Revised Common Lectionary (Complementary)
Gud triumferar
1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!
3 Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.
4 Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!
5 Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!
6 Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.
7 De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.
10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.
19 Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.
20 Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.
29 Då kom Herrens Ande över Jefta, och han förde sin armé genom Gilead och Manasse och förbi Mispa i Gilead och anföll Ammons armé.
30-31 Och Jefta gav ett löfte inför Herren, att om han hjälpte Israel att besegra Ammons barn, skulle det som först mötte honom när han kom hem offras som ett brännoffer inför Herren.
32 Jefta drog sedan ut med sin armé mot ammoniterna, och Herren gav honom seger.
33 Ammoniterna led ett mycket stort nederlag och förlorade tjugo städer från Aroer till Minnit och dessutom området ända fram till Abel-Keramim. På så sätt blev Ammons barn kuvade av Israels barn.
34 När Jefta återvände hem sprang hans dotter, hans enda barn, ut för att möta honom. Hon slog på en tamburin och dansade av lycka,
35 men när han fick se henne, rev han sönder sina kläder i förtvivlan. Ve mig, min dotter! ropade han. Du får mig att sjunka genom jorden. Jag har gett ett löfte till Herren, och det kan jag inte ta tillbaka!
36 Pappa, sa flickan. Du måste göra det som du har lovat Herren, vad det än är, för han har låtit dig vinna en väldig seger över dina fiender ammoniterna.
37 Men låt mig först gå upp till bergen tillsammans med mina väninnor för att under två månader gråta över att jag aldrig blir gift.
38 Ja, svarade han. Du får gå. Hon gick alltså med sina väninnor upp till bergen för att under två månader gråta över sitt öde.
39 Därefter återvände hon till sin far, som gjorde med henne vad han hade lovat Herren. Hon hade aldrig legat med någon man. Efter detta blev det en sed i Israel
40 att de unga flickorna under fyra dagar varje år gick bort för att gråta över det öde som drabbat Jeftas dotter.
Petrus blir tillrättavisad
11 Men när Petrus kom till Antiochia blev jag tvungen att opponera mig mot honom offentligt och mycket kraftigt gå emot hans handlingssätt, för det var synnerligen olämpligt.
12 Först åt han nämligen tillsammans med dem som inte var judar och de bryr sig ju inte om omskärelsen och de många övriga judiska lagarna. Men han slutade med det när några av Jakobs judiska vänner kom dit. Han var rädd för vad dessa judiska paragrafryttare skulle säga. De höll nämligen fast vid att omskärelsen var nödvändig för frälsningen.
13 Och sedan började också alla de andra judekristna att hyckla. Till och med Barnabas följde Petrus exempel trots att de egentligen visste bättre.
14 När jag såg vad som hände och märkte att de inte var ärliga varken mot sig själva eller sanningen i vårt budskap, sa jag till Petrus inför alla de andra: Trots att du är jude av födseln har du för länge sedan förkastat de judiska lagarna. Varför försöker du nu helt plötsligt att få folket här att lyda dem?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®