Old/New Testament
46 Här är de budskap som Jeremia fick beträffande andra nationer och folk:
Budskap till Egypten
2 Detta budskap vänder sig till Egypten under slaget vid Karkemis när Farao Neko, kungen i Egypten, och hans armé blev besegrade vid floden Eufrat av Nebukadnessar, kungen i Babylon, under Josias son Jojakims fjärde regeringsår över Juda:
3 Gör i ordning era sköldar, ni egyptier, och dra ut i striden!
4 Spänn för och sitt upp på era hästar, ta på er hjälmarna, vässa spjuten och dra på er pansaret.
5 Men vad händer? Den egyptiska armén flyr i förskräckelse. Soldater springer utan att kasta en blick tillbaka. Ja, förskräckelse ska omge dem på alla sidor, säger Herren.
6 Den snabbaste ska inte hinna fly och den starkaste inte komma undan. I norr vid floden Eufrat stapplar de och faller.
7 Vad är detta för en mäktig armé, som reser sig som Nilen vid högvatten och svämmar över alla bräddar?
8 Det är den egyptiska armén, som skryter över att den snart ska täcka hela jorden som en flod och utplåna både stad och folk.
9 Dra ut, ni hästar och vagnar och mäktiga soldater från Egypten! Kom, ni alla etiopier, puteer och ludeer, som är rustade med sköld och som kan spänna en båge!
10 För denna dag tillhör Herren, härskarornas Gud, en hämndens dag då han ska krossa sina fiender. Svärdet ska frossa tills det fått nog, ja, tills det blivit drucket av ert blod. För Herren, härskarornas Gud, ska ta emot ett offer i dag i norr, vid floden Eufrat!
11 Gå till Gilead efter salvor, du jungfru, dotter Egypten! Men det finns inget som hjälper mot dina sår. Du använder många olika mediciner, men inget hjälper.
12 Folken hör talas om din skam. Jorden är fylld av ditt förtvivlans rop. Dina bästa soldater snubblar över varandra och faller tillsammans.
13 Sedan gav Herren Jeremia det här budskapet angående den babyloniske kungen Nebukadnessars anfall mot Egypten:
14 Ropa ut det i Egypten och kungör det i städerna Migdol, Memfis och Tapanhes! Mobilisera för strid, för svärdet ska gå fram och ödelägga allt omkring dig.
15 Varför har Apis, tjurguden, flytt av förskräckelse? Därför att Herren har slagit ner honom mitt framför ögonen på era fiender.
16 Stora skaror har fallit i högar. De överlevande legosoldaterna säger: Kom, nu återvänder vi hem igen, så att vi kommer bort ifrån detta fruktansvärda blodbad!
17 Byt namn på Farao Hofra och kalla honom 'Mannen utan makt men med mycket oväsen'!
18 Så sant jag lever, säger din kung, Herren, härskarornas Gud, någon kommer mot Egypten, hög som berget Tabor eller Karmel vid havet.
19 Packa ihop och gör er beredda att fly ur landet, ni invånare i Egypten, för staden Memfis ska förstöras och lämnas utan en enda levande varelse.
20-21 Egypten är som en grann kviga, men en broms får henne att springa, en broms från norr! Till och med hennes berömda legosoldater har blivit som skrämda kalvar. De vänder om och flyr, för det är en olyckans dag för Egypten, en straffets dag.
22-23 Egypten flyr, väsande som en orm. De anfallande trupperna marscherar in. Soldater i en mängd som ingen kan räkna hugger ner ditt folk som när skogshuggare hugger ner en hel skog. De är som en svärm gräshoppor.
24 Egypten är hjälplöst och överlämnas till folket i norr.
25 Herren, härskarornas Gud, säger: Jag ska straffa Amon, Tebes gud, liksom alla andra Egyptens gudar. Jag ska också straffa Farao och alla som litar på honom.
26 Jag ska överlämna dem i händerna på sådana som vill döda dem, i den babyloniske kungens, Nebukadnessars, och hans mäns händer. Men sedan ska landet hämta sig efter förödelsen.
27 Var inte rädd, du mitt folk, som återvänder till ditt eget land. Var inte förskräckt! Jag ska rädda dig från detta land som du en gång lämnade och leda dina barn som nu är där bort därifrån. Ja, Israel ska vända tillbaka och få ro och inte låta sig skrämmas av något.
28 Frukta inte, Jakob, min tjänare, säger Herren, för jag är med dig. Jag ska förgöra alla folk som jag har sänt dig till, men jag ska inte utplåna dig. Jag ska straffa dig, men bara tillräckligt för att tillrättavisa dig.
Budskap till filisteerna
47 Detta är Herrens budskap till Jeremia om filisteerna, innan staden Gasa blev intagen av den egyptiska armén.
2 Herren säger: En flod kommer från norr och ska översvämma filisteernas land. Den ska förstöra deras städer och allt som finns i dem. Starka män ska ropa av skräck, och hela landet ska gråta.
3 Hör de klapprande hovarna och de dånande hjulen, när vagnarna väller fram! Föräldrar flyr utan att kasta en blick på sina hjälplösa barn,
4 för dagen är inne för filisteerna och deras allierade från Tyrus och Sidon att förgöras. Herren ska förgöra filisteerna, denna kvarleva från Kreta.
5 Städerna Gasa och Askelon ska jämnas med marken och läggas i ruiner. Ni Anakims ättlingar, vad ni ska klaga och sörja!
6 Du Herrens svärd, när ska du äntligen få ro? Dra dig tillbaka i din skida, vila och var stilla!
7 Men hur ska det kunna vara stilla, när Herren har gett det ett uppdrag? Staden Askelon och de som bor utmed havet måste förgöras.
6 Nu lämnar vi undervisningen om de första grunderna i Kristus och går vidare så att ni kan bli mogna och vuxna som kristna. Vi talar inte mer om det grundläggande villkoret att man blir frälst av att tro på Gud och inte genom att bara göra gott.
2 Ni behöver inte ytterligare undervisning om dop och handpåläggning, de dödas uppståndelse och den eviga domen.
3 Nej, låt oss nu, om Gud tillåter det, gå vidare.
4 Om ni en gång har tagit emot de goda nyheterna och själva har smakat himlens välsignelser och fått del av den helige Ande,
5 och om ni vet hur gott Guds ord är och har anat den kommande världens mäktiga kraft,
6 och sedan ändå har vänt er bort från Gud, går det inte att föra er tillbaka till Herren. Ni kan inte omvända er igen! Genom ert handlande har ni med egna händer spikat fast Guds Son på korset en andra gång och hånat honom inför omvärlden.
7 En god åkerjord, som suger åt sig av det regn som faller och ger bonden en god skörd, har fått del av Guds välsignelse.
8 Men om den bär tistlar och törnen är den ju värdelös. Man dömer ut den och låter elden gå fram över den.
9 Kära vänner, även om jag talar på det här sättet, tror jag inte att det jag säger gäller er. Jag är övertygad om att ni bär god frukt och är på rätt väg.
10 För Gud är inte orättvis. Hur skulle han kunna glömma den insats som ni har gjort med iver och i kärlek till honom fortfarande gör genom att hjälpa andra kristna?
11 Vi har bara en önskan: fortsätt med samma iver och se fram mot den belöning som väntar vid målet.
12 Nu vet ni vad som ligger framför er. Ge inte efter för slöhet och likgiltighet, utan ha dem som förebild, som genom sin tro och sitt tålamod får del av allt som Gud har lovat dem.
Gud håller vad han lovat
13 Vi har till exempel Guds löfte till Abraham. Gud bekräftade det med en ed vid sitt eget namn, eftersom det inte fanns något högre att svära vid,
14 och sa: Jag ska välsigna dig rikligt och ge dig en son, som ska bli stamfar till ett stort folk.
15 Sedan väntade Abraham med stort tålamod, ända tills Gud till sist gav honom sonen Isak, precis som han hade lovat.
16 När en människa svär en ed gör hon det vid någon som är större än hon själv, för att denne ska tvinga henne att hålla löftet eller straffa henne om hon bryter det. Eden gör slut på alla diskussioner i frågan.
17 Gud band sig också med en ed för att de som han hade lovat hjälpa skulle kunna vara helt säkra på att han aldrig skulle ändra sina planer.
18 Han har gett oss både sitt löfte och sin ed, två saker som vi helt och fullt kan lita på, för det är omöjligt för Gud att ljuga. Därför kan alla de som flyr till honom för att bli frälsta fatta nytt mod. Utan minsta tvekan kan de sätta sitt hopp till honom.
19 Detta hopp om frälsning är ett starkt och pålitligt ankare för vårt liv. Det är tryggt och säkert och sträcker sig ända in i den himmelska helgedomens allraheligaste.
20 Dit har Kristus gått före oss för att be för oss och han har för evigt blivit vår överstepräst med Melkisedeks rang och värdighet.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®