Old/New Testament

Kungen hedrar Mordokai

^1-2 Den natten hade kungen svårt för att sova och lät hämta från biblioteket de krönikor som redogjorde för vad som hänt i hans rike under hans regeringstid. Då råkade han få syn på hur Mordokai hade avslöjat den sammansvärjning som de båda hovmännen Bigetana och Teres hade planlagt mot honom.

³ På vad sätt har vi belönat Mordokai för detta? frågade kungen sina hovmän.Inte på något sätt, svarade de.

⁴ Finns det någon i tjänst här utanför? frågade kungen. Just då hade Haman kommit dit för att be kungen om tillåtelse att få hänga Mordokai i den galge han hade rest.

⁵ Haman är där ute, svarade hovmännen.Be honom komma in hit, sa kungen.

⁶ När Haman kom in, frågade kungen honom: Vad kan jag som kung göra för någon som jag vill ära och upphöja? Haman tänkte på sig själv och var övertygad om att detta måste gälla honom.

^7-8 Han svarade: Ta fram en av de kungliga mantlarna och en av kungens hästar prydd med kungens färger.

⁹ Befall sedan någon av kungens främsta furstar att hjälpa till med klädseln och att leda honom genom stadens gator på kungens häst och ropa ut till folket: 'Så här ärar kungen den som han verkligen uppskattar!'

¹⁰ Strålande! sa kungen till Haman. Skynda dig nu och ta fram manteln och min häst och gör precis som du har sagt med Mordokai, juden, som tjänstgör vid slottet. Gör allt som du har föreslagit och glöm ingenting!

¹¹ Haman tog då manteln och satte den på Mordokai och satte upp honom på kungens häst och ledde honom genom gatorna i staden och ropade: Det är så här kungen ärar den som han verkligen uppskattar.

¹² Sedan återvände Mordokai till sitt arbete, men Haman skyndade sig hem mycket förödmjukad.

¹³ När han berättade för sin fru Seres och alla sina vänner vad som hade hänt, sa de till honom: Om Mordokai är jude kommer du aldrig att lyckas med dina planer mot honom. Det är meningslöst att försöka gå emot honom.

¹⁴ Medan de fortfarande höll på att diskutera saken, kom kungens hovmän för att hämta Haman till festen hos drottning Ester.

Kungen låter hänga Haman

7 Kungen och Haman kom alltså till festen som Ester hade anordnat,

² och medan de drack av vinet frågade kungen henne på nytt vad hon önskade: Berätta nu, drottning Ester! Vad det än är du önskar så ska jag ge dig det, om det så är hälften av mitt rike!

³ Till slut svarade Ester honom: Om Ers Majestät verkligen älskar mig, och om det behagar Ers Majestät, så rädda mitt liv, det är vad jag önskar. Rädda också mitt folk.

⁴ Jag och mitt folk har nämligen blivit överlämnade till dem som vill förgöra oss. Vi är dömda till förintelse, att dödas och utplånas. Om det bara varit så att vi blivit sålda till slavar, skulle jag ha tigit och inte besvärat Ers Majestät.

⁵ Vad är det du talar om? frågade kung Ahasveros. Vem skulle våga göra något sådant mot er?

⁶ Haman, denne onde man som jag har bjudit till mitt bord, är vår fiende, svarade Ester.Haman blev då alldeles blek av skräck,

⁷ men kungen reste sig hastigt och gick ut i trädgården. Haman började då be drottning Ester för sitt liv, för nu förstod han vad som väntade honom.

⁸ I sin förtvivlan hade han sjunkit ner framför drottning Ester, och där fick kungen se honom när han återvände från trädgården.Tänker han till och med våldföra sig på drottningen här i palatset inför mina ögon? röt kungen, och omedelbart sattes dödsbindeln för Hamans ögon.

⁹ Då kom Harebona, en av hovmännen, fram till kungen. Ers Majestät, sa han. Haman har gett befallning om att en tjugofem meter hög galge ska byggas för att hänga Mordokai, han som räddade kungens liv! Den står hemma hos Haman.Häng Haman i den, befallde kungen.

¹⁰ Man gjorde som kungen befallt och hängde Haman i galgen, och först då gick kungens vrede över.

Kungen ingriper för judarna

8 Samma dag gav kung Ahasveros drottning Ester det palats som judarnas fiende Haman hade bott i. Mordokai fick komma fram inför kungen, för Ester hade berättat för honom att Mordokai var hennes kusin och adoptivfar.

² Kungen tog då av sig den ring som han tagit tillbaka från Haman och gav den till Mordokai. Ester utsåg också Mordokai att ta hand om den egendom hon fått överta efter Haman.

³ Nu kom Ester ännu en gång inför kungen, föll ner vid hans fötter och bad honom gråtande att förhindra den kupp mot judarna som Haman planerat.

⁴ På nytt räckte kungen ut guldspiran mot Ester, som reste sig och sa:

⁵ Om det behagar Ers Majestät och om Ers Majestät är nöjd med mig, sänd då ut en skrivelse som återkallar Hamans order att döda alla judar i alla rikets provinser,

⁶ för hur skulle jag kunna uthärda att se mina landsmän förintas?

⁷ Jag har låtit Ester få Hamans palats, och honom själv har jag hängt upp i galgen, därför att han ville döda er, sa kungen till Ester och Mordokai.

⁸ Utfärda en ny order i mitt namn och försegla den med min ring, för inget som är skrivet i mitt namn och förseglat med min ring kan återkallas.

^9-10 Kungens alla sekreterare inkallades omedelbart. Det var nu den tjugotredje dagen i tredje månaden. Man skrev på Mordokais diktamen ett meddelande riktat till judarna, och till tjänstemän och furstar i alla de 127 provinserna, från Indien till Etiopien.Skrivelsen översattes till alla språk i riket. Mordokai skrev i kung Ahasveros namn och satte hans ring på skrivelsen, och sedan skickades den iväg med kungens kurirer som hade tillgång till särskilt snabba hästar, framavlade för detta ändamål.

¹¹ Kungörelsen gav judarna tillåtelse att försvara sina liv och sin egendom och döda alla dem som anföll dem och att även ta deras tillhörigheter.

¹² Den utsatta dagen var den trettonde i månaden Adar, den tolfte månaden.

¹³ Vidare skulle kopior av skrivelsen, som skulle gälla som lag, sändas till alla folk och kungöras så att judarna kunde förbereda sitt försvar.

¹⁴ Denna kungörelse gick på kungens befallning med ilbud över hela riket. Samma befallning upplästes också i Susans borg.

¹⁵ Mordokai klädde sig i sin kungliga dräkt i blått och vitt, satte en krona av guld på sitt huvud och svepte sig i en purpurröd mantel, innan han lämnade palatset. Hela staden jublade och alla var glada.

¹⁶ Judarna blev hedrade överallt.

¹⁷ I varje stad och provins dit kungörelsen nådde, blev det stor glädje bland judarna. De ställde till med stora fester och firade det som hänt. Många i landet utgav sig för att vara judar av rädsla för judarnas makt och för vad de kunde tänkas göra med dem.

Församlingen utser sju medhjälpare till apostlarna

6 Men när de troendes antal ökade så snabbt, uppstod det en hel del missnöje bland dem. De nyomvända bland de grekisktalande klagade över att man glömde bort deras änkor och att de inte fick lika mycket mat vid den dagliga utdelningen som de hebreisktalande änkorna fick.

² De tolv kallade därför samman de troende till ett möte.Vi bör använda vår tid till att predika och inte till att sköta matutdelningen, sa de.

³ Ta därför reda på, kära bröder, vem ibland er som är mest lämpad för detta. Välj sedan ut sju män, som är pålitliga och fyllda av den helige Ande, och som alla uppskattar. Vi kommer därefter att anförtro den här uppgiften åt dem.

⁴ Sedan kan vi använda vår tid till bön och tjänsten att predika Guds ord.

⁵ Alla tyckte att detta lät förnuftigt, och de valde följande män: Stefanos, en man som var full av tro och helig Ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Nikolaos från Antiochia, en före detta hedning, som blivit omvänd till den judiska tron och sedan blivit kristen.

⁶ Dessa sju fördes fram inför apostlarna som bad för dem och välsignade dem genom att lägga sina händer på dem.

⁷ Guds ord nådde nu ut i allt större kretsar, och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Många av de judiska prästerna blev också omvända.

Stefanos arresteras

⁸ Stefanos, som var en man fylld av tro och den helige Andes kraft, gjorde uppseendeväckande under bland folket.

⁹ Men en dag började några män från en synagoga som kallades De frigivnas synagoga (vars medlemmar var judar, som tidigare varit slavar) och diskutera med Stefanos. De fick snart sällskap med judar från Kyrene, Alexandria i Egypten och de turkiska provinserna Kilikien och Asien.

¹⁰ Men ingen av dem kunde stå emot Stefanos visa och andefyllda argument.

¹¹ Därför kom de överens med några män om att de skulle ljuga och påstå att de hört Stefanos förbanna Mose och till och med Gud.

¹² Denna anklagelse mot Stefanos gjorde folkmassan rasande, och de judiska ledarna grep honom och förde honom inför rådet.

¹³ Vittnena fortsatte ljuga och påstod än en gång att Stefanos ofta hade angripit templet och Moses lagar.

¹⁴ Vi har själva hört honom säga att den där Jesus från Nasaret ska förstöra templet och upphäva alla Moses lagar, påstod de.

¹⁵ I samma ögonblick kunde alla i rådssalen som hade ögonen på Stefanos se att hans ansikte lyste som en ängels!