Revised Common Lectionary (Complementary)
98 Sjung en ny sång till Herren,
för han har gjort under!
Genom sin väldiga kraft och helighet
har han vunnit seger.
2 Herren har gjort sin räddning känd,
han har uppenbarat sin rättfärdighet för folken.
3 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot israeliterna,
ända till jordens ändar har man sett den räddning som vår Gud ger.
4 Höj jubelrop till Herren, hela jorden,
brist ut i glädjerop, sjung, och spela!
5 Lova Herren med harpa,
spela på harpor, sjung lovsånger!
6 Blås i trumpeter och horn!
Höj jubelrop inför kungen, Herren!
7 Låt haven brusa och allt som finns däri,
jorden och alla som bor på den!
8 Låt floderna klappa i händerna!
Låt bergen tillsammans sjunga glädjesånger
9 inför Herren, för han kommer för att döma jorden
och folken med rättvisa.
Keruberna och Herrens härlighet
10 Jag såg att på valvet över kerubernas[a] huvuden var gjort av något safirliknande, något som liknade en tron. 2 Herren sa till mannen i linnekläderna: ”Gå in mellan hjulen under keruben, fyll dina händer med brinnande kol och sprid ut dem över staden.” Jag såg honom gå.
3 Keruberna stod söder om templet när mannen gick in, och ett moln uppfyllde den inre förgården. 4 Sedan höjde sig Herrens härlighet från keruben och flyttade sig till templets tröskel. Templet fylldes av molnet, och förgården var full av glansen från Herrens härlighet. 5 Ljudet av kerubernas vingar hördes ut till den yttre förgården. Det var som Gud den Väldiges röst när han talar.
6 När han befallde mannen i linnekläderna att ta eld som fanns mellan hjulen, mellan keruberna, gick han in och ställde sig vid ett av hjulen. 7 Keruben sträckte ut sin hand till elden som brann mellan keruberna, tog av den och lade i händerna på mannen i linnekläder, som tog elden och gick ut. 8 Under kerubernas vingar syntes något som liknade människohänder.
9 Jag såg bredvid keruberna fyra hjul, ett vid var och en av dem. Hjulen gnistrade som krysolit. 10 Alla fyra såg likadana ut, varje hjul tycktes vara inuti ett annat hjul. 11 De kunde gå i alla fyra riktningarna utan att vända sig när de gick. Keruberna gick i den riktning dit huvudet vände sig, och de vände sig inte när de gick.[b] 12 Hela deras kropp, rygg, händer och vingar, liksom deras fyra hjul, var helt och hållet fulla av ögon. 13 Jag hörde att dessa hjul kallades för hjulverk. 14 Var och en av keruberna hade fyra ansikten, det första ansiktet var en kerubs[c], det andra en människas, det tredje ett lejons och det fjärde en örns ansikte.
15 Keruberna höjde sig. Det var samma varelser som jag hade sett vid floden Kevar. 16 När keruberna gick, gick också hjulen bredvid dem. Och när keruberna lyfte sina vingar för att höja sig över jorden, vände inte hjulen bort från deras sida. 17 När de stod stilla, stod hjulen också stilla, och när de höjde sig, höjde sig hjulen med dem, för varelsernas ande fanns i hjulen.
18 Sedan flyttade sig Herrens härlighet från templets tröskel och stannade över keruberna. 19 Keruberna lyfte sina vingar och höjde sig över jorden. Jag såg på, och när de gav sig iväg, följde hjulen med dem. De stannade vid ingången till den östra porten av Herrens hus. Och Israels Guds härlighet var över dem.
Guds rike
(Matt 24:28; 24:37-39)
20 En gång frågade fariseerna Jesus när Guds rike skulle komma, och han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som man kan se med sina fysiska ögon. 21 Man kan inte säga: ’Här är det’, eller: ’Där är det’. Nej! Guds rike är mitt ibland er.[a]”
22 Sedan sa han till sina lärjungar: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det.[b] 23 Man ska säga till er: ’Där är han’, eller: ’Här är han’. Men gå inte dit, spring inte efter sådant! 24 För liksom blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten, så ska Människosonen visa sig på sin dag. 25 Men dessförinnan måste han lida svårt och förkastas av detta släkte.
26 Som på Noas dagar ska det också vara på Människosonens dagar. 27 Då åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och utplånade dem allihop.
28 Likadant var det på Lots tid.[c] Människorna åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29 ända till den dag då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och utplånade dem allihop. 30 Så ska det vara när Människosonen uppenbarar sig.
31 Den dagen får den som är uppe på taket[d] och har sina ägodelar inne i huset inte gå dit ner för att hämta något, och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka. 32 Kom ihåg Lots hustru! 33 Den som försöker bevara sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv ska bevara det.
34 Jag säger er: den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar. 35 Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.[e]”
37 Då frågade hans lärjungar: ”Herre, var blir det någonstans?”
Jesus svarade: ”Där kroppen finns, där samlas gamarna.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.