Revised Common Lectionary (Complementary)

Jakobs brottningskamp

²² Under natten steg Jakob upp, och tog sina båda hustrur, de två slavinnorna och sina elva söner och gick över vid Jabboks vadställe. ²³ Han förde dem tillsammans med alla sina ägodelar över floden. ²⁴ Han blev kvar där ensam, och en man brottades med honom till gryningen. ²⁵ När denne såg att han inte kunde vinna kampen, slog han till Jakob på höften så att den gick ur led när de brottades med varandra.

²⁶ Sedan sa han: ”Släpp mig, för dagen gryr!” Men Jakob svarade: ”Jag tänker inte släppa dig förrän du välsignar mig.” ²⁷ ”Vad heter du?” frågade mannen^[a]. ”Jakob”, svarade han. ²⁸ ”Du ska inte längre heta Jakob”, sa mannen. ”Du ska heta Israel^[b], för du har kämpat med både Gud och människor och segrat.” ²⁹ ”Säg mig, vad heter du?” frågade Jakob. ”Varför frågar du om mitt namn?” sa mannen till honom. Och han välsignade honom där.

³⁰ Jakob kallade platsen Penuel^[c], för han sa: ”Jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå är jag fortfarande vid liv.” ³¹ När solen gick upp lämnade han Penuel. Han haltade på grund av sin höftskada.

Guds hjälp

121 En vallfartssång.

¹⁴ Du måste hålla fast vid det du har fått lära dig och blivit övertygad om. Du vet vilka de är som undervisade dig. ¹⁵ Ända sedan du var liten känner du ju också till vad som står i de heliga Skrifterna. Där kan du hitta all den vishet du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. ¹⁶ Hela Skriften är inspirerad av Gud och kan användas då man undervisar, tillrättavisar, korrigerar och fostrar till rättfärdighet, ¹⁷ så att den som tillhör Gud blir väl rustad för alla goda gärningar.

4 Jag befaller dig inför Gud och Kristus Jesus, som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: ² förkunna budskapet. Träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och uppmuntra, med stort tålamod och vägledning.

³ Det kommer en tid då människor inte längre ska acceptera den sunda läran. I stället ska de samla människor omkring sig som bara undervisar sådant de vill höra och som kliar dem i öronen. ⁴ De ska vägra att lyssna till sanningen och vända sig till myter.

⁵ Men var lugn och sansad i alla lägen, var beredd att lida, sprid evangeliet. Gör allt det som du har fått i uppdrag att göra.

Liknelsen om den envisa änkan

18 En gång, när Jesus ville visa sina lärjungar hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här liknelsen för dem:

² ”I en stad fanns det en domare, som varken fruktade Gud eller brydde sig om människor. ³ I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.’ ⁴ Under en tid struntade han i henne, men till slut sa han till sig själv: ’Visserligen fruktar jag inte Gud eller bryr mig om människor, ⁵ men den här änkan har blivit för besvärlig. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Annars sliter hon ut mig med sitt ständiga tjat.’ ”

⁶ Sedan sa Herren: ”Hör vad denna orättfärdiga domare säger! ⁷ Skulle då inte Gud vilja ge rätt åt sina utvalda, när de ber till honom dag och natt? Skulle han låta dem vänta? ⁸ Jag säger er att han snart ska ge dem deras rätt. Men kommer Människosonen att hitta någon tro på jorden när han kommer?”