Revised Common Lectionary (Complementary)
7 Våra missgärningar vittnar mot oss,
men grip ändå in, Herre,
för ditt eget ryktes skull!
Många gånger har vi fallit
och syndat mot dig.
8 Du Israels hopp,
dess räddare i tider av nöd,
varför är du som en främling i landet,
som en vandrare som bara stannar över natten?
9 Varför står du som en handfallen,
som en krigare som inte kan rädda?
Herre, du finns ju mitt ibland oss,
och vi bär ditt namn.
Överge oss inte!
10 Så säger Herren om detta folk:
”De älskar att vandra omkring,
de håller inte sina fötter i styr.
Därför accepterar Herren dem inte mer.
Han minns nu deras skuld
och ska straffa dem för deras synder.”
19 Har du fullkomligt förkastat Juda?
Avskyr du Sion?
Varför har du slagit oss så
att inget helande finns?
Vi hoppas på fred,
men inget gott kommer,
på en tid av helande,
men det råder förskräckelse.
20 Herre, vi bekänner vår ondska
och våra förfäders skuld.
Vi har syndat mot dig.
21 För ditt eget namns skull,
förkasta oss inte!
Låt inte din härlighets tron bli vanärad.
Kom ihåg ditt förbund med oss
och bryt det inte!
22 Vilka av de andra folkens meningslösa gudar
skulle kunna ge oss regn?
Skulle himlen av sig själv
kunna sända regn?
Nej, det gör endast du,
Herre, vår Gud.
Därför är du vårt hopp,
för du har gjort allt detta.
Glädjen över Guds tempel
84 För körledaren, till gittit. Av Korachs ättlingar, en psalm.
2 Hur ljuvliga är inte dina boningar,
härskarornas Herre!
3 Jag längtar innerligen till Herrens gårdar.
Med kropp och själ jublar jag inför dig,
du den levande Guden.
4 Även sparven har funnit ett hem och svalan ett bo åt sig
där den kan lägga sina ungar:
dina altaren, härskarornas Herre,
min kung och min Gud!
5 Lyckliga är de som kan bo i ditt hus
och alltid sjunga lovsånger till dig. Séla
6 Lyckliga är de som har sin styrka i dig,
de som lagt pilgrimsvandringen på sitt hjärta.
7 När de vandrar genom Bakaträdens dal
blir den fylld av källor,
och höstregnet täcker den med välsignelser.[a]
6 Själv håller jag redan på att offras som ett drickoffer för Gud, det är dags för mig att bryta upp. 7 Jag har kämpat min kamp väl, jag har sprungit klart mitt lopp, och jag har bevarat tron. 8 Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, ska ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter att han ska komma tillbaka.
16 När jag försvarade mig för första gången, var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig. Jag hoppas att de inte ska bli straffade för det. 17 Men Herren var med mig och gav mig kraft, för att evangeliet genom mig skulle nå till alla folk. Och jag räddades ur lejonets gap. 18 Herren ska rädda mig från allt ont och föra mig till sitt himmelska rike. Hans är äran i all evighet, amen.
Liknelsen om farisén och tullindrivaren
9 Till några som litade på sin egen rättfärdighet och som såg ner på andra människor berättade Jesus denna liknelse:
10 ”Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé, den andre var tullindrivare. 11 Farisén stod för sig själv och bad: ’Tack Gud för att jag inte är som andra, de som stjäl, gör orätt och är otrogna i sitt äktenskap, eller som tullindrivaren där borta! 12 Jag fastar två gånger i veckan och jag ger en tiondel[a] av allt jag tjänar.’ 13 Men tullindrivaren stod en bit bort och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna mot bröstet och ropade: ’Gud, var nådig mot mig syndare!’ 14 Jag säger er att han var det, inte den andre, som gick hem rättfärdig. För den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig ska upphöjas.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.