Old/New Testament
Hamans plan mot judarna
3 Strax därefter blev Haman, son till agagiten Hammedata, upphöjd till en position över alla andra furstar och blev den mäktigaste mannen i riket efter kungen.
2 Alla kungens män bugade sig i vördnad när han gick förbi, för så hade kungen befallt, men Mordokai vägrade att göra det.
3-4 Varför följer du inte kungens befallning? frågade de andra honom dag efter dag, men han brydde sig inte om dem. Slutligen talade de med Haman om saken för att se om Mordokai skulle klara sig undan med den förklaring han hade gett, nämligen att han var jude.
5-6 Haman blev rasande när han nu upptäckte att Mordokai inte bugade sig för honom, och han beslutade sig för att straffa inte bara Mordokai utan alla judar och utrota dem ur Ahasveros rike.
7 Den gynnsammaste tidpunkten för en sådan aktion bestämdes genom att man kastade tärning. Detta gjordes i den första månaden, Nisan, under kungens tolfte regeringsår, och Adar, den tolfte månaden, blev fastställd som lämplig tid.
8 Haman tog så upp saken med kungen. Det finns ett speciellt folk, som är utspritt i alla provinser här i riket, började han. Deras lagar skiljer sig mycket från våra och från nästan alla andra folks, och de vägrar att lyda Ers Majestäts lagar. Därför bör Ers Majestät göra något åt detta.
9 Om Ers Majestät önskar utfärda en befallning om att de ska utrotas, ska jag bidra med 10.000 talenter silver (cirka 375 ton) till statskassan.
10 Kungen gick med på förslaget och bekräftade beslutet genom att ta av sig sin signetring och ge den till Haman.
11 Behåll pengarna, men sätt i gång och gör vad du anser vara bäst med detta folk, sa han.
12 Ett par veckor senare kallade Haman till sig kungens sekreterare och dikterade brev till alla landshövdingar och tjänstemän i hela riket, till varje provins på dess speciella språk, och dessa brev undertecknades i kungens namn och förseglades med hans ring.
13 De skickades med budbärare till alla provinser i riket och påbjöd att alla judar, unga och gamla, även kvinnor och barn, skulle dödas och utrotas på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i månaden Adar, årets tolfte månad. Deras ägodelar skulle tillfalla dem som dödade dem.
14 Befallningen skulle utropas som lag i varje provins, så att alla kände till den och var beredda att göra sin plikt när dagen var inne.
15 Bud gick ut omedelbart med kungens kurirer sedan lagen först hade tillkännagetts i Susans borg. Medan panik och allmän förvirring spred sig i staden, slog sig kungen och Haman ner för att dricka tillsammans.
Mordokai ber Ester om hjälp
4 När Mordokai fick höra vad som hade hänt, rev han sönder sina kläder, klädde sig i säcktyg och strödde aska över sig innan han gick ut i staden och ropade ut sin förtvivlan.
2 Han stod så småningom utanför porten till kungapalatset, dit ingen fick tillåtelse att gå in med sorgkläder.
3 Överallt i riket rådde stor sorg bland judarna, och de fastade och grät i hopplös förtvivlan över kungens beslut, och många låg i säcktyg och aska.
4 När Esters tärnor och hovmän kom och berättade för henne om Mordokai, blev hon mycket bekymrad och skickade kläder till honom att använda i stället för säcktyget, men han vägrade att ta emot dem.
5 Då skickade hon bud på Hatak, en av kungens hovmän som hon fått i sin tjänst, och bad honom gå ut till Mordokai och ta reda på varför han uppträdde som han gjorde.
6 Hatak hittade Mordokai på den öppna platsen utanför kungens port
7 och fick höra honom berätta alltsammans och om det belopp som Haman hade lovat betala till kungens skattkammare för att få judarna utrotade.
8 Mordokai gav honom också en kopia av brevet med den kungliga befallningen och bad honom visa det för Ester och förklara vad som hänt och be henne att gå till kungen och vädja för sitt folk.
9 Hatak gick tillbaka till henne med Mordokais hälsning.
10 Ester sa då till Hatak att på nytt gå ut till Mordokai och säga till honom:
11 Alla i hela landet vet mycket väl att den som går in på kungens inre gård utan att vara ditkallad, vare sig det är man eller kvinna, är dömd att dö, om inte kungen räcker ut sin guldspira. Det har förresten gått en hel månad sedan kungen senast kallade på mig.
12 Hatak framförde Esters budskap till Mordokai.
13 Mordokai svarade: Tror du att du ska komma undan därför att du är i kungens palats, när alla andra judar blir dödade?
14 Om du inte gör något kommer Gud ändå att på något sätt rädda judarna, men du och dina släktingar kommer att dö. Och vem vet om inte Gud har fört dig dit där du nu är om inte just för en tid som denna?
15 Ester svarade då Mordokai:
16 Kalla samman alla judar i Susan och fasta för min skull. Ät och drick inte under tre dagar och tre nätter. Jag och mina tärnor ska också fasta, och sedan ska jag gå in till kungen fast det är förbjudet, och om jag då måste dö så får det bli så.
17 Mordokai gjorde precis vad Ester bett honom om.
Ester inför kungen
5 Tre dagar senare tog Ester på sig den kungliga manteln och gick in på den inre gården, där kungen satt på sin tron vänd mot ingången.
2 När han fick se drottning Ester stå där på den inre gården, räckte han ut guldspiran mot henne och välkomnade henne. Ester gick då fram och rörde vid spetsen på spiran.
3 Vad önskar du, drottning Ester? frågade kungen henne. Vad du än begär ska jag ge dig, om det så skulle vara hälften av mitt rike!
4 Jag skulle önska att Ers Majestät och Haman kom till en fest som jag har förberett för er i dag, svarade Ester.
5 Kungen vände sig till sina rådgivare och befallde: Kalla på Haman omedelbart! Senare på dagen infann de sig till den festmåltid som Ester hade anordnat.
6 Medan de njöt av vinet frågade kungen Ester: Tala nu om för mig vad du egentligen vill, så ska du få det, även om det är hälften av mitt kungarike!
7-8 Min önskan, min allra djupaste önskan är, att om Ers Majestät verkligen älskar mig och vill göra någonting för mig, så ska ni komma tillbaka i morgon tillsammans med Haman till den festmåltid jag ska förbereda, och då ska jag tala om vad det hela handlar om, svarade Ester.
Haman retar sig på Mordokai
9 Haman var på ett strålande humör när han lämnade festen. Men när han i palatsporten fick syn på Mordokai, som varken reste sig eller på något annat sätt visade vördnad, blev han ursinnig.
10 Han behärskade emellertid sin ilska och fortsatte hem, och där samlade han sina vänner och sin hustru Seres.
11 Han skröt för dem om sin rikedom, om sina många barn och om den befordran kungen hade gett honom och att han blivit den störste mannen i riket näst efter kungen själv.
12 Och för att imponera ännu mer sa han: Drottning Ester inbjöd förutom kungen bara mig till den middag hon gjort i ordning för oss, och i morgon ska vi träffa henne igen!
13 Men den som förstör alltsammans för mig är den där juden Mordokai, som sitter i kungens port och vägrar att buga sig för mig.
14 Du ska bygga en tjugofem meter hög galge och be kungen att få hänga Mordokai i den i morgon, och sedan kan du gå till festen och känna dig nöjd och glad, föreslog hans hustru Seres och alla hans vänner. Det tyckte Haman var ett bra förslag, så han gav order om att galgen skulle byggas.
22 Men när tjänarna kom till fängelset, fanns de inte där. Därför återvände de till rådet och rapporterade:
23 Fängelseportarna var låsta och vakterna stod på vakt utanför, men när vi öppnade fanns det ingen där.
24 När chefen för tempelvakten och översteprästerna hörde detta, blev de ursinniga och undrade vad som skulle hända sedan, och hur allt detta skulle sluta.
25 Sedan kom någon och berättade att de män, som de hade fängslat, befann sig i templet och predikade för folket.
26-27 Chefen för tempelvakterna gick då dit tillsammans med sina vakter och grep dem utan våld. De var nämligen rädda för att bli ihjälslagna av folket om de använde våld mot lärjungarna. Sedan förde de dem inför rådet.
28 Har vi inte sagt till er att aldrig mer predika om den där Jesus? började översteprästerna. I stället har ni fyllt hela Jerusalem med er undervisning och beskyller oss för hans död!
29 Men Petrus och apostlarna svarade: Det är viktigare att lyda Gud än att lyda människor.
30 Våra förfäders Gud uppväckte Jesus som ni hängde upp på ett kors och dödade.
31 Sedan fick han genom Guds mäktiga kraft en upphöjd plats som furste och Frälsare, för att Israels folk ska kunna omvända sig och få sina synder förlåtna.
32 Vi är vittnen till dessa händelser, och det är också den helige Ande, som Gud ger till alla som lyder honom.
33 Då blev alla i rådet ursinniga och beslutade sig för att döda dem.
34 Men en av rådsmedlemmarna, en farisé som hette Gamaliel (han var expert på den religiösa lagen och mycket populär bland folket), reste sig upp och bad att apostlarna skulle föras ut ur rådssalen medan han talade.
35 Sedan vände han sig till sina kollegor och sa: Israels män, tänk er för innan ni gör något med de här männen!
36 För en tid sedan hade vi den där Teudas, som gav sig ut för att vara något märkvärdigt. Cirka fyra hundra personer följde honom, men han blev dödad och anhängarna försvann spårlöst.
37 Efter honom kom Judas från Galileen. Det var vid tiden för folkräkningen. Några blev lärjungar till honom, men han dog och hans anhängare skingrades.
38 Därför är mitt råd: Lämna de här männen i fred. Om det som de gör och predikar om bara är deras eget påhitt, kommer det snart att rinna ut i sanden.
39 Men om det är från Gud, så kan ni inte stoppa dem, för då kommer ni att strida mot Gud själv.
40 De församlade lyssnade till hans råd och kallade in apostlarna och befallde att de skulle pryglas. Sedan sa de till dem att aldrig mer tala i Jesu namn. Till slut lät man dem gå.
41 De lämnade rådssalen, glada över att Gud hade ansett dem värdiga att lida förakt för hans namn.
42 Och varje dag fortsatte de både i templet och i staden att undervisa och predika att Jesus var Messias.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®