Revised Common Lectionary (Complementary)

Den nya tiden för Israel och hednafolken

⁶ Upp, upp! Fly från landet i norr, säger Herren, ty som himlens fyra vindar har jag skingrat er, säger Herren. ⁷ Upp, Sion! Rädda dig, du som bor hos Babels dotter. ⁸ Ty så säger Herren Sebaot, han som för sin härlighets skull^[a] har sänt mig till hednafolken som har plundrat er: "Den som rör vid er, rör vid hans ögonsten. ⁹ Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skall bli ett byte för sina slavar." Ni skall då förstå att Herren Sebaot har sänt mig.

¹⁰ Jubla och gläd dig, du Sions dotter, ty se, jag kommer och jag skall bo i dig, säger Herren. ¹¹ Många hednafolk skall på den dagen sluta sig till Herren och bli mitt folk, och jag skall bo i dig. Du skall förstå att Herren Sebaot har sänt mig till dig. ¹² Herren skall äga Juda som sin del i det heliga landet, och än en gång skall han utvälja Jerusalem.

¹³ Var stilla inför Herren, allt kött, ty han har trätt fram ur sin heliga boning.

Lagens makt att framkalla synden

⁷ Vad skall vi då säga? Att lagen är synd? Nej, visst inte! Men det var först genom lagen jag lärde känna synden. Jag hade inte vetat vad begäret var, om inte lagen hade sagt:Du skall inte ha begär.^{[a] 8} Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Ty utan lagen är synden död. ⁹ Förr levde jag utan lagen, men när budordet kom, fick synden liv ¹⁰ och jag dog. Då visade det sig att budordet som skulle föra till liv, blev till död. ¹¹ Ty synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. ¹² Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott. ¹³ Har då det som är gott blivit min död? Nej, visst inte! Men synden har blivit det, för att den skulle framstå som synd. Genom det som är gott åstadkom den min död. Så skulle synden genom budordet framstå som i högsta grad syndig.

Lagens vanmakt att framkalla det goda

¹⁴ Vi vet att lagen är andlig, men själv är jag köttslig, såld till slav under synden. ¹⁵ Ty jag kan inte fatta att jag handlar som jag gör. Det jag vill, det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag. ¹⁶ Om jag nu gör det jag inte vill, samtycker jag till lagen och säger att den är god. ¹⁷ Men då är det inte längre jag^[b] som gör det, utan synden som bor i mig. ¹⁸ Ty jag vet att i mig, det vill säga i mitt kött, bor inte något gott. Viljan finns hos mig, men att göra det goda förmår jag inte. ¹⁹ Ja, det goda som jag vill gör jag inte, men det onda som jag inte vill, det gör jag. ²⁰ Men om jag gör det jag inte vill, då är det inte längre jag som gör det, utan synden som bor i mig.