Revised Common Lectionary (Complementary)
Förtröstan på Gud för hans beskydd
3 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom.
2 Herre, mina fiender är så många!
Det är många som reser sig mot mig,
3 många som säger om mig:
”Det finns ingen räddning för honom hos Gud.” Séla[a]
4 Men du, Herre, är min sköld runt omkring mig,
min ära, den som lyfter upp mitt huvud.
5 Jag ropar till Herren,
och han hör mig från sitt heliga berg. Séla
6 Jag lägger mig ner, sover, och vaknar igen,
för Herren stöder mig.
7 Jag är inte rädd för de tiotusentals människor
som omringar mig från alla håll.
8 Stå upp, Herre! Rädda mig, min Gud!
Du slår alla mina fiender på käken
och krossar de gudlösas tänder.
9 Räddningen kommer från Herren.
Låt din välsignelse komma över ditt folk! Séla
12 Ve den som bygger upp en stad med blodsdåd
och grundar ett samhälle med brott!
13 Har inte härskarornas Herre bestämt
att folkens möda bara är bränsle i elden,
och att de sliter ut sig till ingen nytta?
14 Jorden ska bli full av kunskap om Herrens härlighet,
liksom haven täcks av vatten.
15 Ve dig som får din nästa att dricka
och blandar i din drog,
så att de blir berusade
och du kan se på deras nakenhet!
16 Du har mättat dig med skam
i stället för härlighet.
Drick också du,
och visa din nakenhet!
Bägaren i Herrens högra hand
vänds mot dig,
och vanära täcker din härlighet.
17 Ditt våld mot Libanon ska komma över dig,
liksom förödelsen som förskräckte dess djur.
För du har utgjutit människoblod
och våldfört dig mot både land och stad
och alla dem som bor där.
18 Vad är en avgudabild värd,
snidad av en människa?
Eller en gjuten avgud,
en falsk vägledare?
Den som gjort den förtröstar på sitt eget verk
och tillverkar stumma avgudar.
19 Ve den som säger till en bit trä: ’Vakna!’
och till en stum sten: ’Res dig!’
Kan den ge någon vägledning?
Den är täckt med guld och silver,
men någon ande finns inte i den.”
20 Men Herren är i sitt heliga tempel.
Var stilla inför honom, hela jorden!
Jesus rensar templet
(Matt 21:18-22)
12 Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. 13 Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom dit fann han bara blad. Fikonens tid var nämligen inte inne.[a] 14 Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer i evighet ska någon äta frukt från dig!” Och hans lärjungar hörde det.
Jesus förklarar att hans lärjungar kan be om stora ting
(Matt 21:20-22; 6:14)
20 När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten. 21 Då kom Petrus ihåg det och sa: ”Rabbi[a], har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!”
22 Då sa Jesus till dem: ”Ni måste tro på Gud. 23 Sannerligen säger jag er: om någon säger till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det ska ske som han säger, då kommer det att bli så. 24 Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.