Revised Common Lectionary (Complementary)
Herre, förlåt mig
En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig
4 och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!
5 Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.
6 Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.
7 Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.
8 Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!
9 Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!
10 Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.
11 Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.
12 Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!
13 Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!
14 Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!
15 Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.
16-17 Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!
18 Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.
19 Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.
20 Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.
21 Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.
Hjälp de behövande
58 Ropa ut det högt som ljudet av trumpetstötar! Låt mitt folk få veta att de är upproriska!
2 Ändå uppträder de så gudfruktigt! De kommer till templet varje dag och är så angelägna att lyssna när min lag föreläses, precis som om de tänkte lyda den och inte alls föraktade sin Guds befallningar! De är så angelägna att tillbe på rätt sätt, och de verkar uppskatta gudstjänsterna i templet.
3 Vi har fastat inför dig, säger de. Är du inte glad för det? Varför ser du inte våra offer? Varför hör du inte våra böner? Vi har böjt oss för dig, och du har inte ens lagt märke till det!Jag ska tala om anledningen för er. Ni lever i era syndiga nöjen till och med när ni fastar, och ni förtrycker dem som arbetar för er.
4 Vad har fastan för mening när ni fortsätter att strida och gräla? En sådan fasta tilltalar inte mig.
5 Inte betyder det något för mig att ni böjer era huvuden för mig en stund, ni svajar ju ändå hela tiden fram och tillbaka? Att ta på sig kläder av säcktyg och strö aska i håret, skulle det vara att fasta?
6 Nej, den fasta jag vill ha är att ni slutar upp med att förtrycka andra och behandla dem väl som arbetar åt er.
7 Jag vill att ni ska dela er mat med de hungriga och släppa in hjälplösa, utslagna och fattiga i era hem. Ge kläder till dem som fryser och håll er inte undan för släktingar som behöver er hjälp!
8 Om ni handlar så som Gud förväntar sig av er, ska han låta sin härlighet lysa över er. Er rättfärdighet ska leda er fram. Er godhet ska vara er sköld, och Herrens härlighet ska skydda er.
9 Då ska Herren svara omedelbart när ni ber till honom. Ja, här är jag, ska han svara. Allt ni behöver göra är att sluta förtrycka de svaga, att inte komma med grova anklagelser och sprida falska rykten!
10 Mätta de hungriga! Hjälp dem som är i svårigheter! Då ska ditt ljus lysa i mörkret, och mörkret omkring dig ska bli som en ljus dag.
11 Herren ska fortsätta att leda dig och låta dig få uppleva mycket gott. Du ska få vara frisk. Du kommer att vara som en nyvattnad trädgård, som en källa där vattnet aldrig tar slut.
12 Dina söner ska bygga upp städerna som så länge legat i ruiner, och du ska bli känd som 'Folket som bygger upp sina murar och städer'.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
18 Vid den tiden kom lärjungarna till Jesus för att fråga vem som egentligen var störst i himmelriket.
2 Jesus bad då ett litet barn komma fram och lät sedan den lille slå sig ner bland dem
3 och sa: Om ni inte vänder er från era synder till Gud och blir som små barn, kommer ni aldrig in i himmelriket.
4 Därför, den som gör sig liten och ringa som det här barnet, är den störste i himmelriket.
5 Och den av er som tar emot ett sådant litet barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig.
6 Men om någon av er leder en av dessa små vilse, som tror på mig, så skulle det vara bättre att den personen fick en sten bunden runt halsen och blev kastad i havet.
Jesus varnar för frestelse
7 Ve världen för all dess ondska! Frestelser till synd är oundvikliga, men ve den människa som medverkar till det.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®