Revised Common Lectionary (Complementary)

Jag är i nöd

17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och

² frikänn mig! Du vet vad som är sant.

³ Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.

⁴ Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.

⁵ Jag har alltid gått dina vägar.

⁶ Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.

⁷ Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!

⁸ Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!

⁹ Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.

⁵ Om två bröder har gemensamt hushåll och en av dem dör utan att ha fått en son, får hans änka inte gifta sig utanför familjen. Hennes mans bror ska ta henne till hustru.

⁶ Den förste son de får tillsammans ska räknas som den dödes son, så att hans namn inte faller i glömska.

⁷ Om den dödes bror vägrar att fullgöra sin plikt och gifta sig med änkan, kan hon gå till de äldste i staden och säga: 'Min mans bror vägrar att låta sin brors namn leva vidare och att fullgöra sina skyldigheter mot mig.'

⁸ De äldste i staden ska då kalla honom till sig och tala igenom saken med honom. Om han fortfarande vägrar,

⁹ ska änkan gå fram till honom i de äldstes närvaro, dra av honom en sandal och spotta honom i ansiktet. Sedan ska hon säga: 'Så här går det för den man som vägrar att låta sin brors familj leva vidare.'

¹⁰ Sedan ska man tala om hans familj som barfotafamiljen.

²² Så långt hade folkmassan lyssnat, men när Paulus sa detta, ropade de med en mun: Bort med en sådan människa! Döda honom! Han har inte rätt att leva!

²³ De skrek i högan sky och kastade klädesplagg och jord omkring sig.

Paulus avslöjar att han är romersk medborgare

²⁴ Därför förde kommendanten in Paulus i kasernen och befallde att man skulle slå honom med piskor tills han bekände sitt brott. Han ville nämligen veta varför folkmassan hade blivit så rasande.

²⁵ När de band Paulus för att piska honom, sa han till en officer som stod där: Är det tillåtet att misshandla en romersk medborgare som inte ens har ställts inför rätta?

²⁶ Officeren gick då till kommendanten och sa: Vad är det du tänker göra? Den här mannen är romersk medborgare!

²⁷ Kommendanten kom då och frågade Paulus: Säg mig, är du romersk medborgare? Ja, det är jag faktiskt! svarade Paulus.

²⁸ Det är jag också, muttrade kommendanten, och det har kostat mig en hel del!Jag blev det när jag föddes, svarade Paulus.

²⁹ Soldaterna, som stod färdiga att piska honom, försvann kvickt när de hörde att Paulus var romersk medborgare. Och kommendanten själv blev förskräckt, eftersom det var han som hade befallt att Paulus skulle bindas och piskas.

Paulus inför det judiska rådet

³⁰ Nästa dag befriade kommendanten honom från bojorna och befallde att översteprästerna och det judiska rådet skulle samlas. Han hämtade sedan Paulus från fängelset för att försöka få reda på vad det var som orsakat all uppståndelse.

23 Paulus såg uppmärksamt på rådet och sa sedan: Bröder, jag har alltid levt med ett gott samvete inför Gud.

² Då befallde översteprästen Ananias att de som stod bredvid Paulus skulle slå honom på munnen.

³ Men Paulus sa till honom: Gud ska slå dig, din hycklare! Vad är du för en domare, som själv bryter lagen genom att befalla att jag ska bli slagen på detta sätt?

⁴ De som stod bredvid Paulus sa till honom: Talar man på det sättet till Guds överstepräst?

⁵ Bröder, jag visste inte att han var överstepräst, svarade Paulus. Skrifterna säger ju: 'Tala aldrig illa om dina överordnade.'

⁶ Paulus visste att en del av rådet bestod av saddukeer och en del av fariseer. Därför ropade han: Bröder, jag är farisé liksom alla mina förfäder. Och jag står inför rätta här i dag, därför att jag tror på uppståndelsen från de döda.

⁷ Detta delade omedelbart rådet i två delar.

⁸ Saddukeerna säger nämligen att det inte finns någon uppståndelse, eller några änglar eller några andar, men fariseerna tror på allt detta.

⁹ Det blev alltså en väldig oreda. Några av de judiska ledarna reste sig upp för att hävda att Paulus hade rätt. Vi kan inte se att han har gjort något fel, ropade de. Kanske en ande eller en ängel talade till honom där på Damaskusvägen.

¹⁰ Oväsendet blev allt värre, och männen slet i Paulus från båda sidor och drog honom än åt det ena hållet och än åt det andra. Kommendanten, som var rädd att de skulle slita honom i stycken, befallde till slut att soldaterna skulle ta honom därifrån med våld och föra honom tillbaka till kasernen.

¹¹ Den natten stod Herren vid Paulus sida och sa: Var inte orolig, Paulus. På samma sätt som du har vittnat om mig för folket här i Jerusalem, så måste du också vittna om mig i Rom.