Old/New Testament
36 Elihu fortsatte:
2 Låt mig få fortsätta, så ska jag visa att det är sant som jag säger. Jag har inte avslutat mitt försvarstal för Gud!
3 Du ska få många exempel på min Skapares rättfärdighet.
4 Jag ljuger inte, jag vet vad jag talar om.
5 Gud är allsmäktig, och ändå överger han ingen! Han är fullkomlig när det gäller att förstå.
6 Han belönar inte de ogudaktiga utan ger de drabbade rätt.
7 Han överger inte de gudfruktiga utan hedrar dem med upphöjelse.
8 Om svårigheter kommer över dem och bedrövelse griper dem,
9 så använder han det för att visa vad de gjort fel och att de har handlat oförsvarligt.
10 Han får dem att lyssna till tillrättavisning, så att de kan vända om från sin synd.
11 Om de då lyssnar och lyder honom, blir de välsignade med framgång hela sitt liv.
12 Om de inte lyssnar till honom, kommer de att förgås och dö av brist på sunt förnuft.
13 Men de ogudaktiga drabbas av hans vrede. De vänder inte om till honom ens när han straffar dem.
14 De dör unga efter ett liv i lättsinne och fördärv.
15 Men de som lider blir befriade från sina lidanden, och då lyssnar de till honom!
16 Han ville verkligen locka dig undan faran till en ljuvlig plats och välsigna dig där.
17 Men du är alltför upptagen med rätt och rättvisa och kommer med ogrundade anklagelser mot andra.
18 Se till så att ingen frestar dig med rikedom. Låt dig inte lockas avsides av orättfärdiga förmåner.
19 Skulle rikedom eller egen ansträngning kunna lyfta dig över alla motgångar? Kommer det att göra slut på ditt straff?
20 Längta inte efter nattens möjligheter till oupptäckt synd.
21 Vänd om från det onda, för det var för att du skulle slippa hamna i ett liv i ondska som du råkade ut för detta lidande.
22 Gud är den som har all makt. Vem kan undervisa som han?
23 Vem kan leda honom eller tillrättavisa honom?
24 Ära honom då för hans mäktiga gärningar, för vilka han är så känd.
25 Alla har sett dem, om än på avstånd.
26 Gud är så stor att vi inte kan känna honom fullständigt. Ingen kan lära sig förstå evigheten.
27 Han drar upp vattenångorna och låter dem falla ner som regn,
28 från moln som ger jorden rikligt med vatten.
29 Kan någon egentligen fatta hur molnen sprids över himlen och vilken väg åskan tar?
30 Se, hur han låter blixten gå fram och lysa upp havsdjupen.
31 Genom sin makt över naturen kan han styra nationer och ge människorna mat i överflöd.
32 Han fyller sina händer med glödande pilar. Han slungar dem mot deras bestämda mål.
33 Hans närvaro i åskans dunder banar väg för stormen, och till och med djuren känner av hans närhet.
Elihu talar om Guds makt
37 Jag är förskräckt!
2 Hör, hör ljudet av hans röst!
3 Den rullar fram över himlen, och hans blixtar lyser upp skyn i varje riktning.
4 Sedan kommer mullret, hans majestäts väldiga stämma.
5 Hans röst är oerhörd i åskan. Vi kan inte förstå hur stor hans kraft är.
6 Han bestämmer hur snö och regn ska falla på jorden.
7 Då upphör människans arbete så att alla ska kunna se hans styrka, och
8 djuren gömmer sig bland klipporna eller i sina hålor.
9 Stormen kommer ut från sin boplats och kylan sprids med vindarna.
10 När Gud blåser på floderna, fryser till och med de stridaste strömmar.
11 Han fyller molnen med fuktighet och blandar upp dem med sina blixtar.
12 Styrda av hans hand utför de hans befallningar på jorden.
13 Han sänder stormarna som straff eller för att i sin kärlek ge nytt mod åt människorna.
14 Lyssna nu, Job, och tänk på alla Guds underbara verk!
15 Vet du hur Gud kan härska över naturen och få blixtarna att skjuta ut ur molnen?
16-17 Fattar du hur han kan hålla molnen i balans? Förstår du varför du blir varm när sunnanvinden blåser och allt är stilla?
18 Kan du breda ut molnens fantastiska spegel, på samma sätt som han gör?
19-20 Du, som tycker att du vet så mycket, lär oss andra i vårt mörker hur vi ska kunna närma oss Gud! Med din vishet skulle vi kanske våga? Men vill någon bli uppslukad levande?
21 Vi kan ju inte titta på solen eftersom den är så stark, när vinden har drivit bort molnen.
22 Inte heller kan vi se Guds majestät, som kommer mot oss från himlen i bländande glans.
23 Vi kan aldrig fatta den Allsmäktiges styrka, och ändå är han så rättfärdig och barmhärtig att han inte förgör oss.
24 Inte undra på att människor överallt fruktar för honom! Han påverkas ju inte av den visaste av människor.
Brevet från församlingen i Jerusalem
22 Sedan röstade apostlarna och de äldste och hela församlingen för att man skulle sända representanter till Antiochia tillsammans med Paulus och Barnabas för att rapportera om detta beslut. De män som valdes ut var två av församlingsledarna - Judas, som också kallas Barsabbas, och Silas.
23 Så här löd det brev som de fick med sig:Från apostlarna, de äldste och bröderna i Jerusalem.Till de kristna i Antiochia, Syrien och Kilikien. Varma hälsningar!
24 Vi har fått veta att några troende härifrån har oroat er och ifrågasatt er frälsning, men de har inte haft något sådant uppdrag från oss.
25 Sedan vi enhälligt fattat vårt beslut har vi ansett det vara lämpligt att tillsammans med våra älskade bröder Barnabas och Paulus sända två officiella representanter,
26 som har riskerat sina liv för Herrens, Jesu Kristi, skull.
27 De här männen, Judas och Silas, kommer muntligen att bekräfta vad vi beslutat angående er fråga.
28-29 Den helige Ande och vi har nämligen ansett att det är riktigt att inte lägga någon börda av judiska lagar på er. Men ni ska absolut låta bli att äta mat som offrats till avgudar, liksom kött av kvävda djur där blodet fortfarande finns kvar. Naturligtvis ska ni också avhålla er från utomäktenskapliga förbindelser. Om ni noga följer detta är det tillräckligt. Farväl.
30 De fyra budbärarna reste omedelbart till Antiochia, och där samlade de alla kristna till ett stort möte och överlämnade brevet.
31 Och det blev stor glädje i hela församlingen när de läste det.
32 Sedan talade Judas och Silas ingående med de troende och styrkte dem i deras tro, bägge hade nämligen profetiska gåvor.
33 De stannade där i flera dagar, och därefter for de tillbaka till Jerusalem med tack och hälsningar till ledarna som hade sänt dem.
34-35 Paulus och Barnabas stannade kvar i Antiochia för att hjälpa de andra som predikade Ordet och undervisade där.
Paulus och Barnabas skiljs åt
36 En tid senare föreslog Paulus Barnabas att de skulle återvända till Turkiet och besöka de städer som de tidigare predikat de goda nyheterna i, och för att se till de nyomvända.
37 Barnabas instämde i förslaget och ville ta med sig Johannes Markus,
38 men Paulus gillade inte alls den idén, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien.
39 Deras oenighet om detta blev så djup att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern,
40-41 medan Paulus valde Silas. Sedan for han med de troendes välsignelse till Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®