Revised Common Lectionary (Complementary)

Räddad från en säker död

^1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.

³ Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.

⁴ Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.

⁵ Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!

⁶ Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.

^7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.

⁹ Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:

¹⁰ Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?

¹¹ Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!

¹² Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.

¹³ Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!

Absalom ber att få träffa David

²⁵ Nu fanns det ingen i Israel som var så vacker och välväxt som Absalom, och ingen fick så mycket beröm som han.

²⁶ Han klippte sitt hår bara en gång om året när det blivit alltför tungt att gå omkring med. Det vägde då nästan två kilo.

²⁷ Han fick tre söner och en dotter som fick heta Tamar. Hon växte upp till en mycket vacker kvinna.

²⁸ När Absalom hade varit i Jerusalem i två år och ännu inte sett kungen,

²⁹ skickade han bud efter Joab för att be denne tala med kungen, men Joab ville inte komma. Absalom sände då bud efter honom än en gång, men han vägrade på nytt.

³⁰ Då sa Absalom till sina tjänare: Joabs kornåker ligger bredvid min. Gå och sätt eld på den! Då gjorde tjänarna som Absalom hade sagt,

³¹ och snart kom Joab till Absalom och frågade: Varför har du förstört min åker?

³² Absalom svarade: Därför att jag ville be dig fråga kungen varför han förde mig tillbaka från Gesur, när han ändå inte tänker träffa mig. Jag kunde ju lika gärna ha bott kvar där. Nu vill jag träffa kungen, och om han anser mig skyldig till något, så får han väl avrätta mig.

³³ Joab berättade då för kungen vad Absalom hade sagt. Slutligen kallade David på Absalom. När han kom bugade han sig djupt inför kungen, och David kysste honom.

² Det dröjde inte länge förrän några män kom till honom med en förlamad pojke som låg på en bår. När Jesus såg deras tro sa han till den sjuke pojken: Var inte ledsen, min vän. Jag har förlåtit dina synder!

³ Hädelse! Den mannen gör sig själv till Gud! sa några av de religiösa ledarna till varandra.

⁴ Jesus visste vad de tänkte och frågade dem: Varför tänker ni onda tankar?

⁵ Vilket är lättast att göra? Förlåta honom hans synder eller att bota honom? Sedan vände han sig till den förlamade pojken och sa:

⁶ Men för att bevisa att Människosonen har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: Stå upp, ta din bår och gå hem!

⁷ Och pojken reste sig upp och skyndade sig hem.

⁸ När folket såg vad som hade hänt blev de först förskräckta, sedan började de att lovprisa Gud för att han gett en sådan makt till en människa!