Revised Common Lectionary (Complementary)
Sann tillbedjan
50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!
2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.
3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.
4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:
5 Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.
6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.
7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:
8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.
9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er,
10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken.
12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den.
13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar?
14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig.
16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften,
17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud.
18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral.
19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar.
20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder.
21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet.
22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.
23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.
12 Era synder är så många och så stora. Jag känner så väl till dem allesammans. Ni är fiender till allt som är gott. Ni tar mutor och vägrar den fattige rättvisa.
13 Därför kommer de förståndiga inte att försöka hindra Herren på straffets fruktansvärda dag.
14 Fly det onda och gör det goda, så ska ni få leva! Då ska Herren, härskarornas Gud, verkligen vara er hjälpare, som ni har sagt att han är.
15 Hata det onda och älska det goda! Se till att rättvisan segrar i domstolen! Då kanske Herren, härskarornas Gud, ska ha förbarmande med det som återstår av hans folk.
16 Därför säger Herren, härskarornas Gud: Man ska höra dödsklagan och rop på varje gata och väg. Bönder ska gråta med gråterskor.
17 Det kommer att vara sorg och klagan i varje vingård, när jag går fram bland er.
18 Ni säger: 'Om bara Herrens dag var här, då skulle Gud befria oss från alla våra fiender.' Men ni vet inte vad ni talar om. Den dagen kommer att vara mörker och inte ljus, ett fruktansvärt mörker utan en strimma av ljus.
19 På den dagen ska ni vara som en man som flyr för ett lejon och möter en björn, och när han kommer hem till sitt hus blir han biten av en orm.
20 Ja, det kommer att bli en mörk och hopplös dag för er.
21 Jag hatar er, ni skenheliga som låtsas hylla mig vid era religiösa fester och högtider.
22 Jag ska inte ta emot era offer. Jag kommer inte att se till era gåvor.
23 Sluta att sjunga era lovsånger - de klingar falskt i mina öron.
24 Jag skulle vilja se en flod av rättfärdighet och en ström av goda gärningar.
Liknelsen om kungen och hans tio förvaltare
11 Eftersom Jesus närmade sig Jerusalem berättade han denna liknelse. Han visste nämligen att det var många i hans omgivning som räknade med att Guds rike skulle bli en verklighet när han anlände dit.
12 En man av kunglig släkt begav sig iväg på en lång resa för att krönas till kung.
13 Innan han reste kallade han till sig tio av sina anställda och gav var och en av dem en stor summa pengar, och sa: 'Satsa de här pengarna på något som ger mig inkomster. Jag är snart tillbaka.'
14 Men många av hans landsmän ville inte ha honom som kung, och i protest sände de en delegation till honom och meddelade detta.
15 Trots det blev han krönt till kung och kom tillbaka till sitt land. Han kallade då till sig de män som han hade gett pengarna till för att få reda på vad de hade gjort med dem.
16 Den förste mannen rapporterade en väldig vinst - tio gånger så mycket som det belopp han fått.
17 'Bra!
18 Nästa man kunde också rapportera vinst, fem gånger den ursprungliga summan.
19 'Bra!
20 Men den näste i raden lämnade bara tillbaka de pengar han hade fått från början. 'Jag har förvarat dem tryggt
21 'Jag var rädd för dig eftersom du är en hård man att göra affärer med. Du tar det som inte är ditt och skördar där du inte har sått.'
22 'Din late skojare!
23 varför satte du då inte in pengarna på en bank, så att jag åtminstone kunde få ränta på dem?'
24 Sedan vände han sig till dem som stod där: 'Ta pengarna från honom och ge dem till mannen som tjänat mest.'
25 'Men herre
26 'Ja
27 Och när det gäller mina fiender som inte ville ha mig till kung, så för hit dem och avrätta dem här inför mig.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®