Revised Common Lectionary (Complementary)

En oskyldig mans bön

17 En bön av David.

Juda och Tamar

38 Vid den tiden lämnade Juda sina bröder och flyttade till Adullam. Han bodde hos en man som hette Hira. ² Där träffade han en kanaaneisk flicka, dotter till Shua, som han gifte sig med. Han låg med henne ³ och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Er. ⁴ Så väntade hon barn igen och födde en son som hon gav namnet Onan. ⁵ Hon födde ytterligare en son som hon gav namnet Shela. Shela föddes i Kesiv.

⁶ Till sin förstfödde son Er skaffade Juda en hustru som hette Tamar. ⁷ Men Er, Judas förstfödde, var en ogudaktig man inför Herren och därför dödade Herren honom.

⁸ Då sa Juda till Onan: ”Ligg med din brors hustru och fullfölj din svågerplikt^[a] gentemot henne, så att din bror får avkomma.” ⁹ Men Onan visste att barnet inte skulle räknas som hans eget. När han låg med sin brors hustru, lät han sin säd spillas på marken för att inte skaffa en son^[b] åt brodern. ¹⁰ I Herrens ögon var detta ont. Därför dödade han även Onan. ¹¹ Då sa Juda till sin svärdotter Tamar: ”Lev nu som änka i din fars hus, tills min son Shela blivit gammal nog att gifta sig.” Han var rädd och tänkte att kanske också Shela skulle dö, liksom hans bröder. Tamar flyttade då hem till sin far.

¹² Efter en lång tid dog Judas hustru, Shuas dotter. När sorgetiden var över, gick Juda och hans vän adullamiten Hira till Timna till fårklippningen där. ¹³ När det berättades för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, ¹⁴ tog hon av sig sina änkekläder, tog på sig en slöja och höljde sig^[c]. Så satte hon sig vid porten till Enajim på vägen till Timna. Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle ges som hustru till Shela fast denne nu var fullvuxen. ¹⁵ Juda lade märke till henne och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat. ¹⁶ Därför gick han till henne där hon satt vid vägen och föreslog att hon skulle ligga med honom, ovetande om att hon var hans egen svärdotter. ”Hur mycket tänker du betala mig?” frågade hon.

¹⁷ ”Jag kan skicka dig en killing från min hjord”, föreslog Juda. ”Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten?” frågade hon. ¹⁸ ”Vad vill du ha för pant?” undrade han. ”Ditt sigill, sigillsnodden och din vandringsstav”, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne, blev hon med barn. ¹⁹ Sedan gick hon därifrån, tog av sig slöjan och klädde sig i sina änkekläder igen.

²⁰ Juda skickade sin vän från Adullam för att ta killingen till henne och hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men han kunde inte hitta henne. ²¹ Då frågade han männen där: ”Var finns den där tempelprostituerade^[d] som brukar hålla till vid vägen i Enajim?” ”Vi har aldrig haft någon tempelprostituerad här”, svarade de. ²² Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och han talade om att männen på platsen sagt att det inte varit någon tempelprostituerad där. ²³ ”Låt henne få behålla sakerna då!” sa Juda. ”Annars riskerar vi att skämma ut oss. Jag skickade ju ändå killingen, men du kunde inte hitta henne.”

²⁴ Tre månader senare berättades det för Juda att hans svärdotter Tamar hade horat och nu var med barn. ”För ut henne och bränn henne!” befallde Juda. ²⁵ Men när de förde ut henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: ”Jag är gravid genom mannen som äger dessa saker: sigillet, snodden och vandringsstaven. Se efter om du känner igen dem!”

²⁶ Juda erkände att de tillhörde honom och sa: ”Hon är rättfärdigare än jag, för jag gav henne inte till min son Shela.” Juda låg aldrig med Tamar igen.

¹⁰ Sedan gjorde landshövdingen tecken till Paulus att det var hans tur och han började sitt tal:

”Jag vet att du har varit domare för det här folket i många år och det känns tryggt för mig när jag nu ska försvara mig. ¹¹ Du kan lätt kontrollera att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom till Jerusalem för att tillbe. ¹² Man har inte kunnat finna att jag vare sig i templet, i synagogorna eller ute på gatorna skulle ha diskuterat eller ställt till oro bland folket. ¹³ De kan inte heller lägga fram några som helst bevis för att jag skulle ha gjort det som de nu anklagar mig för.

¹⁴ Men jag erkänner att jag följer Vägen som de kallar för en sekt. Genom detta tjänar jag våra förfäders Gud och jag tror på allt som lagen säger och som står skrivet hos profeterna. ¹⁵ Jag har samma hopp som de här männen, att en dag ska både de rättfärdiga och de orättfärdiga uppstå från de döda. ¹⁶ Därför gör jag mitt bästa för att alltid ha ett rent samvete inför Gud och människor.

¹⁷ Efter att ha varit borta i flera år återvände jag till Jerusalem med gåvor till de fattiga bland mitt folk och för att offra. ¹⁸ Och det var där i templet som man fick syn på mig. Jag hade just avslutat reningsceremonin och det var ingen folkmassa runtomkring mig och ingen som helst oro. ¹⁹ Men några judar från provinsen Asien var där och det är de som borde stå här inför dig, om de nu har något att anklaga mig för. ²⁰ Eller låt dem som är här tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför det judiska rådet, ²¹ om det nu inte var det som jag ropade då jag stod inför dem: ’Jag står inför rätta här idag på grund av de dödas uppståndelse!’ ”

²² Felix som visste en hel del om Vägen, uppsköt nu rättegången och sa: ”När kommendanten Lysias kommer hit ska jag döma i målet.”

²³ Han skickade sedan Paulus tillbaka till fängelset och sa till officeren att behandla honom väl och låta Paulus vänner besöka honom och ge honom det han behövde.