Revised Common Lectionary (Complementary)
17 Ändå fortsatte de med sitt uppror och syndade mot Gud, som är över alla gudar.
18 De utmanade Gud och krävde annan mat än den Gud gav dem.
19-20 Med misstro frågade de: Kan Gud verkligen duka ett bord åt oss i öknen?
52 Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen.
53 Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet.
54 Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull.
55 Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo.
Uppenbarelsetältet
7 Mose brukade slå upp ett tält som han kallade uppenbarelsetältet utanför lägret. Den som ville rådfråga Herren fick gå ut till tältet.
8 Varje gång Mose gick dit, ställde sig alla upp och iakttog honom från ingången till sina tält till dess han kommit fram.
9 När han gått in i tältet kom molnpelaren ner och stannade framför ingången. Där var den medan Herren talade med Mose.
10 När folket såg molnpelaren föll de ner och tillbad vid ingången till sina tält.
11 Inne i uppenbarelsetältet talade Herren ansikte mot ansikte med Mose, precis som man talar med en vän. Efteråt gick Mose tillbaka till lägret, men den unge mannen, Josua, Nuns son, som var hans tjänare, stannade kvar där.
Mose vill se Gud
12 Mose talade med Herren och sa till honom: Du har sagt till mig: 'Led detta folk till löfteslandet
13 Om det nu är så, visa mig då tydligt den väg du vill jag ska gå, så att jag kan förstå dig och vandra på det sätt du vill. Glöm inte bort att detta folk är ditt folk!
14 Herren svarade honom: Jag ska själv gå med dig och se till att du lyckas.
15 Mose hade nämligen sagt: Om inte du går med oss vill vi inte ta ett enda steg till.
16 Om du inte går med oss, vem ska då kunna veta att jag och mitt folk har funnit nåd inför dina ögon och att vi är annorlunda än alla andra folk på hela jorden?
17 Och Herren hade svarat Mose: Ja, jag ska verkligen göra vad du har bett mig om, för du har funnit nåd inför mig och är min vän.
18 Då bad Mose att få se Guds härlighet.
19 Herren svarade: Jag ska låta min skönhet gå förbi dig, och jag ska tala om för dig vad mitt namn 'Herren' betyder. Jag visar mig barmhärtig och nådig mot vem jag vill.
20 Men du kan inte få se mitt ansiktes härlighet, för en människa kan inte se mig och leva.
21 Men stå här på klippan bredvid mig.
22 När sedan min härlighet går förbi, ska jag ställa dig i en klyfta i klippan och övertäcka dig med min hand tills jag har gått förbi.
23 Sedan ska jag ta bort handen, och du ska få se mig på ryggen, men mitt ansikte får du inte se.
30 När han fyrtio år senare var i öknen, nära berget Sinai, visade sig en ängel för honom i en buske som brann.
31 Mose såg det och undrade vad det var, och när han skyndade dit för att se efter ropade Herren till honom:
32 'Jag är dina förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' Då darrade Mose av rädsla och vågade inte se upp.
33 Och Herren sa till honom: 'Ta av dig skorna, för du står på helig mark.
34 Jag har sett mitt folks lidande i Egypten och hört deras rop. Nu har jag kommit för att befria dem. Vänd därför tillbaka till Egypten.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®