Revised Common Lectionary (Complementary)

Jag är i nöd

17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och

² frikänn mig! Du vet vad som är sant.

³ Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.

⁴ Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.

⁵ Jag har alltid gått dina vägar.

⁶ Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.

⁷ Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!

⁸ Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!

⁹ Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.

¹³ Men, svarade Mose, om jag nu går till folket och talar om för dem att deras förfäders Gud har sänt mig, så kommer de att fråga: 'Vilken Gud är det du talar om?' Vad ska jag svara då?

¹⁴ Den högste Guden, blev svaret. Säg bara: JAG ÄR har sänt mig!

¹⁵ Ja, tala om för dem att Herren, deras förfäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta är mitt eviga namn och så ska alla generationer kalla mig.

¹⁶ Samla nu ihop alla de äldste i Israel och tala om för dem att Herren har uppenbarat sig för dig, och att han sa: 'Jag har besökt mitt folk och sett hur de har det i Egypten.

¹⁷ Jag lovar att rädda dem från det lidande och den förnedring de blir utsatta för och att leda dem till det land där nu kananeer, hetiter, amoreer, perisseer, hiveer och jebuseer bor, ett land som flyter av mjölk och honung.'

¹⁸ De äldste i Israel kommer att lyssna till dig och följa med dig till Egyptens kung och säga: 'Herren, hebreernas Gud, har uppenbarat sig för oss och uppmanat oss att gå tre dagsresor ut i öknen och offra till honom. Låt oss nu få göra det!'

¹⁹ Men jag vet att kungen i Egypten inte vill låta er gå, även om han får känna på min styrka.

²⁰ Jag tänker därför tvinga honom! Jag ska sända olyckor över landet ända tills han låter er fara.

Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet

20 En av de följande dagarna när Jesus undervisade och predikade de goda nyheterna i templet, kom plötsligt översteprästerna tillsammans med några andra religiösa ledare och rådsmedlemmar fram till honom.

² De krävde att få veta vilken rätt han hade att driva ut affärsmännen ur templet.

³ Jag ska ställa en fråga till er innan jag svarar, sa han.

⁴ Vem sände Johannes till att döpa? Var det Gud, eller var det människor?

⁵ De diskuterade saken inbördes och sa till varandra: Om vi säger att det var Gud, så är vi fångade i en fälla, för då kommer han att fråga: Varför trodde ni då inte på honom?

⁶ Men om vi säger att det var människor kommer folket att överfalla oss, för de är övertygade om att han var en profet.

⁷ Därför svarade de: Det vet vi inte.

⁸ Då sa Jesus: I så fall tänker inte heller jag svara på er fråga.