glad när jag fann sådana bland dina barn som lever i sanningen, efter det bud som vi har fått från Fadern. (E) Och nu ber jag dig, min fru – det är inget nytt bud jag ger dig, utan det som vi haft från början – låt oss älska varandra. (F) Och detta är kärleken: att vi lever efter hans bud. Detta är det bud ni har hört från början: att ni ska leva i kärleken.

(G) Det finns ju många bedragare som har gått ut i världen, de som inte bekänner att Jesus är Kristus som kommit i köttet[b]. Sådan är Bedragaren, Antikrist. (H) Se till att ni inte förlorar det vi har arbetat för[c] utan får full lön. (I) Den som går vidare och inte blir kvar i Kristi lära, han har inte Gud. Den som blir kvar i hans lära, han har både Fadern och Sonen. 10 (J) Om någon kommer till er[d] och inte har med sig denna lära ska ni inte ta emot honom i ert hem[e] eller hälsa honom välkommen. 11 (K) Den som välkomnar en sådan gör sig medskyldig till hans onda gärningar.

Slutord

12 (L) Jag har mycket att säga er, men jag vill inte göra det med papper och bläck. Jag hoppas i stället kunna komma till er och tala med er ansikte mot ansikte, så att vår glädje blir fullkomlig. 13 Din utvalda systers barn[f] hälsar till dig.

Svenska Folkbibeln 2015 (SFB15)

Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation