Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud lovar Abram en son

15 Något senare kom Herrens ord till Abram i en syn:

² Men Abram svarade: ”Herre, Herre, vad kan du ge mig? Jag går ju bort barnlös. Min tjänare Elieser från Damaskus kommer att ärva mig.”^{[a] 3} Abram sa vidare: ”Du har ju inte gett mig några barn. Då blir det min tjänare som ärver mig.”

⁴ Då kom Herrens ord till honom igen: ”Nej, din tjänare kommer inte att bli din arvinge, för du ska få en son som ska ärva dig.” ⁵ Sedan förde Gud ut Abram och sa till honom: ”Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan. Så talrika ska dina efterkommande^[b] bli.” ⁶ Och Abram trodde Herren, och därför räknade Herren honom som rättfärdig.^[c]

Exempel på människor med tro

11 Tron är en övertygelse om det vi hoppas, en visshet om det som ännu inte kan ses. ² Genom sin tro fick förfäderna sitt vittnesbörd.

³ Genom tro förstår vi att världen skapades genom ord från Gud, och att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

⁸ I tro lydde Abraham när han blev kallad att dra ut till det land han skulle få ärva. Han gav sig iväg utan att veta vart han skulle komma.^{[a] 9} I tro bosatte han sig sedan som en främling i det utlovade landet. Han bodde i tält, och likadant gjorde Isak och Jakob, som båda hade fått del i samma löfte. ¹⁰ Han såg nämligen fram emot den stad som är byggd på en fast grund och som har Gud själv till arkitekt och byggmästare.

¹¹ Genom tro fick Abraham kraft att bli far, trots att han, liksom hans hustru Sara, nu var alldeles för gammal. Han litade på honom som hade gett löftet.^{[b] 12} Därför fick denne ende man, som dessutom var så gott som död, så många efterkommande att de var lika omöjliga att räkna som stjärnorna på himlen eller sanden på havsstranden.^[c]

¹³ Alla dessa dog i tro, utan att ha fått det som var utlovat. De hade bara sett det i fjärran, hälsat det och bekänt sig vara gäster och främlingar på jorden. ¹⁴ De som talar så, visar att de söker ett hemland. ¹⁵ Om de hade tänkt på det land de kom ifrån, hade de ju kunnat återvända dit, ¹⁶ men de längtade till ett bättre land, det land som finns i himlen. Därför skäms inte Gud för att kallas deras Gud, för han har byggt en stad åt dem.

³² Var inte rädd, du lilla hjord. Er Fader i himlen har beslutat att ge er riket. ³³ Sälj vad ni äger och ge åt de fattiga. Skaffa er en börs som aldrig slits ut och en skatt i himlen som är i säkert förvar, där ingen kan stjäla den och där ingen mal förstör. ³⁴ För där er skatt finns, där kommer också ert hjärta att vara.

Var beredda

(Matt 24:43-51; 25:1-13; Mark 13:33-37)

³⁵ Fäst upp era kläder^[a] och håll lamporna brinnande. ³⁶ Var som tjänare som väntar på att deras herre ska komma hem från en bröllopsfest, så att de snabbt kan öppna dörren för honom när han knackar. ³⁷ Lyckliga är de som deras herre finner vakna när han kommer. Sannerligen säger jag er: han ska själv göra sig redo att tjäna, och han ska låta dem få slå sig ner vid bordet för att äta medan han passar upp dem. ³⁸ Kanske kommer han inte förrän vid midnatt eller till och med inte förrän strax före gryningen. Men lyckliga är de som är beredda.

³⁹ Ni ska veta att om husägaren bara visste när tjuven tänkte komma, skulle han hindra honom från att bryta sig in. ⁴⁰ Var beredda ni också, för Människosonen kommer tillbaka när ni minst av allt väntar det.”