Old/New Testament
Josia regerar i Juda
34 Josia var bara åtta år gammal när han blev kung, och han regerade i trettioett år i Jerusalem.
2 Det var en mycket god regeringstid, och han följde sin förfader Davids exempel.
3 När han var sexton år och hade regerat i åtta år, började han söka sin förfader Davids Gud, och fyra år senare började han rensa upp i Juda och Jerusalem och rev ner alla altaren och avgudabilder på höjderna.
4 Under hans personliga ledning blev baalsaltarena nerrivna, obeliskerna vid altarena höggs ner och avgudabilderna krossades och ströddes ut över deras gravar som hade tillbett avgudar.
5 Sedan brände han upp benen efter hednaprästerna på deras egna altaren och renade på så sätt Juda och Jerusalem.
6 Därefter for han till städerna i Manasse, Efraim, Simeon och ända bort till Naftali och gjorde likadant där.
7 Han rev ner de hedniska altarena, krossade avgudabilderna och högg ner obeliskerna. Så gjorde han överallt i hela landet, innan han vände tillbaka till Jerusalem.
8 Under det artonde året av sin regering, sedan han renat landet och förändrat tillståndet i templet, gav han Safan, Asaljas son, och Maaseja, landshövdingen i Jerusalem, och kanslern Joa, Joahas son, i uppdrag att reparera det.
9 De gick då till översteprästen Hilkia med de pengar som samlats in vid tempelportarna av de leviter som höll vakt där. Folk som kom från Manasse, Efraim och andra kvarlevor av det bortförda Israel, liksom folket i Jerusalem, hade gåvor med sig till templet. Pengarna överlämnades till de män som utsetts att leda arbetet på templet,
10-11 så att de kunde betala snickare och stenhuggare och köpa byggnadsmaterial, sten, timmer och bjälkar. Josia byggde så upp det som kungarna i Juda tidigare hade låtit förfalla.
12 Man arbetade hårt och troget under ledning av Jahat och Obadja, två leviter av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av Kehats släkt. Samma leviter som annars var musiker övervakade och ledde arbetet.
13 Andra leviter tjänstgjorde som sekreterare och vakter.
En bokrulle med Guds lag hittas
14 En dag när översteprästen Hilkia var i templet och räknade de pengar som samlats in vid portarna, hittade han en gammal bokrulle. Det visade sig vara Guds lag, den lag som Herren hade gett dem genom Mose.
15-16 Hilkia visade sitt fynd för Safan, kungens sekreterare, och gav honom bokrullen. Safan tog den med sig till kungen när han skulle rapportera om hur arbetet på templet fortskred.
17 Pengarna är räknade och har överlämnats till tillsyningsmännen och arbetarna, sa han till kungen.
18 Sedan nämnde han om Hilkias upptäckt av bokrullen och läste ur den för kungen.
19 När Josia hörde vad lagarna föreskrev Guds folk, rev han sönder sina kläder i förtvivlan
20 och kallade samman Hilkia och Ahikam, Safans son, Abdon, Mikas son, sekreteraren Safan och sin personlige rådgivare Asaja och sa till dem:
21 Gå till templet och bed till Herren för mig! Bed för alla som finns kvar av Israel och Juda! Bokrullen säger att anledningen till att Herrens fruktansvärda vrede drabbat oss är att våra förfäder inte har följt de lagar, som finns nedskrivna här.
22 Männen gick då till profetissan Hulda, hustru till Sallum, Tokehats son och Hasras sonson. Sallum var ansvarig för kungens kläder. Han bodde i den nyare stadsdelen i Jerusalem. När de berättade för Hulda om kungens bekymmer,
23 svarade hon: Säg till honom som sände er:
24 'Jag, Herren, kommer att utplåna denna stad och dess invånare. Alla de förbannelser som är skrivna i boken kommer att slå in.
25 Mitt folk har övergett mig och tillbett hedniska gudar. Därför ska min vrede drabba denna plats, och den kan inte återkallas.'
26 Men Herren säger också till kungen av Juda, som skickade hit er för att fråga mig om detta:
27 'Därför att du är bedrövad och har ödmjukat dig inför din Gud, sedan du fått höra mina ord angående denna stad och dess invånare, och har rivit sönder dina kläder i förtvivlan och gråtit inför mig, därför har jag hört dig, säger Herren.
28 Jag ska inte låta allt det onda, som jag har sagt komma över denna stad och dess invånare förrän efter din död.' Sändebuden gick till kungen med denna hälsning från Herren.
29 Då kallade kungen samman alla de äldste i Juda och Jerusalem,
30 alla präster och leviter och allt folk, både stora och små, till templet. Där läste han ur bokrullen för dem om förbundet med Herren.
31 Där kungen stod vid sin pelare, avlade han ett löfte till Herren att följa hans befallningar av hela sitt hjärta och göra som det var skrivet i bokrullen.
32 Sedan uppmanade han alla i Jerusalem och Benjamin att bekräfta förbundet med Gud, och alla gjorde så.
33 Sedan flyttade Josia bort alla avgudar från de områden som tillhörde Israel och uppmanade alla i Israel att tjäna Herren, sin Gud.Och under hela återstoden av Josias levnad fortsatte de att följa Herren, sina förfäders Gud.
Josia utlyser ett påskfirande
35 Därefter meddelade Josia att påsken skulle firas i Jerusalem den fjortonde dagen i den första månaden, och att påsklammen skulle slaktas den kvällen.
2 Han återinsatte också prästerna i deras uppgifter och uppmuntrade dem att börja sin tjänstgöring vid templet igen,
3 och han gav följande order till leviterna:Se till att arken kommer tillbaka till Salomos tempel. Ni behöver inte bära den på era axlar. Använd er tid till att tjäna Herren och hans folk.
4-5 Dela upp er i de tjänstgöringsgrupper som era förfäder hade och som först organiserades av kung David och av hans son Salomo. Varje avdelning ska bistå sin del av folket, när de bär fram sina offer till templet.
6 Slakta påsklammen, rena er och hjälp folket med deras lamm! Följ alla de föreskrifter som Herren har gett genom Mose!
7 Därefter gav kungen 30.000 lamm och killingar och 3.000 tjurar till folkets påskoffer.
8 Kungens ämbetsmän bidrog villigt med gåvor till prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, de ledande prästerna i Guds hus, gav prästerna 2.600 får och getter och 300 tjurar som påskoffer.
9 De levitiska ledarna Konanja, Semaja, Netanel, Hasabja, Jegiel och Josabad gav 5.000 får och getter och 500 tjurar till leviterna för deras påskoffer.
10 När allting var förberett och prästerna stod på sina platser och leviterna blivit indelade i sina tjänstgöringsgrupper, som kungen hade föreskrivit,
11 slaktade leviterna påsklammen och lämnade blodet till prästerna, som stänkte det på altaret, medan leviterna flådde lammen.
12 De tog undan det som skulle vara brännoffer för varje avdelning, som det var föreskrivet i Moses lag, och på samma sätt gjordes med tjurarna.
13 Och enligt vad som var föreskrivet i Moses lag, stekte de sedan påsklammen över eld och kokade tackoffren i grytor, pannor och kittlar och skyndade ut till folket med det, så att de fick äta.
14 Sedan gjorde leviterna i ordning en måltid åt sig själva och även åt prästerna, för de hade varit upptagna från morgonen ända till kvällen med att offra det feta av brännoffren.
15 Sångarna, Asafs söner, fanns på sina platser enligt de instruktioner som hade getts århundraden tidigare av kung David, Asaf, Heman och Jedutun, Davids profet. Vakterna vid portarna lämnade inte sina platser. De fick hjälp av andra leviter med förberedelserna.
16 Hela påskhögtiden genomfördes på denna enda dag, och allt brännoffer blev offrat på Herrens altare, som Josia hade föreskrivit.
17 Alla som fanns i Jerusalem deltog i påskfirandet, som följdes av det osyrade brödets högtid under de följande sju dagarna.
18 Inte sedan profeten Samuels tid hade det varit ett sådant påskfirande. Ingen av Israels kungar kunde mäta sig med kung Josia i det avseendet, med så många präster och leviter engagerade, och med folk från Jerusalem och från alla delar av Juda och Israel.
19 Detta hände under Josias artonde regeringsår.
Josia dör i strid
20 En tid senare ledde kung Neko från Egypten sin armé mot assyrierna till Karkemis vid floden Eufrat, och Josia förklarade krig mot honom.
21 Men kung Neko skickade sändebud till Josia med följande budskap: Jag vill inte strida mot dig, du kung av Juda. Jag har kommit för att strida endast mot kungen av Assyrien! Lämna mig i fred! Gud har sagt åt mig att skynda på! Blanda dig inte i vad Gud tänker göra, för då kommer han att förgöra dig. Han är nämligen med mig.
22 Men Josia vägrade att vända tillbaka. I stället förde han sin armé till striden vid Megiddos dal. Han tog av sig sin kungamantel, så att fienden inte skulle kunna känna igen honom.Josia vägrade tro att Nekos budskap var från Gud.
23 Men fiendens bågskyttar träffade och sårade honom med sina pilar.Bär bort mig från striden, bad han sina medhjälpare. Jag är svårt sårad!
24-25 De lyfte honom ur hans stridsvagn och lade honom i en annan vagn som förde honom tillbaka till Jerusalem, där han dog.Josia blev begravd på den kungliga begravningsplatsen, och hela Juda och Jerusalem sörjde honom. Profeten Jeremia skrev sorgesånger över Josia. Ända fram till denna dag sjunger man om hans död, för dessa sorgesånger blev en tradition bland folket.
26 Allt övrigt att berätta om Josias liv, om hans goda gärningar och om hur han följde Herrens lagar,
27 finns nerskrivet i Israels och Juda kungars krönika.
Joahas regerar i Juda
36 Josias son Joahas blev utsedd till ny kung.
2 Han var tjugotre år när han började regera, men hans regeringstid blev bara tre månader lång.
3 Kungen av Egypten avsatte honom och krävde Juda på hundra talenter i silver (ca 3,75 ton) och en talent i guld (ca 35 kg).
Jojakim regerar i Juda
4 Egyptens kung utsåg Joahas bror Eljakim till ny kung över Juda. Hans namn blev ändrat till Jojakim. Joahas blev förd som fånge till Egypten.
5 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem, men hans regeringstid var mycket ogudaktig.
6 Slutligen besegrade Nebukadnessar, kungen i Babylon, Jerusalem och förde Jojakim i bojor med sig till Babylon.
7 Nebukadnessar tog också med sig guldföremål från templet och ställde upp dem i sitt eget tempel i Babylon.
8 Det övriga om Jojakims liv och allt det onda han gjorde finns nedtecknat i Juda kungars krönika. Hans son Jojakin blev kung efter honom.
Jojakin regerar i Juda
9 Jojakin var arton år när han besteg tronen. Men han regerade bara i tre månader och tio dagar, och det var också en mycket ogudaktig tid i Herrens ögon.
10 På våren efter hans trontillträde blev han kallad till Babylon av kung Nebukadnessar och samtidigt fördes många av templets skatter dit. Nebukadnessar utsåg Jojakins bror Sidkia till kung i Juda och Jerusalem.
Sidkia regerar i Juda
11 Sidkia var tjugoett år när han blev kung, och han regerade i elva år i Jerusalem.
12 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, för han vägrade att ta råd av profeten Jeremia, som gav honom budskap från Herren.
13 Han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, trots att han svurit att vara lojal. Sidkia var en envis och hårdhjärtad man som inte omvände sig till Herren, Israels Gud.
14 Alla ledande personer bland folket började mer och mer att tillbe grannfolkens avgudar och vanhelgade på så sätt Herrens tempel i Jerusalem.
15 Herren, deras förfäders Gud, sände gång på gång sina profeter för att varna dem, för han hade medlidande med dem och sörjde över templet.
16 Men folket hånade dessa Guds budbärare och föraktade vad de sa, och till slut kom Herrens vrede ohjälpligt över dem.
Templet förstörs
17 Herren lät kungen i Babylon anfalla dem och döda deras unga män. Han förföljde dem till och med ända in i templet och hade inget förbarmande med någon. Även unga flickor och gamla män och kvinnor dödades. Herren lät kungen i Babylon utplåna dem fullständigt.
18 Kungen tog också med sig alla de både små och stora föremål som ännu fanns kvar i templet, och skatter från både templet och palatset.
19 Sedan brände hans soldater ner templet, rev ner Jerusalems murar, brände alla palatsen och förstörde allt av värde som fanns kvar.
20 De som överlevde fördes som slavar till kungen i Babylon och hans söner, och de blev kvar där ända tills perserna erövrade landet.
21 Allt det som Jeremia hade talat om inträffade, och landet måste vila i sjuttio år som betalning för de år då folket hade vägrat att hålla sabbaten.
22-23 Men under det första året av den persiske kungen Kores regering, fick Herren honom att göra detta uttalande över hela sitt rike och att meddela det skriftligen:Alla riken på jorden har jag fått av Herren, himlens Gud, och han har uppmanat mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda land. Alla ni som tillhör Herrens folk ska vända tillbaka till Israel för att utföra det uppdraget, och Herren ska vara med er.Detta var också en av profeten Jeremias förutsägelser, som nu gick i fullbordan.
19 Då gav Pilatus order om att Jesus skulle piskas med ett blygissel.
2 Och soldaterna gjorde en krona av törnen och tryckte fast den på hans huvud och satte sedan på honom en mantel av purpurrött tyg, den kungliga färgen.
3 Leve judarnas kung! hånade de honom, och de slog honom med knytnävarna.
4 Pilatus gick ut igen till judarna och sa: Jag tänker föra ut honom till er nu, men ni ska veta att jag inte finner honom skyldig.
5 Då kom Jesus ut med törnekronan och purpurmanteln på sig, och Pilatus sa: Se, här är mannen!
6 Men när översteprästerna och de judiska ledarna fick se honom, började de ropa: Korsfäst honom, korsfäst honom!Ni får korsfästa honom, sa Pilatus. Jag finner honom inte skyldig.
7 De svarade: Enligt våra lagar ska han dö, för han har kallat sig Guds Son.
8 När Pilatus hörde detta blev han ännu mer förskräckt.
9 Han förde in Jesus i palatset igen och frågade honom: Var kommer du ifrån? Men Jesus svarade honom inte.
10 Tänker du inte svara mig? frågade Pilatus. Fattar du inte att jag har makt att ge dig fri eller att korsfästa dig?
11 Då sa Jesus: Du skulle vara maktlös om inte Gud gett dig makt över mig. Därför är skulden större hos dem som överlämnade mig åt dig.
12 Då försökte Pilatus på nytt att frige Jesus, men de judiska ledarna sa: Om du friger den här mannen är du inte kejsarens vän. För den som gör sig till kung gör uppror mot kejsaren.
13 När Pilatus hörde detta förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domarbänken på den stenlagda terrassen (på hebreiska kallas den Gabbata).
14 Klockan var nu ungefär tolv dagen före påsk, den dag då man förbereder högtiden.Och Pilatus sa till judarna: Här är er kung.
15 Bort med honom, skrek de, bort med honom. Korsfäst honom!Vad menar ni? Ska jag verkligen korsfästa er kung? frågade Pilatus.Vi har ingen kung utom kejsaren, ropade översteprästerna tillbaka.
16 Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till dem för att korsfästas.
Jesus förs bort för att korsfästas
17 Så fick de Jesus dömd till slut, och de förde honom ut ur staden. Han var tvungen att själv bära sitt kors till en plats som kallas Huvudskalleplatsen, på hebreiska Golgata.
Jesus blir korsfäst
18 Där korsfäste de honom tillsammans med två andra män, en på vardera sidan om honom.
19 Och Pilatus satte upp ett anslag över honom med texten: JESUS FRÅN NASARET, JUDARNAS KUNG.
20 Platsen där Jesus korsfästes låg nära staden, och anslaget var skrivet på hebreiska, latin och grekiska, så att många människor kunde läsa det.
21 Då gick översteprästerna till Pilatus och krävde: Ändra det från 'judarnas kung' till 'Han har sagt: Jag är judarnas kung.'
22 Pilatus vägrade och svarade: Vad jag har skrivit, det har jag skrivit. Det ska stå precis som det står.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®