Revised Common Lectionary (Complementary)

⁷ Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig.

⁸ Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns.

⁹ Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre.

¹⁰ Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. Vi ska anmäla dig, säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd, säger de.

¹¹ Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid.

¹² Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig.

¹³ Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare!

⁷ Herre, du som härskar över alla himmelska härar och är Israels Gud, låt mig inte vara en stötesten för dem som tror på dig. Om de ser att du lämnar mig i sticket blir de förvirrade.

⁸ Det är för din skull som de hånar och förbannar mig.

⁹ Till och med mina egna bröder skäms för mig och låtsas som om de inte känner mig!

¹⁰ Min iver för ditt tempel brinner som en eld inom mig. Alla förolämpningar mina fiender riktar mot dig, träffar också mig.

¹¹ När jag sörjer och fastar inför dig, Herre, hånar de mig!

¹² Alla talar om mig när jag går omkring sorgklädd! De småskrattar åt mig!

¹³ Jag är hela stadens samtalsämne, och i dryckesvisorna sjunger man om mig.

¹⁴ Men jag fortsätter att be till dig, Herre! Nu är tiden inne då du kommer att lyssna till mig. Du är beredd att ge mig din kärlek och godhet. Svara på min bön och rädda mig, eftersom du har lovat det.

¹⁵ Dra upp mig ur detta träsk! Låt mig inte sjunka! Rädda mig från dem som hatar mig och låt mig inte drunkna.

¹⁶ Låt inte vattenmassorna begrava mig eller strömmarna dra ner mig i djupet. Rädda mig från avgrunden!

¹⁷ Herre, svara på min bön, för din kärlek och godhet tröstar mig! Din nåd är så stor och så god.

¹⁸ Herre, du vet att jag inte ser någon utväg längre. Göm dig inte för mig. Skynda dig, och kom och rädda mig!

Ett nytt liv

6 Ska vi då fortsätta att synda så att Gud kan fortsätta att visa mer och mer godhet och förlåtelse?

^2-3 Naturligtvis inte! Ska vi hålla på och synda när vi inte behöver det? Syndens makt över oss bröts ju när vi blev kristna, och genom dopet bekänner vi att Jesus Kristus genom sin död besegrade vår syndfulla natur.

⁴ Vår gamla natur, som älskade synden, begravdes med Kristus genom dopet. I stället fick vi del av det nya liv, som Jesus fick när Fadern med sin väldiga makt förde honom tillbaka till livet.

⁵ Vi har alltså blivit förenade med honom genom att dö med honom när han dog, och nu delar vi hans liv och hans uppståndelse.

⁶ Våra gamla onda begär spikades fast vid korset med honom. Vårt gamla jag krossades och sårades till döds så att vi inte längre är i syndens järngrepp och måste vara slavar under den.

⁷ Den som är död är fri från synden med all dess lockelse och makt.

⁸ Och eftersom vår gamla syndälskande natur dog med Kristus, så vet vi att vi kommer att dela hans nya liv.

⁹ Kristus uppstod från de döda och kommer aldrig att dö igen. Döden har inte längre någon makt över honom.

¹⁰ Han dog en gång för alla för att göra slut på syndens makt, och nu lever han för evigt i obruten gemenskap med Gud.

¹¹ Betrakta därför den gamla syndiga naturen som död, och lev i stället för Gud genom Jesus Kristus vår Herre.

²⁴ En elev är inte förmer än sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre.

²⁵ Och både eleven och tjänaren får lov att acceptera att det går med dem som med deras lärare och herre. När nu jag, husets herre, har kallats 'Satan

²⁶ Men var inte rädda för dem som hotar er, för den dag kommer när sanningen ska komma fram! Deras hemliga sammansvärjningar kommer då att dras fram i offentlighetens ljus.

²⁷ Vad jag nu säger er i mörkret ska ni ropa ut när dagen kommer. Och vad jag viskar i era öron ska ni ropa ut från hustaken!

²⁸ Var inte rädda för dem som bara kan döda kroppen, men inte kan döda själen! Frukta bara Gud, som kan döda både kropp och själ i helvetet.

²⁹ Inte en enda sparv, hur lite den än är värd, kan falla död till marken utan att er Far vet det.

³⁰ Till och med vartenda hårstrå på era huvuden är räknade.

³¹ Oroa er alltså inte! För honom är ni mycket mer värda än många sparvar.

³² Om någon offentligt bekänner sig till mig ska jag försvara honom inför min Far i himlen.

³³ Men om någon inte vill kännas vid mig, så ska inte heller jag kännas vid honom inför min Far i himlen.

³⁴ Inbilla er inte att jag har kommit för att skapa frid på jorden! Nej, snarare tvärtom.

³⁵ Jag kommer att orsaka splittring så att en son sätter sig upp mot sin far, en dotter mot sin mor, och en svärdotter mot sin svärmor.

³⁶ De värsta fienderna kommer för många att finnas i deras egna hem!

³⁷ Om ni älskar er far och mor mer än ni älskar mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig. Och om ni älskar er son eller dotter mer än mig, är ni inte värdiga att tillhöra mig.

³⁸ Och om ni vägrar att ta upp ert kors och följa mig, kan ni inte tillhöra mig.

³⁹ Om ni klamrar er fast vid livet kommer ni till sist att förlora det, men om ni vågar ge det för min skull, kommer ni att rädda det.