Revised Common Lectionary (Complementary)

Herre, straffa mig inte längre

^1-2 Nej, Herre! Straffa mig inte på grund av din vrede!

³ Visa medlidande med mig, Herre, för jag är svag! Gör mig frisk,

⁴ för jag är sjuk till både kropp och själ. Mitt inre är fyllt av fruktan och mörker. Varför dröjer du så länge med att hjälpa mig?

⁵ Kom, Herre, och gör mig frisk, för det är du, Gud, som räddar oss från döden.

⁶ När jag är död kan jag inte ge dig ära genom att prisa dig inför mina vänner!

⁷ Jag är utmattad av smärta, och varje natt är min kudde våt av tårar.

⁸ Jag kan knappast se något, för mina ögon har åldrats och blivit svaga, på grund av vad alla mina fiender gjort mig.

⁹ Lämna mig nu, ni onda män, för Herren har sett mina tårar

¹⁰ och kommer att svara på alla mina böner.

¹¹ Mina fiender ska besegras, och skräckslagna och förvirrade ska de ta till flykten. Gud kommer att låta dem stå där med skammen.

Jeremia befrias

38 Men när Sefatja, Mattans son, Gedalja, Pashurs son, Jukal, Selemjas son, och Pashur, Malkias son, hörde att Jeremia hade sagt till folket

² att alla som blev kvar i Jerusalem skulle dö genom svärd, hunger eller sjukdom, men att alla som överlämnade sig till babylonierna skulle få leva

³ och att staden verkligen skulle bli intagen av kungen i Babylon,

⁴ gick de till kungen och sa: Ers Majestät, den mannen måste dö. Sådant prat undergräver moralen både hos de få soldater vi har kvar och hos det övriga folket. Han är en förrädare.

⁵ Kung Sidkia höll med dem. Gör vad ni vill med honom, sa han. Jag ska inte hindra er.

⁶ De tog då Jeremia från fängelsecellen och sänkte med rep ner honom i en tom brunn på fängelsegården. Brunnen tillhörde Malkia, en medlem av den kungliga familjen. Det fanns inget vatten i den, men det var ett tjockt lager dy på bottnen som Jeremia sjönk ner i.

⁷ När etiopiern Ebed-Melek, en inflytelserik ämbetsman vid hovet, hörde att Jeremia fanns i brunnen,

⁸ rusade han ut till Benjaminsporten där kungen befann sig.

⁹ Ers Majestät, dessa män som sänkte ner Jeremia i brunnen har hela tiden behandlat honom mycket illa, sa han. Jeremia kommer att dö av hunger nu när nästan allt bröd i staden är slut.

¹⁰ Kungen befallde då Ebed-Melek att ta med sig trettio män och dra upp Jeremia så att han inte skulle dö.

¹¹ Ebed-Melek samlade alltså trettio män och gick till ett förråd i palatset, där kläder som inte längre användes förvarades. Där fick han tag i en del gamla trasor och kasserade mantlar, som han tog med till brunnen och sänkte ner till Jeremia.

¹² Ebed-Melek ropade ner till Jeremia: Lägg trasorna under armarna, så du inte gör dig illa på repet. När Jeremia var klar

¹³ drog de upp honom och ledde honom bort till fängelsegården, där han fick stanna tills vidare.

⁵ Dessa tolv sände Jesus iväg med följande instruktioner: Gå inte till samarierna eller till andra folk,

⁶ utan bara till Israels folk - Guds förlorade får.

⁷ Gå och tala om för dem att himmelriket är nära.

⁸ Bota sjuka, väck upp döda, bota leprasjuka och driv ut de onda andarna. Gör allt utan betalning, för också ni har fått det som gåva!

⁹ Ta inga pengar med er.

¹⁰ Inte heller någon väska med extra kläder och skor eller någon vandringsstav. Ni kommer att få mat och allt det ni behöver för det är arbetaren värd.

¹¹ Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som tar emot er och lyssnar till ert budskap och stanna i hans hem tills ni fortsätter till nästa stad.

¹² Om det visar sig vara ett gudfruktigt hem, ge det då er välsignelse.

¹³ Om det inte är det, behåll välsignelsen för er själva.

¹⁴ Och om man inte tar emot er i en stad eller ett hem så bekymra er inte mer om människorna där. Skaka i stället dammet av era fötter och gå därifrån.

¹⁵ Men en sak är säker: Människorna i de onda städerna Sodom och Gomorra kommer att få det lättare på domens dag än dem som inte välkomnar er.

Jesus förbereder lärjungarna på förföljelse

¹⁶ Jag sänder ut er som får bland vargar. Var vaksamma som ormar och beskedliga som duvor.

¹⁷ Men akta er! Ni kommer nämligen att arresteras och ställas inför rätta och bli misshandlade i synagogorna.

¹⁸ Ja, ni ska också för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare. Då får ni anledning att berätta för dem om mig - ja, att vittna för världen.

¹⁹ Men när ni ställs inför rätta och man förhör er behöver ni inte oroa er för vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden i rätt ögonblick.

²⁰ Och det är inte ni som kommer att tala, utan er himmelske Fars ande ska tala genom er.

²¹ Bröder ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar ska förråda sina egna barn. Och barn kommer att göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem.

²² Alla kommer att hata er därför att ni tillhör mig. Men de som håller ut till slutet ska bli frälsta.

²³ När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Men jag försäkrar er att Människosonen kommer att återvända innan ni hunnit till dem alla!