Revised Common Lectionary (Complementary)
Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom
49 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.
2 Hör, alla folk!
Lyssna, alla världens invånare,
3 hög och låg,
rik och fattig.
4 Min mun talar visdomsord,
ur mitt innersta kommer förstånd.
5 Jag böjer mitt öra till visdomsord,
jag förklarar min gåta till harpospel.
6 Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
när mina bedragares ondska omger mig?
7 De litar på sin rikedom
och skryter med hur mycket de äger.
8 Men ingen kan betala för någon annans liv,
och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
9 Priset för ett liv är högt,
och ingen betalning är tillräcklig
10 för att någon ska få leva för evigt
och komma undan graven.
11 Man ser de visa dö,
förgås som dåren och den oförnuftige,
och de lämnar sin rikedom till andra.
12 Graven[a] förblir deras hem för evigt,
deras boning generation efter generation,
fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.
Predikarens personliga erfarenhet
(1:1—2:23)
Allt är meningslöst
1 Ord av Predikaren, Davids son, kung i Jerusalem.
2 ”Tomhet, idel tomhet”[a],
säger Predikaren,
”tomhet, idel tomhet,
allt är tomhet.”
3 Vad får en människa ut av allt sitt arbete,
som hon bemödar sig med under solen?
4 Generationer kommer och generationer går,
men jorden består för evigt.
5 Solen går upp och solen går ner
och skyndar sig tillbaka dit där den gick upp.
6 Vinden blåser åt söder och vänder mot norr,
fram och tillbaka, om och om igen,
och återvänder alltid till sin gång.
7 Alla floder rinner ut i havet,
men havet blir aldrig fullt,
och dit floderna har runnit förr,
dit återvänder de igen.
8 Alla ord är otillräckliga,
ingen kan någonsin säga allt.
Ögat får aldrig nog av att se,
och örat fylls inte av vad det hör.
9 Det som gjorts förr
kommer att göras igen.
Ingenting är nytt under solen.
10 Finns det något om vilket man kan säga: ”Det här är nytt”,
så har det ändå funnits sedan urminnes tider, långt före oss.
11 Dem som funnits i början minns man inte,
och de som ska komma,
kommer också att glömmas av sina efterkommande.
Jesus talar med en rik man
(Matt 19:16-30; Luk 18:18-30)
17 När han sedan skulle fortsätta sin väg, kom en man springande och föll på knä framför honom och sa: ”Gode Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”
18 ”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Ingen är god förutom Gud. 19 Buden kan du: ’Du ska inte mörda, Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte stjäla, Du ska inte vittna falskt. Du ska inte lura av någon det som är hans, Visa respekt för din far och mor.[a]’ ”
20 ”Mästare”, svarade mannen, ”allt detta har jag hållit ända sedan jag var ung.”
21 Då fylldes Jesus av kärlek och såg på honom och sa: ”Det är bara en sak som fattas dig. Gå och sälj allt du äger och ge pengarna åt de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”
22 Men när mannen hörde det mörknade hans ansikte och han gick bedrövad bort, för han ägde mycket.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.