Revised Common Lectionary (Complementary)

Herren är den högste konungen över Israel

(21:1—24:25)

Givoniterna hämnas på Sauls släkt

21 Under Davids regeringstid inträffade en hungersnöd som varade oavbrutet i tre år. David frågade Herren om orsaken och han svarade: ”Detta beror på Sauls och hans släkts blodsskuld, eftersom han mördade givoniterna.”

² Då kallade kungen till sig givoniterna och talade med dem. De var inte israeliter utan en rest av amoréerna. Israel hade svurit att inte döda dem,^[a] men Saul hade i sin iver för Israel och Juda ändå försökt utplåna dem.

³ David frågade givoniterna: ”Vad kan jag göra för er, så att vi kan försonas? Vad kan vi göra för att förmå er att välsigna Herrens arvedel?”^[b]

⁴ ”Vi har ingen rätt att begära ersättning i silver eller guld från Sauls släkt”, svarade givoniterna. ”Och inte heller kan vi kräva några israeliters liv.” ”Vad kan jag då göra?” frågade David.

⁵ De svarade: ”Den man som förgjorde oss och gjorde sitt yttersta för att utplåna oss från Israel, ⁶ ge oss sju av hans söner, manliga ättlingar till honom, så att vi får hänga upp^[c] dem inför Herren i Sauls, Herrens utvaldes, Givon.”

Kungen svarade: ”Jag ska ge dem åt er!”

⁷ På grund av den ed som David och Jonatan hade svurit varandra inför Herren, skonades emellertid Mefivoshet som var son till Jonatan och sonson till Saul. ⁸ Men kungen utlämnade Armoni och Mefivoshet, de två söner som Ajas dotter Rispa fått med Saul. Han gav dem också Sauls dotter Merabs fem söner som hon fått med mecholatiten Adriel, Barsillajs son. ⁹ Han överlämnade dem åt männen i Givon, som hängde upp^[d] dem inför Herren på en kulle. Alla sju dog samtidigt och detta hände under de första skördedagarna, just som man hade börjat med kornskörden.

¹⁰ Rispa, Ajas dotter, lade ut ett säcktyg åt sig på klippan och stannade där ända från skördens början tills regnet kom från himlen över kropparna. Hon hindrade gamarna från att slita sönder kropparna under dagen och de vilda djuren från att äta dem under natten. ¹¹ När David fick reda på vad Ajas dotter Rispa, Sauls bihustru, hade gjort, ¹² lät han hämta Sauls och Jonatans kvarlevor från Javesh i Gilead, vars invånare rövat bort Sauls och Jonatans kroppar från torget i Bet-Shean där filistéerna hade hängt upp dem efter det att filistéerna slagit Saul på Gilboa. ¹³ David tog alltså kvarlevorna av Saul och Jonatan och han tog även hand om kropparna efter de sju avrättade männen. ¹⁴ Sauls och Jonatans ben lades sedan i den grav som tillhörde Sauls far Kish i Sela i Benjamin. Man gjorde allt enligt kungens befallning. Efter detta lyssnade Gud till bön för landet igen.

Uppmuntran under förföljelse

³ Syskon, vi måste alltid tacka Gud för er, och det finns goda skäl till det, för er tro fortsätter att växa och er kärlek till varandra blir hela tiden större. ⁴ Därför berättar vi med stolthet om er i Guds församlingar, om er uthållighet och er tro mitt under alla de förföljelser och lidanden som drabbar er.

⁵ Men de är tecken på Guds rättvisa dom, så att ni kan anses värdiga Guds rike, som ni nu lider för. ⁶ Gud är rättfärdig och ger tillbaka plåga åt dem som nu plågar er. ⁷ Ni som nu lider ska få vila ut tillsammans med oss när Herren Jesus kommer tillbaka från himlen och visar sig med sina mäktiga änglar, ⁸ i flammande eld, för att straffa dem som inte vill veta av Gud och som inte lyssnar till evangeliet om vår Herre Jesus. ⁹ Dessa människor ska straffas med evigt fördärv och skiljas från Herrens närvaro och hans makt och härlighet, ¹⁰ den dag han kommer för att förhärligas i sina heliga och hyllas bland alla som tror. Och ni har ju trott på vårt vittnesbörd.

¹¹ Därför ber vi alltid för er, att vår Gud ska anse er värdiga hans kallelse och med sin kraft genomföra allt det goda ni planerar och vill göra på grund av er tro. ¹² Så blir Herren Jesus förhärligad i er och ni i honom, tack vare nåden från vår Gud och Herre Jesus Kristus.