Revised Common Lectionary (Complementary)
Räddad från en säker död
1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.
4 Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.
5 Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.
7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.
9 Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:
10 Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?
11 Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!
12 Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.
13 Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!
En kvinna talar för Absaloms sak
14 När general Joab förstod hur mycket kungen längtade efter att få träffa Absalom,
2-3 skickade han efter en kvinna från Tekoa, som hade rykte om sig att vara mycket klok. Han såg till att hon fick träffa kungen och talade om för henne vad han ville att hon skulle framföra.Låtsas att du sörjer, sa han. Sätt på dig sorgkläder och se ut som om du hade sörjt djupt under en längre tid.
4 När kvinnan kom inför kungen, föll hon ner med ansiktet mot golvet och ropade: Ers Majestät, ni måste hjälpa mig!
5-6 Vad kan jag göra för dig? frågade han.Jag är änka, svarade hon. Mina två söner började slåss ute på åkern, och eftersom det inte fanns någon där som kunde skilja dem åt, blev den ene dödad.
7 Nu kräver resten av familjen att jag ska överlämna min andre son till dem, så att de kan ta livet av honom för att han mördade sin bror. Men om jag gör det, har jag ingen son kvar, och min makes namn kommer att utplånas.
8 Låt mig ta hand om detta, svarade kungen. Jag ska se till att ingen rör honom.
9 Tack, Ers Majestät, svarade hon. Jag tar på mig ansvaret, om man kommer att kritisera er för detta.
10 Oroa dig inte över det, svarade kungen. Om någon sätter sig emot det, kan du ta med honom till mig, och jag kan försäkra dig att han aldrig mer ska klaga!
11 Då sa kvinnan: Lova inför Gud att ingen kommer att skada min son! Jag vill inte ha någon mer blodsutgjutelse.Jag lovar inför Gud, svarade han. Inte ett hår på din sons huvud ska krökas!
6 När jag var på väg till Damaskus och vid middagstiden närmade mig staden, lyste plötsligt ett mycket starkt ljus från himlen mot mig.
7 Jag föll till marken, och jag hörde en röst som frågade mig: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?'
8 'Vem är du som talar till mig, Herre?' frågade jag. Han svarade: 'Jag är Jesus från Nasaret, den som du förföljer.'
9 Männen som var med mig såg ljuset men förstod inte vad som sades.
10 'Vad ska jag göra, Herre?' frågade jag. Och Herren svarade: 'Res dig upp och gå till Damaskus. Där kommer du att få veta vad som väntar dig under kommande år.'
11 Men jag blev blind av det starka ljuset och fick ledas till Damaskus av mina reskamrater.
12 Där bodde en man som hette Ananias. Han lydde lagen till punkt och pricka och hade därför gott anseende bland alla judar i Damaskus.
13 Denne man kom till mig där och sa: 'Broder Saul, nu får du din syn tillbaka!' Och genast kunde jag se igen.
14 Sedan sa han till mig: 'Våra fäders Gud har valt ut dig till att lära känna hans vilja och till att se den Rättfärdige och höra honom tala.
15 Du ska vittna om honom överallt och berätta vad du har sett och hört.
16 Vänta inte längre, utan låt döpa dig och bekänn dina synder för Herren så att han kan förlåta dig.'
17-18 När jag hade kommit tillbaka till Jerusalem, och en dag stod och bad i templet var jag plötsligt liksom i en annan värld. Jag såg Herren, och han sa till mig: 'Skynda dig! Lämna Jerusalem, för människorna här kommer inte att tro dig när du förkunnar mitt budskap.'
19 'Men Herre
20 Och när Stefanos, som vittnade om dig, dödades, stod jag där och tyckte det var rätt. Jag till och med vaktade kläderna åt de män som stenade honom!'
21 Men Gud sa till mig: 'Lämna Jerusalem, för jag ska sända dig långt bort till andra folk än judarna!'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®