Old/New Testament
Synen med fikonen
24 Sedan Nebukadnessar, kungen i Babylon, hade tagit Jojakims son Jekonja, kungen i Juda, till fånga och fört bort honom som slav till Babylon tillsammans med furstarna i Juda och de skickligaste yrkesmännen, snickarna och smederna, gav Herren mig den här synen. Jag fick se två korgar med fikon stå framför templet i Jerusalem.
2 I den ena korgen fanns det färska, nyskördade fikon. I den andra låg det skämda och mögliga fikon, alltför ruttna att äta.
3 Då frågade Herren: Vad är det du ser, Jeremia? Jag svarade: Fikon, några utsökta och några ruttna.
4-5 Då sa Herren: De goda fikonen representerar dem som sänts i landsflykt till Babylon.
6 Jag ska se till att de blir väl behandlade och leda dem tillbaka hit. Jag ska plantera dem och inte dra upp dem igen.
7 Jag ska ge dem hjärtan som känner mig. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska med stor glädje återvända till mig.
8 Men de ruttna fikonen representerar Sidkia, Judas kung, och hans ämbetsmän och alla andra från Jerusalem, som lämnats kvar här i landet, och dem som bor i Egypten. Jag ska behandla dem som ruttna fikon, som något fullständigt oanvändbart.
9 De ska vara motbjudande för alla folk på jorden, och de ska hånas och förbannas vart jag än tvingar dem att bege sig.
10 Jag ska låta dem drabbas av massakrer, hungersnöd och sjukdomar, tills de är utrotade från landet Israel, som jag gav dem och deras förfäder.
Profetia om fångenskapen i Babylon
25 Det här budskapet till hela Juda kom från Herren till Jeremia under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår. Det var det året Nebukadnessar, kungen i Babylon, började regera:
2-3 Under de senaste tjugotre åren, från Amos son Josias trettonde regeringsår till nu, har Herren sänt mig sina budskap. Jag har troget fört dem vidare, men ingen har lyssnat.
4 Gång på gång under årens lopp har Herren sänt er sina profeter, men ni har vägrat att lyssna till dem.
5 Varje gång har budskapet varit detsamma: Vänd om från era ogudaktiga vägar och från allt ont ni gör. Det är bara då ni kan fortsätta att bo i det här landet, som Herren för alltid har gett er och era förfäder.
6 Uppväck inte min vrede genom att tillbe avgudar som ni själva har gjort! Om ni är trogna mot mig ska ingen olycka drabba er.
7 Men ni vill inte höra på. Ni har gjort mig rasande med alla era avgudar. Ni har själva dragit över er all den olycka som ni ska möta.
8-9 Nu säger Herren, härskarornas Gud: Därför att ni inte lyssnat till mig ska jag samla alla arméer från norr under Nebukadnessar, kungen i Babylon, som jag har utsett till mitt redskap. Jag ska sända dem allesammans mot detta land och dess folk och mot de andra folken i er närhet, och jag ska förgöra er. Man ska se ner på er för all framtid.
10 All er glädje och alla era bröllopsfester ska jag ta ifrån er. Era hem ska stå tysta och övergivna.
11 Hela landet ska bli en öde vildmark. Alla ska bli chockerade över den förödelse som drabbat er. Israel och dess grannländer ska tjäna kungen i Babylon i sjuttio år.
12 När dessa sjuttio års slaveri är slut, ska jag straffa kungen i Babylon och hans folk för deras synder. Jag ska låta kaldeernas land bli en ödemark för alltid.
13 Jag ska låta den förskräckelse som jag lovat i den här boken komma över dem, alla de straff som Jeremia sagt ska komma över folken.
14 Många folk och stora kungar ska nämligen göra kaldeerna till slavar, precis som de först gjorde mitt folk till sina slavar. Jag ska straffa dem i proportion till hur illa de har behandlat mitt folk.
Herrens vredesbägare
15 Herren, Israels Gud, sa till mig:Ta denna vinbägare, som till brädden är fylld med min vrede, och låt alla folk jag sänder dig till dricka ur den.
16 De ska dricka sig redlösa för att sedan falla och drabbas av olycka.
17 Jag tog alltså vredesbägaren, budskapet från Herren, och lät alla folk dricka ur den. Jag proklamerade hans budskap överallt dit han sände mig.
18 Jag for till Jerusalem och till Juda städer, och deras kungar och furstar drack in hans ord, så att de från den dagen blev övergivna, hatade och föremål för förbannelse, precis som de är i dag.
19-20 Jag for till Egypten, och Farao och hans ämbetsmän, furstar och folk fick dricka samma sanning ur den fruktansvärda bägaren. Samma sak gällde alla kungarna i Us och kungarna i filisteernas städer Askelon, Gasa, Ekron och vad som fanns kvar av Asdod.
21 Jag besökte edomiterna, moabiterna, ammoniterna,
22 alla kungarna i Tyrus och Sidon och kungarna på andra sidan havet.
23 Dedan, Tema, Bus och de andra hedningarna där besökte jag,
24 alla kungarna i Arabien, öknens nomadstammar och
25 alla kungarna i Simri, Elam och Medien.
26 Vidare besökte jag alla kungarna i länderna norrut, både dem som låg nära och dem som låg längre bort. Jag besökte alla kungariken i världen, ett efter ett. Slutligen drack kungen i Babylon själv från Guds vredes bägare.
27 Säg till dem: Herren, härskarornas Gud, säger: Drick ur min vredes bägare tills ni är druckna och faller omkull så att ni inte kan resa er mer. Jag sänder fruktansvärda krig över er.
28 Och om de vägrar att ta emot bägaren, ska du säga: Herren, härskarornas Gud, säger att ni måste dricka ur den! Ni kan inte fly undan.
29 Jag har börjat straffa mitt eget folk, så varför ska då ni få gå fria? Nej, ni ska inte komma undan straffet. Jag ska låta kriget drabba alla folk på jorden.
30 Profetera därför mot dem! Säg till dem att Herren ska ryta mot sina egna från sitt heliga tempel i himlen och mot alla dem som bor på jorden. Han ska ropa som de som trampar vinet ur druvorna.
31 Detta domens rop ska nå de mest avlägsna trakter av jorden, för Herren anklagar alla folk, ja hela mänskligheten. Han ska straffa alla ogudaktiga.
32 Straffet ska gå från folk till folk, förklarar Herren, härskarornas Gud. En vredens väldiga vind ska fara upp från de yttersta hörnen av jorden.
33 På den dagen ska de som Herren dödat fylla jorden från den ena ändan till den andra. Ingen ska sörja dem eller samla upp de döda kropparna för att begrava dem. De ska bli liggande som avskräde på marken.
34 Gråt och klaga, ni ogudaktiga herdar! Det är er tur att föras till slaktaren, och där ska ni falla som slaktfår.
35 Och ni ska inte hitta någon plats där ni kan gömma er. Det finns ingen möjlighet att fly.
36 Hör hur herdarna, folkets ledare, ropar i förtvivlan. Herren har fördärvat deras betesmarker.
37 De som nu lever i lugn och ro ska huggas ner och förgöras av hans vrede.
38 Han har lämnat sin håla, som ett lejon på jakt efter byte. Deras land ligger öde, härjat av starka arméer, på grund av Herrens vrede.
Jeremia en hårsmån från döden
26 Detta budskap kom till Jeremia från Herren under det första året som Jojakim, Josias son, regerade i Juda:
2 Ställ dig framför Herrens tempel och tala till alla som kommit dit från olika delar av Juda för att tillbe. Låt dem höra hela budskapet och utelämna inte ett enda ord av allt det jag vill att de ska få höra.
3 Det kan hända att de kommer att lyssna och omvända sig från sin ogudaktighet, och då kan jag hålla tillbaka det straff, som jag är beredd att sända över dem för deras ondskas skull.
4 Säg detta till dem, säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder de lagar som jag har gett er,
5 och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er för att varna er,
6 då ska jag förstöra detta tempel, precis som jag förstörde tabernaklet i Silo, och jag ska låta alla jordens folk förbanna Jerusalem.
7-8 När Jeremia hade avslutat sitt budskap och sagt varje ord Herren hade befallt honom att säga, började prästerna, de falska profeterna och allt folket i templet hota honom och skrika: Döda honom! Döda honom! Vad har du för rätt att påstå att Herren ska förstöra templet på samma sätt som han gjorde i Silo?
9 Vad menar du med att säga att Jerusalem ska förstöras och att ingen ska överleva?
10 När de högre ämbetsmännen i Juda hörde vad som pågick, rusade de från palatset bort till templet och satte sig vid porten för att hålla rättegång.
11 Prästerna och de falska profeterna framförde sina anklagelser inför ämbetsmännen och folket. Denne man borde dö! sa de. Ni har med era egna öron hört vilken förrädare han är, som har profeterat mot den här staden.
12 Jeremia talade då till sitt försvar: Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden. Han gav mig vartenda ord jag skulle säga.
13 Men om ni slutar med era synder och börjar lyda Herren, er Gud, ska han ta tillbaka alla de straff som han sagt att han tänker sända över er.
14 Vad mig beträffar så är jag hjälplös och helt i ert våld. Ni får göra med mig vad ni anser vara bäst.
15 Men en sak är säker, och det är att om ni dödar mig dödar ni en oskyldig man, och ansvaret för detta kommer att vila på er och på denna stad och alla som bor här. Det är nämligen absolut sant att Herren har sänt mig och att han har gett mig varje ord.
16 Då sa ämbetsmännen och folket till prästerna och de falska profeterna: Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn.
17 Då trädde en del visa, äldre män fram och talade till folket som stod där:
18 Beslutet är riktigt, för på den tiden när morastiten Mika profeterade, under kung Hiskias regering i Juda, sa han till folket:Så säger Herren, härskarornas Gud: 'På berget Sion ska man plöja som på en åker, och den här staden, Jerusalem, ska förvandlas till en stenhög och skog ska växa på den plats där templet nu står!'
19 Men dödade kung Hiskia och folket honom för att han sa det? Nej, de vände om från sin ogudaktighet, tillbad Herren och bad Herren om nåd och förbarmande. Herren ändrade då sitt beslut och lät dem inte drabbas av något straff. Om vi dödar Jeremia för att han gett oss ett budskap från Gud, vem vet vad Gud då kommer att göra med oss?
20 En annan sann profet, Semajas son Uria från Kirjat-Hajearim, profeterade också mot staden och folket, samtidigt med Jeremia.
21 Men när kung Jojakim, arméofficerarna och ämbetsmännen hörde vad han sa, fattade kungen beslutet att han skulle dödas. Uria fick dock höra talas om detta och flydde till Egypten.
22 Då skickade kung Jojakim Akbors son Elnatan till Egypten tillsammans med några män för att ta Uria till fånga.
23 De lyckades få tag i honom och förde honom tillbaka till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd. Sedan begravde man honom på den allmänna begravningsplatsen.
24 Men Ahikam, Safans son, kungens sekreterare, stod på Jeremias sida och övertalade domstolen att inte utlämna honom till folket för att dödas.
2 Men du bör undervisa om den livsstil som hör ihop med sann kristendom.
2 Lär de äldre männen att vara värdiga och nyktra. De måste vara förståndiga, känna sanningen och tro på den, och i allt vad de gör visa kärlek och tålamod.
3 Lär de äldre kvinnorna att uppträda med värdighet och ödmjukhet. Skvaller och för mycket vindrickande kan inte accepteras hos dem som ska vara goda föredömen.
4-5 De måste visa de yngre kvinnorna hur man sköter sitt hem, och vad kärlek till man och barn innebär. En god hustru och mor är en förståndig kvinna som är medveten om sin betydelse och plats i hemmet så att ingen för hennes skull får anledning att angripa den kristna tron.
6 På samma sätt ska du uppmana de unga männen att uppträda hänsynsfullt och med ansvar.
7 Här måste du själv vara ett föredöme med goda gärningar av alla slag. Låt din kärlek till sanningen synas i allt du gör. Visa att du verkligen tar den på djupaste allvar.
8 Låt din undervisning vara så förnuftig, sund och logisk att den som vill gå emot dig får skämmas när han inte kan finna något att kritisera i det du säger!
9 Uppmana slavarna att utan invändningar lyda sina herrar och göra sitt bästa.
10 De får inte stjäla, utan måste visa att man verkligen kan lita på dem. Deras osjälviskhet och ärlighet kommer då att skapa respekt för tron på Gud, vår Frälsare.
11 Guds kärlek och godhet erbjuds nu öppet till frälsning för alla människor.
12 Hans erbjudande till oss visar att vi ska vända oss bort från ett liv i gudlöshet och synd. I stället ska vi leva gudfruktigt,
13 medan vi ser fram emot den dag när vårt hopp får sin belöning och vår Gud och Frälsare, Jesus Kristus, visar sig i all sin gudomliga glans.
14 Det var han som gav sitt liv för våra synder. Han offrade sig och befriade oss från allt ont och från all skuld. Därför är vi nu hans folk som till varje pris vill göra det som är gott och rätt.
15 Om allt detta ska du undervisa och samtidigt uppmuntra de troende. Men gör också klart vad det gäller. Ingen ska behöva tvivla på allvaret i dina ord.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®