Old/New Testament
25 Bildad från Sua svarade:
2 Gud är stor och mäktig. Han skapar frid i himlen.
3 Vem kan räkna hans skaror? Han låter sitt ljus lysa på jorden.
4 Hur kan en vanlig människa stå inför Gud och påstå sig vara rättfärdig? Hur kan någon i hela världen skryta med att vara ren?
5 Gud är så ren att inte ens månen och stjärnorna i sin glans är rena för honom.
6 Hur kan då en människa, som inte är mer än en mask i hans ögon, påstå att hon är ren?
26 Då svarade Job:
2 Vilka underbara stöttepelare ni är alla tre! Tänk vad ni har uppmuntrat mig i min nöd!
3 Vilka sanningar ni har uttalat, och vilket förstånd ni har bevisat!
4 Vem har hjälpt er att finna alla dessa ord, och i vems anda har ni uttalat dem?
5-6 De döda står nakna och darrar inför Gud på den plats dit de kommit. Döden och dödsriket kan inte dölja något för Gud.
7 Han spänner ut himlen över tomma intet och hänger upp jorden på ingenting.
8 Han samlar regnet i tjocka moln, som inte brister.
9 Han höljer månen i moln.
10 Han sätter en gräns för havet och en gräns för dagen och natten.
11 Himlens pelare darrar vid hans tillrättavisning,
12 och för hans makt upprörs havets vågor. Hans vishet krossar den mäktigaste.
13 Av hans andedräkt formas skyarna, och hans hand genomborrar den starkaste.
14 Detta är bara något av vad han gör, en stilla viskning om hans makt. Vem kan förstå hans verkliga styrka och kraft?
Jobs slutliga försvarstal
27 Job fortsatte sitt försvarstal:
2 Jag svär vid den levande Guden, som har berövat mig min rätt, och inför den Allsmäktige Guden, som har bedrövat min själ,
3 att så länge jag lever och medan min ande från Gud ännu är i mig,
4 ska inte mina läppar tala något ont och min tunga inte ljuga.
5 Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt. Ända till min död ska jag hävda min oskuld.
6 Jag påstår fortfarande att jag är rättfärdig. Mitt samvete är rent, och det kommer aldrig att anklaga mig.
7 Den som säger något annat är min fiende och en ond människa.
8 Men vilket hopp har den gudlöse, när Gud berövar honom livet?
9 Kommer han att lyssna till hans klagan när problemen hopar sig?
10 Hans intresse för den Allsmäktige är ju bara tillfälligt.
11 Jag ska undervisa er om Guds kraft och inte tiga om något,
12 men egentligen behöver jag det inte, för ni har själva kunnat se vem han är. Ändå kommer ni till mig med era meningslösa påståenden.
13 Detta är det öde som väntar den ogudaktige från den Allsmäktiges hand:
14 Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd eller svält.
15 De som överlever sin far kommer att dö av sjukdomar och plågor utan att ens deras hustrur sörjer dem.
16 Om han än öser upp silver som vore det grus eller har kläder i överflöd,
17 kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige, och den oskyldige kommer att få hand om hans silver.
18 Hans hus är skört som spindelväv och otätt som en lövhydda!
19 Han går till sängs rik men vaknar upp och finner att allt är borta.
20 Skräcken övermannar honom som en stormvind, och för honom bort i natten.
21 Tomheten tar över, och han finns inte mer.
22 Den kastar sig mot honom utan förbarmande, och han måste fly för dess kraft.
23 Man hånar honom med rop och visslingar.
En ängel befriar Petrus ur fängelset
12 Vid denna tid satte kung Herodes igång med en svår förföljelse av de troende,
2 och aposteln Jakob, Johannes bror, halshögg han.
3 När Herodes såg att detta föll i god jord hos de judiska ledarna, arresterade han Petrus under påskhögtiden.
4 Man fängslade honom och lät en vaktstyrka på inte mindre än sexton soldater bevaka honom. Herodes hade tänkt överlämna Petrus till judarna för att döma honom efter påsken,
5 men församlingen bad ivrigt att Gud skulle beskydda honom.
6 Kvällen innan han skulle ställas inför rätta sov han fastkedjad mellan två soldater, medan andra stod vakt utanför fängelseportarna.
7 Plötsligt fylldes cellen av ljus, och en Herrens ängel stod bredvid Petrus. Ängeln väckte honom och sa: Skynda dig! Res dig upp! Och kedjorna föll från hans handleder.
8 Sedan sa ängeln till honom: Ta ditt bälte och dina skor på dig, och svep manteln omkring dig och följ mig.
9 Petrus lydde och gick ut ur cellen och följde efter ängeln, men hela tiden trodde han att det var en dröm eller en syn och inte något som hände i verkligheten.
10 De passerade den första och den andra vaktposten och kom så till järnporten mot gatan, och porten öppnade sig för dem! Det var bara att gå ut, och de promenerade så ett stycke tillsammans ner för gatan. Sedan lämnade ängeln honom plötsligt.
11 Petrus fattade till slut vad som hade hänt. Det är verkligen sant! sa han för sig själv. Herren har sänt sin ängel och räddat mig från Herodes och från vad judarna hade tänkt göra med mig.
12 Han gick därefter till Marias hem, där många var samlade till bön. Det var hos den Maria, som var mor till Johannes Markus.
13 Han bultade på porten, och en flicka som hette Rhode kom för att öppna.
14 När hon kände igen Petrus röst, blev hon så överlycklig att hon sprang tillbaka in i huset och berättade för alla att Petrus stod utanför på gatan.
15 Men de trodde henne inte. Du är galen, ropade de. När hon stod på sig sa de: Det kanske är hans ängel. De kan ha dödat honom.
16 Under tiden fortsatte Petrus att bulta, och när de till slut kom och öppnade porten, blev de utom sig av häpnad.
17 Han bad dem då vara tysta och berättade för dem vad som hade hänt, och hur Herren hade fört honom ut ur fängelset. Berätta för Jakob och de andra vad som hänt, sa han. Sedan lämnade han dem för att sätta sig i säkerhet.
18 På morgonen blev det stor uppståndelse i fängelset. Vad hade hänt med Petrus?
19 När Herodes skickade efter honom och inte fick tag i honom, arresterade han de sexton vakterna och höll krigsrätt och lät sedan avrätta dem. Därefter lämnade Herodes staden för att bo i Caesarea en tid.
Herodes död
20 Medan han var i Caesarea kom en delegation från Tyros och Sidon och ville träffa honom. Det rådde ett mycket spänt förhållande mellan Herodes och dessa båda städer, men delegaterna blev vänner med den kunglige sekreteraren som hette Blastos, och de bad nu om fred. Deras städer var nämligen ekonomiskt beroende av handel med Herodes land.
21 De fick audiens hos Herodes. När dagen för mötet kom tog han på sig den kungliga manteln, satte sig på sin tron och talade till dem.
22 När han hade slutat tala, hyllade folket honom och ropade: Det är en Gud som talar och inte en människa!
23 I samma ögonblick slog en Herrens ängel Herodes med en sjukdom, som gjorde att han fylldes av maskar och dog. Det skedde därför att han tog emot människors tillbedjan i stället för att ge äran åt Gud.
24 Men Guds goda nyheter spred sig snabbt, och många människor kom till tro.
25 Barnabas och Saul besökte nu Jerusalem, och så snart de hade avslutat sitt uppdrag där återvände de till Antiochia och tog Johannes Markus med sig.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®