Revised Common Lectionary (Complementary)

Lovprisning för Herrens godhet

103 Av David.

Om sabbatsbudet

³² En gång under Israels tid i öknen blev en man tagen på bar gärning när han samlade ved på sabbaten. ³³ Han greps och fördes inför Mose, Aron och hela menigheten. ³⁴ De tog honom i förvar tills de fått reda på vad som skulle göras med honom.

³⁵ Då sa Herren till Mose: ”Mannen måste dö. Hela menigheten ska stena honom till döds utanför lägret.” ³⁶ De förde då ut honom utanför lägret och stenade honom till döds så som Herren hade befallt Mose.

Om kläder

³⁷ Och Herren sa till Mose: ³⁸ ”Säg till israeliterna att göra tofsar till hörnen på sina kläder från generation till generation och i tofsarna ska fästas en blå tråd. ³⁹ Ni ska när ni ser dessa tofsar som ni gjort bli påminda om Herrens befallningar och komma ihåg att lyda hans lagar i stället för att följa era egna begär och gå era egna vägar i trolöshet. ⁴⁰ Ni ska tänka på och lyda alla dessa bud och vara helgade åt er Gud, ⁴¹ för jag är Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egyptens land. Jag är Herren, er Gud.”

³ Tänk på honom som själv fick stå ut med så mycket fiendskap från syndiga människor. Då ska ni inte tröttna och ge upp.

Gud fostrar sina barn

⁴ Ännu har ni ju inte låtit ert blod flöda i kampen mot synden. ⁵ Ni har glömt den uppmaning som getts er som söner:

⁷ Håll ut i lidandet som ni får gå igenom. Det är för er fostran. Gud behandlar er som sina söner. Var finns den son som inte tuktas av sin far? ⁸ Om ni inte blir uppfostrade, som alla andra, då är ni inga äkta barn, inga riktiga söner.

⁹ Våra biologiska fäder uppfostrade oss, och vi respekterade dem. Har vi då inte ännu större anledning att underordna oss andarnas Fader, så att vi får leva? ¹⁰ Våra fäder fostrade oss under några korta år, och de gjorde så gott de kunde. Men han fostrar oss för vårt bästa, för att vi ska få del av hans helighet. ¹¹ All fostran känns mer smärtsam än glädjande för stunden. Men för den som övas genom den resulterar den till slut i frid och rättfärdighet. ¹² Styrk därför era kraftlösa händer och svaga knän. ¹³ Gör er vandringsstig rak för era fötter, så att ingen behöver få sin vacklande fot ur led, utan blir helad igen.^[b]

Varning för att avvisa Gud

¹⁴ Sträva efter att leva i frid med alla människor och efter helgelse, för utan den får ingen se Herren. ¹⁵ Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen rot av bitterhet får börja växa och vålla skada och förstöra livet för många. ¹⁶ Se till att ingen av er lever i sexuell omoral eller gudlöshet, som Esau, som sålde sin arvsrätt för ett enda mål mat. ¹⁷ Som ni vet ville han sedan ändå få ut sitt arv, välsignelsen, men blev avvisad, för då var det för sent att ångra sig, trots att han bönade och bad under tårar.^[c]