Revised Common Lectionary (Complementary)

Gud och hans folk

105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.

² Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.

³ Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!

⁴ Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!

^5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.

⁷ Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.

^8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,

^10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.

³⁷ Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.

³⁸ Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.

³⁹ För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.

⁴⁰ De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.

⁴¹ Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -

⁴² för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.

⁴³ På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.

⁴⁴ Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.

⁴⁵ Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!

Guds uppdrag till Josua

1 När Herrens tjänare Mose var död talade Herren med Josua, Nuns son, som hade varit Moses medhjälpare.

² Nu är min tjänare Mose död, sa han. Nu är du den nye ledaren för Israel. Led mitt folk över floden Jordan in i det utlovade landet!

³ Jag säger till dig, som jag sa till Mose: 'Varje plats, var ni än går fram, ska bli en del av Israels land,

⁴ hela vägen från Negevöknen i söder till Libanons berg i norr, och från Medelhavet i väster till floden Eufrat i öster, hetiternas alla landområden inräknade'.

⁵ Ingen ska kunna sätta hinder i vägen så länge du lever, för jag ska vara med dig precis som jag var med Mose. Jag ska aldrig överge dig eller svika dig, när du behöver hjälp.

⁶ Var stark och modig, för du kommer att bli en framgångsrik ledare för mitt folk. De ska inta hela det land som jag lovade deras förfäder.

⁷ Du ska bara vara frimodig och stark, och du ska in i minsta detalj följa de lagar Mose gav dig, för om du gör det, kommer du att lyckas med allt du företar dig.

⁸ Påminn folket ständigt om dessa lagar, på samma sätt som du själv måste tänka på dem både dag och natt, så att du verkligen lyder dem! Det är nämligen bara då som du kommer att lyckas.

⁹ Ja, var frimodig och orädd! Lämna inget rum för fruktan och tvivel! Och kom ihåg att Herren, din Gud, är med dig vart du än går.

Josua förbereder folket

^10-11 Då gav Josua alla Israels ledare följande instruktioner: Om tre dagar ska vi gå över floden och inta landet, som Gud har gett oss att bo i! Meddela folket detta och säg till dem att göra sig beredda.

Timotheos glädjande rapport

3 När jag till slut inte kunde stå ut längre, beslutade jag mig för att själv stanna kvar i Athen

^2-3 och skicka vår bror och medarbetare, Guds tjänare, Timo-theos för att besöka er. Han skulle styrka er tro, uppmuntra er och se till att ni inte tappar modet i alla de svårigheter som ni går igenom. Men ni vet förstås att sådana problem ingår i Guds plan med oss kristna.

⁴ Medan vi fortfarande var kvar hos er, lät vi er förstå att ni snart skulle möta lidanden och det gjorde ni.

⁵ När jag inte längre kunde stå ut med ovissheten, skickade jag som sagt Timotheos för att ta reda på om er tro stått emot alla angrepp. Jag var rädd att Satan kanske hade fått er på fall och att allt vårt arbete hade varit förgäves.