Revised Common Lectionary (Complementary)

Frestad till att göra det onda

141 Skynda dig Herre, svara mig, när jag ropar till dig! Lyssna, när jag ber dig om hjälp!

² Ta emot min bön som ett kvällsoffer, som rök som stiger upp till dig.

³ Herre, hjälp mig att hålla mun när jag ska tiga.

⁴ Ta bort mitt begär efter allt som är orätt och gör slut på min längtan efter att vara tillsammans med syndare. Den lyx de lever i, och som de med orätt har skaffat sig, bländar mig inte.

⁵ Om den gör det får du låta de gudfruktiga slå mig! Ja, då gör du mig en tjänst! Om de tillrättavisar mig, är det som den bästa medicin! Se i så fall till att jag inte vägrar att ta den.Ogärningsmännen fortsätter med sin ondska, men jag ber att du ska gripa in mot dem.

^6-7 Dessa herrar, som nu har makten, ska snart själva dömas till döden och kastas ut för klippbranten. När deras ben strös ut på marken, kommer man äntligen att lyssna på mig och erkänna att mina ord var till hjälp.

⁸ Jag ser upp till dig och litar på dig, Herre, min Gud. Du skyddar mig. Låt mig därför inte dö!

⁹ Skydda mig för deras lömska fällor.

¹⁰ Låt dem i stället fastna i sina egna snaror, medan jag kan fly undan!

¹⁴ Än en gång kom ett budskap från Herren:

¹⁵ Du människa, de som finns kvar i Jerusalem säger om sina landsflyktiga bröder: 'Det är för att de var så syndiga som Herren lät dem bli bortförda. Nu har Herren gett oss deras land!'

¹⁶ Men tala om för dem som lever i landsflykt att Herren Gud säger: Även om jag har förskingrat er till alla länder i hela världen, kommer jag ändå att beskydda er under den tid ni är där,

¹⁷ och jag kommer att samla er från de länder dit ni blivit spridda och ge er Israels land.

¹⁸ När ni kommer tillbaka, ska ni utplåna varje spår av denna avgudadyrkan.

¹⁹ Jag ska göra er ens till sinnes och ge er en ny ande. Jag ska ta bort era hjärtan av sten och ge er hjärtan fyllda av kärlek till Gud,

²⁰ så att ni lyder mina lagar och blir mitt folk, och jag alltid kan vara er Gud.

²¹ Men beträffande dem som nu längtar efter avgudar i Jerusalem, kan jag bara säga att jag ska betala igen dem för deras synder, säger Herren Gud.

²² Sedan bredde keruberna ut sina vingar, och över varelserna och deras hjul vilade Israels Guds härlighet.

²³ Och Herrens härlighet lämnade staden och stannade över berget öster om staden.

²⁴ Därefter förde Guds Ande mig tillbaka till Babylon, till de judar som levde i landsflykt där. Så slutade min syn över besöket i Jerusalem.

²⁵ Jag berättade för mina landsflyktiga landsmän allt som Herren hade visat mig.

²⁵ Ljug inte längre för varandra! Tala sanning, för vi tillhör varandra, och när vi ljuger för varandra skadar vi också oss själva.

²⁶ Om ni blir arga, så synda inte genom att ge mer näring åt er ilska. Låt inte oförsonligheten bestå till dess solen går ner. Kom över det fort,

²⁷ för annars får djävulen fotfäste i era hjärtan.

²⁸ Den som tidigare har levt av att stjäla måste sluta med det och i stället skaffa sig ett hederligt arbete, så att han kan ge till andra som har det svårt.

²⁹ Undvik allt onödigt prat. Säg bara sådant som är gott och till hjälp för dem som ni samtalar med, och som kan bli dem till välsignelse.

³⁰ Gör inte den helige Ande bedrövad genom det liv ni lever. Kom ihåg att det är han som sätter sin stämpel på er för att bevara er, och som garanterar att den dag kommer när Gud ska befria er helt från synden.

³¹ Var inte längre snåla, sura och arga. Gräl, hårda ord och motvilja mot andra bör inte ha någon plats i era liv.

³² Ni ska i stället vara vänliga mot varandra, ömhjärtade och förlåta varandra, precis som Gud har förlåtit er, därför att ni tillhör Kristus.

Ett liv i kärlek

5 Följ Guds exempel i allt vad ni gör, på samma sätt som ett barn försöker likna sin far.

² Var kärleksfulla mot varandra och följ Kristi föredöme, han som älskade er och gav sig själv åt Gud som ett offer som var nödvändigt för era synder. Gud tyckte om detta offer, för Kristi kärlek till er var som välluktande parfym för honom.