Revised Common Lectionary (Complementary)
11 Visa mig, Herre, din väg,
jag vill vandra i din sanning.
Bevara mitt hjärta vid detta enda:
Att jag fruktar ditt namn.
12 Jag vill tacka dig, Herre, min Gud,
av hela mitt hjärta
och ära ditt namn i evighet.
13 Ty din nåd är stor över mig,
du räddar min själ ur dödsrikets djup.
14 Gud, övermodiga människor har rest sig mot mig,
en skara våldsmän står efter mitt liv,
de har inte dig för ögonen.
15 Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud,
sen till vrede och stor i nåd och sanning.
16 Vänd dig till mig och visa mig nåd.
Ge din makt åt din tjänare
och fräls din tjänarinnas son!
17 Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl.
Låt dem som hatar mig skämmas,
när de ser att du, Herre,
hjälper och tröstar mig.
Det dåraktiga med avgudar
9 De som tillverkar avgudar är alla idel tomhet,
deras kära gudar kan inte hjälpa.
Deras egna vittnen ser inget och förstår inget.
Därför måste de komma på skam.
10 Vem vill forma en gud och gjuta ett beläte
som inte är honom till någon nytta?
11 Se, hela deras sällskap skall komma på skam.
Konsthantverkarna är ju själva bara människor.
Låt dem alla samlas och träda fram.
De skall då alla komma på skam med förskräckelse.
12 Smeden tar sitt verktyg och bearbetar smidet i glöden,
han formar det med hammare
och bearbetar det med kraftig arm.
Blir han hungrig förlorar han sin kraft.
Dricker han inte vatten blir han matt.
13 Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre
och gör märken på trästycket med sitt ritstift.
Han formar det med stämjärn
och märker ut det med passaren.
Han gör det likt en mansbild,
en vacker människogestalt att sättas i ett hus.
14 Man fäller cedrar åt sig och tar stenek och vanlig ek
och väljer bland skogens träd.
Man planterar lärkträd åt sig, och regnet ger dem växt.
15 Detta har människorna till bränsle.
Man tar av veden och värmer sig med den,
man tänder på den och bakar bröd.
Men man tillverkar också en gud av den och tillber denna.
Man gör av träet en avgudabild och faller ner för den.
16 En del av träet bränner man upp i eld.
Över en annan del lagar man kött till att äta,
steker sin stek och äter sig mätt.
Sedan värmer man sig och säger:
"Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan."
17 Men av det som är kvar gör man en gud, en avgudabild.
För den faller man ner och tillber.
Man bönfaller inför den och säger:
"Rädda mig, för du är min gud."
Guds löfte står fast
13 När Gud gav löftet åt Abraham svor han vid sig själv - han hade ju ingen högre att svära vid. 14 Han sade: Jag skall rikligt välsigna dig och rikligt föröka dig.[a] 15 Så fick Abraham efter tålig väntan vad Gud hade lovat. 16 Människor svär ju vid den som är större än de själva, och eden bekräftar vad de sagt och gör slut på alla deras invändningar. 17 Eftersom Gud ännu klarare ville visa för dem som skulle ärva det som var utlovat, hur orubbligt hans beslut är, bekräftade han sitt löfte med en ed. 18 Så skulle vi genom två orubbliga uttalanden, i vilka Gud omöjligt kan ljuga, få en kraftig uppmuntran, vi som har sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. 19 I detta hopp har vi ett tryggt och säkert själens ankare som når innanför förlåten,[b] 20 dit Jesus för vår skull gick in och öppnade vägen för oss, när han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln