Revised Common Lectionary (Complementary)

Guds utvalde kung

2 Varför gör folken uppror mot Herren? Och varför smider de planer, som inte leder någonstans?

² De som har makten här i världen har kommit överens om att göra uppror mot Herren och hans Messias - den verklige makthavaren.

³ Kom, låt oss kasta av oss hans bojor, säger de, och befria oss från detta slaveri under Gud.

⁴ Men Gud i himlen ler! Han driver med dem och alla deras ynkliga planer.

⁵ Sedan varnar han dem och hans vrede skrämmer dem.

⁶ Han säger: Detta är den kung som jag har utvalt, och jag har själv satt honom på tronen i min heliga stad, Jerusalem.

⁷ Och kungen svarar: Jag ska göra det känt vad Gud har beslutat, för Herren har sagt till mig: 'Du är nu min son, och idag har jag blivit din Far.

⁸ Bara begär av mig och jag ska ge dig alla folk i hela världen.

⁹ Regera över dem med järnhand, ja, slå sönder dem som lerkrukor!'

¹⁰ Ni kungar och härskare på jorden, ta ert förnuft till fånga och lyssna innan det är för sent!

¹¹ Underordna er Herren och erkänn hans makt. Gläd er även om ni bävar!

¹² Fall ner inför hans son, innan hans vrede uppväcks och ni förgås! Jag varnar er - hans vrede kan snart upptändas. Men vilken glädje det blir för dem som söker skydd hos honom!

⁹ Då sa Herren till Mose: Jag ska komma till dig i ett mörkt moln, så att folket kan höra mig när jag talar med dig, och sedan kommer de alltid att tro dig.

¹⁰ Gå nu ner och förbered folket på mitt besök. Invig dem i dag och i morgon, och säg åt dem att tvätta sina kläder.

¹¹ I övermorgon ska jag sedan stiga ner på berget Sinai inför deras ögon.

¹² Sätt upp en gränslinje som folket inte får passera och säg till dem: 'Ni får inte gå upp på berget eller gå över gränslinjen. Den som gör det ska dö.

¹³ Ingen hand ska röra vid syndaren, utan denne ska stenas eller skjutas till döds med pilar. Detta gäller både människor och djur. Håll er borta från berget, tills ni hör en lång, utdragen ton från jubelhornet. Då får ni samlas vid foten av berget.'

¹⁴ Mose gick då ner till folket och förberedde dem för mötet, och de tvättade sina kläder.

¹⁵ Han sa till dem: Förbered er och rena er nu för att möta Herren om två dagar, och tänk på att ni inte får ha sexuellt umgänge under denna reningstid.

¹⁶ På tredje dagens morgon utbröt ett väldigt åskväder. Ett stort moln sänkte sig över berget, och det hördes en lång, utdragen ton som från en basun. Folket bävade.

¹⁷ Mose ledde då ut dem från lägret för att möta Gud vid foten av berget.

¹⁸ Hela Sinais berg var täckt av rök, eftersom Herren steg ner på det i eld. Röken bolmade upp mot skyn, precis som från en smältugn, och hela berget darrade som under en jordbävning.

¹⁹ Basunljudet blev allt starkare. Mose talade med Herren, och Herren svarade med hög röst.

²⁰ Herren steg ner på bergets topp och kallade upp Mose till sig.

²¹ Herren sa till Mose: Gå tillbaka och varna folket för att överträda gränslinjen. De får inte komma upp här för att se Gud, för då ska många dö.

²² Till och med prästerna måste rena sig, för att Herren inte ska förgöra dem.

²³ Men folket kan inte komma upp på berget, invände Mose. Du sa att de inte fick det, och du sa till mig att dra en gräns runt berget, som de inte fick överskrida, därför att området innanför den tillhör Gud.

²⁴ Men Herren sa: Gå ner nu och kom sedan tillbaka tillsammans med Aron, men låt inte prästerna och folket gå över gränsen eller försöka att komma hit upp, för då måste jag döda dem.

²⁵ Mose gick då tillbaka ner till folket och påminde dem om vad Gud hade sagt.

²³ Moses föräldrar trodde på Gud. När de såg att Gud hade gett dem ett ovanligt vackert barn, litade de på att Gud skulle rädda honom från den död som kung Farao gett befallning om, och de gömde honom under tre månader och lät sig inte skrämmas.

^24-25 Mose trodde på Gud och när han blivit vuxen tackade han nej till att bli behandlad som kungens dotterson. I stället för att njuta av syndens kortvariga nöjen, valde han att dela den förföljelse som drabbade Guds folk.

²⁶ Precis som Kristus för ett tag avstod från Guds härlighet och valde att lida för att befria oss, föredrog Mose att befria sitt folk före att äga alla Egyptens skatter. Han såg fram emot den stora lön som han visste att Gud skulle ge honom.

²⁷ Mose trodde på Gud också när han lämnade Egyptens land, och var inte rädd för Faraos vrede. Mose gav aldrig upp eftersom han såg att Gud var med honom.

²⁸ Påskfirandet är också ett resultat av hans tro. Han var övertygad om att Gud skulle kunna rädda sitt folk och befallde dem därför att slakta ett lamm och att stryka blodet på dörrposterna till sina hus för att dödsängeln inte skulle gå in i deras hem och döda den äldste sonen som han gjorde i de egyptiska hemmen.