Old/New Testament
Kung Kores låter folket återvända
1 Under den persiske kungen Kores första regeringsår uppfylldes Jeremias profetia om Israels återkomst från fångenskapen i Babylon och templets återuppbyggnad. Herren rörde vid kung Kores, som sände ut detta meddelande i hela sitt rike och även i skriftlig form:
2 Jag Kores, kung av Persien, förklarar härmed att Herren, himlens Gud, som har gett mig mitt stora imperium, nu har befallt mig att bygga ett tempel åt honom i Jerusalem i Juda land.
3 Alla av hans folk kan nu återvända till Jerusalem för att bygga upp hans tempel, och Herren, som är Israels och Jerusalems Gud, ska välsigna er!
4 Och de som stannar kvar ska hjälpa dem som vill återvända med silver och guld, boskap, utrustning för resan och en frivillig gåva till templet i Jerusalem.
5 Gud rörde vid ledarna för Judas och Benjamins stammar och prästerna och leviterna och gav dem en stark längtan att omedelbart återvända till Jerusalem för att bygga upp templet igen.
6 Alla deras grannar gav dem den hjälp de kunde och dessutom gåvor till templet.
7 Kung Kores själv lämnade ifrån sig de guldskålar och andra värdefulla saker som kung Nebukadnessar hade tagit från templet i Jerusalem och ställt upp i sina egna gudars tempel.
8 Han bad sin skattmästare Mitredat att överlämna dessa gåvor till Sesbassar, som var ledare för de landsflyktiga från Judas stam.
9-10 Kores lämnade ifrån sig bl a följande saker:1.000 guldbrickor, 1.000 silverbrickor, 29 rökelsekar, 30 guldskålar, 2.410 silverskålar (av samma utseende som guldskålarna), 1.000 andra föremål.
11 Tillsammans överlämnades över 5.400 guld- och silverföremål till Sesbassar, för att han skulle ta dem med sig till Jerusalem.
De som återvände med Serubbabel
2 Här följer en förteckning över de landsflyktiga från Juda, som nu återvände till Jerusalem och till de andra städerna i Juda. De återvände till den plats varifrån deras förfäder hade landsförvisats och förts bort av kung Nebukadnessar till Babylon.
2-35 Ledarna hette Serubbabel, Jesua, Nehemja, Seraja, Reelaja, Mordokai, Bilsan, Mispar, Bigvai, Rehum och Baana.Till Israel återvände följande antal, grupperade efter familjenamn eller ursprung i Israel:Pareos 2.172Sefatja 372Ara 775Pahat-Moab (ättlingar till Jesua och Joab) 2.812 Elam 1.254Sattu 945Sackai 760Bani 642Bebai 623Asgad 1.222Adonikam 666Bigvai 2.056Adin 454Ater (Hiskias ättlingar) 98 Besai 323Jora 112Hasum 223Gibbar 95Betlehem 123Netofa 56Anatot 128Asmave 42Kirjat-Arim, Kefira och Beerot 743Rama och Geba 621Mikmas 122Betel och Ai 223Nebo 52Magbis 156Elam (den andre) 1.254Harim 320Lod, Hadid och Ono 725Jeriko 345Senaa 3.630
36-39 Detta är antalet av de återvändande prästerna, ättlingar till Jedaja, efter familjenamn eller ort:Jesua 973Immer 1.052Pashur 1.247Harim 1.017
40-42 Detta är antalet leviter som återvände:ättlingar till Jesua och Kadmiel genom Hadauja 74sångare av Asafs familj 128dörrvaktare i templet, ättlingar till Sallum, Ater, Talmon, Ackub, Hatita och Sobai 139
43-54 Tempeltjänare ur följande familjer:Siha, Hasufa, Tabbaot, Keros, Siaha, Padon, Lebana, Hagaba, Ackub, Hagab, Samlai, Hanan, Giddel, Gahar, Reaja, Resin, Nekoda, Gassam, Ussa, Pasea, Besai, Asna, Meunim, Nefisim, Bakbuk, Hakufa, Harhur, Baslut, Mehida, Harsa, Barkos, Sisera, Tema, Nesia och Hatifa.
55-57 Med på resan var också ättlingar till kung Salomos tjänstemän:Sotai, Hassoferet, Peruda, Jaala, Darkon, Giddel, Sefatja, Hattil, Pokeret-Hassebaim och Ami.
58 De övriga tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos tjänstemän uppgick tillsammans till 392 personer.
59 En annan grupp återvände samtidigt till Jerusalem från de persiska städerna Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addan och Immer. De hade förlorat sina släktregister och kunde inte bevisa att de verkligen var israeliter.
60 Denna grupp omfattade Delajas, Tobias och Nekodas släkter, totalt 652 personer.
61 Tre prästsläkter därifrån återvände också till Jerusalem, Habajas, Hackos och Barsillais (som gifte sig med en av gileaditen Barsillais döttrar och tog hennes familjenamn).
62-63 Men de hade också förlorat sina släktregister, och därför fick de inte göra tjänst som präster. De fick inte del av det som tilldelades prästerna från offren förrän man kunde rådfråga urim och tummim och få bekräftat att de var av prästsläkt.
64-65 Sammanlagt återvände 42.360 personer till Juda. Till detta antal kunde läggas 7.337 slavar och 200 sångare, både män och kvinnor.
66-67 De hade med sig 736 hästar, 245 mulåsnor, 435 kameler och 6.720 åsnor.
68 Några av ledarna bidrog till templets återuppbyggnad.
69 Allt som allt samlades det in 500 kilo guld, 3.000 kilo silver och dessutom 100 prästdräkter.
70 Prästerna, leviterna, dörrvaktarna och tempelarbetarna bosatte sig i likhet med alla de övriga i de städer deras förfäder kommit ifrån.
23-24 När soldaterna hade korsfäst Jesus delade de upp hans kläder i fyra högar, en för var och en av dem. Men när de kom till manteln visade det sig att den var vävd i ett stycke utan söm. Då sa de: Låt oss spela tärning för att se vem som får den. Därmed uppfylldes det Skriftens ord som säger: De delade mina kläder mellan sig och kastade lott om min mantel. Och det var just vad de gjorde.
25 Intill korset där Jesus hängde stod hans mor och hennes syster, den Maria som var hustru till Kleopas, samt Maria från Magdala.
26 När Jesus såg sin mor stå där bredvid den lärjunge han älskade, sa han till henne: Han ska nu vara din son.
27 Och till lärjungen sa han: Hon är din mor! Och från den stunden tog han hand om henne.
Jesus dör på korset
28 Jesus visste att hans uppdrag nu var avslutat, och för att uppfylla Skriften sa han: Jag är törstig.
29 Man doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopsgren och förde den till hans läppar.
30 När Jesus hade smakat på det ropade han: Det är fullbordat. Därefter böjde han ner huvudet och dog.
31 De judiska ledarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korset till nästa dag, som var sabbatsdag (och en mycket speciell sådan, för det var påsk). De bad därför Pilatus att ge order om att männens ben skulle slås sönder så att kropparna kunde tas ner.
32 Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs tillsammans med Jesus.
33 Men när de kom fram till Jesus såg de att han redan var död, och därför slog de inte sönder hans ben.
34 En av soldaterna stack ändå ett spjut i hans sida, och då rann det ut blod och vatten.
35 Det finns en som kan vittna om det, eftersom han själv såg det med egna ögon. Hans berättelse är tillförlitlig och sann och honom kan ni tro på.
36-37 Soldaterna gjorde detta för att de ord i Skriften skulle uppfyllas som säger: Inget av hans ben ska slås sönder och de ska se upp till honom som de har genomborrat.
Jesus begravs
38 Efteråt bad Josef av Arimataia, som av rädsla för de judiska ledarna hade varit en hemlig lärjunge till Jesus, om tillstånd att ta ner Jesu kropp. Pilatus beviljade det, och Josef kom och tog ner den.
39 Nikodemos, mannen som hade kommit till Jesus en natt, var också med och han hade med sig trettio kilo balsameringsolja, gjord av myrra och aloe.
40 Tillsammans lindade de in Jesu kropp i en lång linneduk, som var indränkt med den välluktande oljan. Det var vanligt att göra så vid judiska begravningar.
41 Platsen där man hade korsfäst Jesus låg nära en träddunge, där det fanns en ny grav som aldrig använts.
42 Och på grund av brådskan före sabbaten och därför att graven låg nära, lade de honom just där.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®