Revised Common Lectionary (Complementary)
Psalm 78
Dom och frälsning under Israels historia
1 En sång av Asaf.
Lyssna, mitt folk, till min undervisning,
vänd era öron till min muns ord.
2 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal,
uppenbara hemligheter från gången tid.
3 Vad vi har hört och känner till,
vad våra fäder har berättat för oss,
4 det vill vi inte dölja för deras barn.
För ett kommande släkte vill vi förkunna Herrens lov,
hans makt och de under han har gjort.
5 Han upprättade ett vittnesbörd i Jakob,
sin undervisning gav han i Israel.
Han fastställde den för våra fäder,
och de skulle kungöra den för sina barn.
6 Så skulle det bli känt för ett kommande släkte,
för barn som en gång skulle födas,
och de skulle berätta det för sina barn.
7 De skulle då hoppas på Gud
och inte glömma hans verk
utan följa hans bud.
8 De skulle inte bli som sina fäder,
ett motsträvigt och upproriskt släkte,
vars hjärta var opålitligt
och vars ande var trolös mot Gud.
17 Men de fortsatte att synda mot honom
de var upproriska mot den Högste i öknen.
18 De frestade Gud i sina hjärtan
när de begärde mat för sin lystnad.
19 De talade mot Gud och sade:
"Kan väl Gud duka ett bord i öknen?
20 Se, han slog på klippan,
så att vatten flödade och bäckar strömmade fram,
men kan han också ge bröd
eller skaffa kött åt sitt folk?"
21 När Herren hörde det blev han vred,
eld upptändes i Jakob,
vrede kom över Israel,
22 eftersom de inte trodde på Gud
och inte förtröstade på hans frälsning.
23 Han gav befallning åt skyarna i höjden
och öppnade himlens dörrar.
24 Han lät manna regna över dem till föda,
säd från himlen gav han dem.
25 Änglabröd fick människor äta,
han gav dem all den mat de behövde.
26 Han lät östanvinden fara ut från himlen,
genom sin makt bjöd han sunnanvinden komma.
27 Han lät kött regna över dem som stoft,
bevingade fåglar som havets sand.
28 Han lät det falla ner i sitt läger,
runt omkring sin boning.
29 Då åt de och blev övermätta,
han lät dem få vad de begärde.
Förstlingsfrukt och tionde
26 När du kommer in i det land som Herren, din Gud, ger dig till arvedel och du tar det i besittning och bor där, 2 då skall du ta det första av markens alla frukter, som du skördar från ditt land som Herren, din Gud, ger dig, lägga detta i en korg och gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn. 3 Och du skall gå till den som i de dagarna är präst och säga till honom: "Jag kungör i dag för Herren, din Gud, att jag har kommit in i det land som Herren med ed har lovat våra fäder att ge oss." 4 Prästen skall då ta korgen ur din hand och sätta ner den inför Herrens, din Guds, altare.
5 Inför Herrens, din Guds, ansikte skall du ta till orda och säga: "Min fader var en kringvandrande aramé, som drog ner till Egypten och bodde där som främling med en liten skara, och där blev han ett stort, mäktigt och talrikt folk. 6 Men egyptierna behandlade oss illa, förtryckte oss och lade tungt arbete på oss. 7 Då ropade vi till Herren, våra fäders Gud, och Herren hörde vår röst och såg vårt lidande, vår nöd och vårt betryck. 8 Och Herren förde oss ut ur Egypten med stark hand och uträckt arm, med stora och fruktansvärda gärningar, med tecken och under. 9 Han lät oss komma till denna plats och gav oss detta land, ett land som flödar av mjölk och honung. 10 Och se, nu bär jag fram den första frukten från den mark som du, Herre, har gett mig." Och du skall sätta ner korgen inför Herrens, din Guds, ansikte och tillbedja inför Herrens, din Guds, ansikte. 11 Över allt det goda som Herren, din Gud, har gett dig och ditt hus skall du glädja dig tillsammans med leviten och främlingen som bor hos dig.
12 När du under det tredje året, året för tiondegivande, har lagt undan hela tiondet av din avkastning och gett det åt leviten, främlingen, den faderlöse och änkan och de har ätit av det inom dina portar och blivit mätta, 13 då skall du säga inför Herrens, din Guds, ansikte: "Jag har fört bort ur mitt hus det heliga, och jag har gett det åt leviten och främlingen, åt den faderlöse och änkan, helt enligt det bud som du har gett mig. Jag har inte överträtt eller glömt något av dina bud. 14 Jag åt inget av det när jag hade sorg, och jag förde inte bort något av det när jag var oren, och gav inte något av det till de döda. Jag har lyssnat till Herrens, min Guds, röst och i allt gjort så som du har befallt mig. 15 Se ner från din heliga boning, från himlen, och välsigna ditt folk Israel, och det land som du har gett oss, ett land som flödar av mjölk och honung, så som du med ed lovade våra fäder."
37 När de hörde detta, högg det till i hjärtat på dem, och de frågade Petrus och de andra apostlarna: "Bröder, vad skall vi göra?" 38 Petrus svarade dem: "Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna. Då skall ni få den helige Ande som gåva. 39 Ty er gäller löftet och era barn och alla dem som är långt borta, så många som Herren vår Gud kallar." 40 Också med många andra ord vittnade han och uppmanade dem: "Låt er frälsas från detta bortvända släkte." 41 De som då tog emot hans ord döptes, och så ökade antalet lärjungar den dagen med omkring tre tusen.
De troendes gemenskap
42 De höll troget fast vid apostlarnas lära och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. 43 Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. 44 Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. 45 De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. 46 Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje. 47 De prisade Gud och var omtyckta av allt folket. Och Herren ökade var dag skaran med dem som blev frälsta.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln