Revised Common Lectionary (Complementary)

Bön om hjälp, tacksägelse

(Ps 108:2-6)

57 För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,^[a] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.

² I Maon fanns då en rik man som ägde en stor farm i Karmel. Han hade 3 000 får och 1 000 getter och nu befann han sig hemma på gården eftersom det var dags att klippa fåren. ³ Han hette Naval och hans hustru Avigajil. Hon var en vacker och intelligent kvinna, men mannen, en ättling till Kalev, var rå och elak.

⁴ När David var i öknen och hörde att Naval höll på att klippa fåren, ⁵ skickade han tio av sina män upp till Karmel för att hälsa från honom ⁶ och säga: ”Jag önskar dig och din familj framgång och lycka med allt du äger. ⁷ Jag hörde att du håller på att klippa dina får. Nu är det så att dina herdar under en tid har bott ibland oss och vi har aldrig skadat dem. Ingen har tagit något från dem medan de var i Karmel. ⁸ Fråga dina tjänare, så kan de intyga det. Jag hoppas därför att du vill visa välvilja gentemot mina män när de nu kommer till dig vid ett sådant festligt tillfälle och ge dina tjänare och din vän David vad du kan ha till hands.”

⁹ Davids män framförde detta budskap till Naval från David och väntade sedan på hans svar.

¹⁰ Naval frågade Davids tjänare: ”Vem är David, den där Jishajs son? Det finns många slavar som är på rymmen från sina herrar nu för tiden! ¹¹ Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och de djur som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?”

¹² Davids budbärare gick genast tillbaka och berättade vad Naval hade sagt. ¹³ ”Ta på er svärden!” sa David och det gjorde de och han själv spände på sig sitt eget. Sedan tågade David mot Karmel med 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.

¹⁴ En av Navals män berättade för Navals hustru Avigajil: ”David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade dem. ¹⁵ Men Davids män har varit mycket vänliga mot oss och har aldrig gjort oss något illa. Det stals aldrig något från oss under hela den tid vi var där ute på fältet med dem. ¹⁶ De var en mur omkring oss både natt och dag när vi vistades i deras närhet med våra hjordar. ¹⁷ Det är bäst att du tänker ut något väldigt kvickt, för annars kommer det att gå illa för både vår husbonde och oss andra. Vår husbonde själv är ju så ondsint att det är lönlöst att prata med honom.”

¹⁸ Då skyndade sig Avigajil att samla ihop tvåhundra brödkakor, två skinnsäckar med vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade alltsammans på åsnor. ¹⁹ ”Skynda er i förväg, så ska jag följa efter”, sa hon till sina tjänare. Men hon berättade ingenting för sin make.

²⁰ När hon kom ridande neråt i en bergsravin på sin åsna, kom David och hans män emot henne. ²¹ David hade just sagt till sig själv: ”Det tjänade ju ingenting till att hjälpa den där mannen! Vi skyddade hans egendom i öknen så att inget saknades och ändå har han lönat min godhet med ont. ²² Gud må straffa mig^[a], om jag låter en enda av hans män överleva till i morgon!”

Dra inte en annan troende inför rätta

6 Hur kan någon bland er som ligger i tvist med en annan dra honom inför rätta inför de orättfärdiga, i stället för de heliga? ² Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Om ni ska döma världen, skulle ni då inte kunna reda ut sådana här småsaker? ³ Vet ni inte att vi ska döma änglar? Då måste vi väl klara av vardagliga tvister. ⁴ Men nu när ni har sådana här tvister, ta då till domare sådana som församlingen ser ner på!^{[a] 5} Ni borde skämmas! Finns det då ingen bland er som är vis nog att döma mellan sina troende syskon? ⁶ Men nu har en troende en rättstvist med en annan troende, och det framför ögonen på icke troende!

⁷ Att ni överhuvudtaget drar varandra inför rätta är ett nederlag för er. Varför inte bara acceptera en oförrätt eller ta en förlust? ⁸ I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, så att det drabbar era egna trossyskon!

⁹ Vet ni inte att ingen orättfärdig får ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Ingen som lever i sexuell omoral, som tillber avgudar, som är otrogen i sitt äktenskap eller som ägnar sig åt homosexualitet, ¹⁰ inte heller tjuvar, själviska människor, drinkare, förtalare eller de som lurar andra på pengar får ärva Guds rike. ¹¹ Vissa av er levde tidigare på det sättet, men har nu tvättats rena, helgats och gjorts rättfärdiga i Herren Jesus Kristus namn och i vår Guds Ande.