Old/New Testament
Årliga högtider
1-2 Herren sa till Mose: Meddela Israels folk att det ska fira flera årliga högtider inför mig då hela Israel ska samlas för att be till mig.
Sabbaten
3 Under sex dagar får ni arbeta, men den sjunde är en vilodag, en helig sabbat. Den dagen får ni inte uträtta något arbete, var ni än bor.
4 Här följer de heliga högtiderna, som ni ska fira varje år:
Påsken och det osyrade brödets högtid
5 Herrens påsk ska firas i slutet av mars.
6 Det osyrade brödets högtid ska firas med början första dagen efter påsk.
7 På första dagen under den högtiden ska ni samla allt folket för att tillbe mig, och allt arbete ska upphöra.
8 Likadant ska ni göra på den sjunde dagen under högtiden. Under alla sju dagarna ska ni offra eldsoffer inför Herren.
9-11 Den första skördens högtid ska firas när ni har kommit in i det land som jag ska ge er och ni har bärgat in er första skörd. Då ska ni bära fram den första kärven av skörden till prästen första dagen efter sabbaten. Han ska vifta med den inför Herren som ett viftoffer, och den ska tas emot av Herren som er välbehagliga gåva.
12 Samma dag ska ni som brännoffer till Herren offra ett felfritt årsgammalt lamm av hankön.
13 Ett spisoffer ska bäras fram tillsammans med detta, och det ska bestå av sju liter fint mjöl blandat med olivolja. Detta är ett eldsoffer till Herren som han kommer att uppskatta. Bär också fram ett drickoffer, bestående av en och en halv liter vin.
14 Innan ni har gjort detta får ni inte själva äta av skörden, varken färska eller rostade ax eller bröd. Detta är en bestående lag för hela landet.
Pingsten
15-16 Pingsthögtiden ska firas sju veckor senare, dvs efter femtio dagar. Då ska ni bära fram ett offer av säd ur er senaste skörd till Herren.
17 Det ska bestå av två brödkakor från varje hushåll, och dem ska prästen vifta med som ett viftoffer inför Herren. Baka brödet på sju liter fint mjöl, som innehåller jäst. Detta är ett förstlingsoffer till Herren.
18 Tillsammans med brödet och vinet ska ni som brännoffer till Herren bära fram sju felfria årsgamla lamm, en tjur och två baggar. Alla är eldsoffer som Herren uppskattar.
19 Ni ska offra en bock som syndoffer och två årsgamla lamm av hankön som tackoffer.
20 Prästerna ska vifta med dessa offer inför Herren tillsammans med brödkakorna. De är heliga inför Herren och ska överlämnas som mat åt prästerna.
21 Den dagen ska en helig samling utlysas för allt folket. Arbeta inte på den dagen! Detta är en lag som ska respekteras från generation till generation.
22 När ni bärgar in skörden får ni inte ta säden närmast åkerrenarna eller plocka upp sädesax som tappats. Lämna kvar det till de fattiga och till utlänningarna, som finns hos er och som inte har egna åkrar. Jag är Herren, er Gud!
Basunhögtiden
23-24 Basunhögtiden ska firas i mitten av september, då allt folket ska mötas till en stor fest för att be till Herren. Det är en minneshögtid, och man ska sammankalla till högtiden genom att blåsa i basun.
25 Arbeta inte på den högtidsdagen, utan frambär eldsoffer till Herren.
Försoningsdagen
26-27 Försoningsdagen infaller nio dagar senare. Allt folket ska då samlas inför Herren och sörja över sin synd. De ska bära fram eldsoffer till Herren.
28 Arbeta inte den dagen, för det är en särskild försoningsdag inför Herren, er Gud.
29 Den som inte använder den dagen till att ångra sig och sörja över sin synd ska uteslutas ur gemenskapen med sitt folk.
30-31 Och jag ska låta döda den som arbetar på den dagen. Detta är en lag som gäller Israel från generation till generation.
32 Det här är nämligen en vilosabbat, och på den ska ni ödmjuka er och ångra det onda. Denna försoningshögtid börjar den ena kvällen och pågår till kvällen därpå.
Lövhyddohögtiden
33-34 Lövhyddohögtiden ska firas fem dagar senare, den sista september. Den ska firas inför Herren under sju dagar.
35 Den första dagen ska folket mötas till en helig sammankomst. Arbeta inte den dagen!
36 På var och en av de sju dagarna i högtiden ska ni bära fram ett eldsoffer till Herren, och på den åttonde dagen ska det vara ännu en helig sammankomst för folket, då det på nytt ska bära fram ett eldsoffer till Herren. Detta är en glädjehögtid då inget tungt arbete är tillåtet.
37 Dessa är alltså de regelbundna årliga högtiderna. Under dem ska folket mötas till heliga sammankomster, och eldsoffer ska bäras fram till Herren.
38 De här årliga högtiderna ska firas förutom era regelbundna sabbater. Offren under högtiderna ska ges utöver era regelbundna gåvor och löften.
39 Den sista september, vid slutet av er skördetid, ska ni fira en högtid under sju dagar inför Herren. Kom ihåg att den första och den sista dagen i högtiden är vilodagar.
40 Den första dagen ska ni ta frukt från träden, liksom palmkvistar och lövrika grenar att bygga hyddor av, och sedan glädja er inför Herren er Gud i sju dagar.
41 Denna årliga sjudagarshögtid ska firas generation efter generation.
42 Under dessa sju dagar ska ni alla, som är infödda israeliter, bo i hyddor.
43 Detta ska ni göra för att Israels folk, generation efter generation, ska komma ihåg att jag ledde er ut ur Egypten och lät er bo i hyddor. Jag är Herren er Gud.
44 Mose berättade alltså för Israels folk om dessa årliga Herrens högtider.
Olja och bröd inför Herren
1-2 Herren sa till Mose: Säg till Israels folk att skaffa fram ren olivolja,
3-4 så att ljusstaken av rent guld, som står utanför förhänget och stänger vägen till det allra heligaste, alltid kan brinna. Varje morgon och kväll ska Aron fylla på ny olja och se till vekarna. På denna ljusstake ska en evig låga brinna inför Herren från generation till generation.
5-8 Varje sabbatsdag ska översteprästen lägga ut tolv brödkakor i två rader, sex i varje rad, på guldbordet som står inför Herren. Bröden ska vara bakade av fint mjöl, och man ska använda fyra liter mjöl till varje kaka. Utmed varje rad ska läggas ren rökelse. Detta ska vara ett eldsminnesoffer inför Herren, till påminnelse om hans eviga förbund med Israels folk.
9 Aron och hans söner ska äta upp bröden på en plats som är särskilt avsedd för detta ändamål. Bröden är eldsoffer till Herren, enligt en av Gud fastställd lag, och de är högheliga.
Straffet för hädelse mot Gud
10 En dag ute i lägret började en man, vars mor var israelit och vars far egyptier, att slåss med en av Israels män.
11 Under slagsmålet förbannade den egyptiske mannen Gud och fördes fram till Mose för att bli dömd. (Hans mor hette Selomit, dotter till Dibri av Dans stam.)
12 Han hölls i förvar till dess Herren visade vad man skulle göra med honom.
13-14 Herren sa till Mose: För ut honom utanför lägret och be alla som hörde honom förbanna mitt namn att lägga sina händer på hans huvud. Sedan ska folket stena honom till döds.
15-16 Säg till Israels folk att den som förbannar sin Gud måste sona detta med livet. Han måste dö. Hela församlingen ska stena honom. Denna lag gäller för både utlänningar och israeliter, när de har hädat Herrens namn. De måste dö.
17 Dessutom måste alla mördare avrättas.
18 Den som dödar ett djur som inte är hans eget måste ersätta det.
19 Ett straff ska alltid utmätas efter den skada som skett,
20 öga för öga och tand för tand. Så som någon behandlar en annan, ska han själv behandlas.
21 Jag säger det igen: den som dödar ett djur måste ersätta det, och den som dödar en människa måste dö.
22 Ni ska ha samma lag för utlänningar och infödda, för jag är Herren, er Gud.
23 De förde alltså ut mannen utanför lägret och stenade honom till döds, så som Herren hade befallt Mose.
Johannes döparen förbereder vägen för Jesus
1 Här börjar den underbara berättelsen om Jesus Kristus, Guds son.
2 Allt började som Skriften förutsagt: Gud ska sända en budbärare, som kommer att förbereda världen på att Guds Son ska komma.
3 Profeten Jesaja kunde se framåt i tiden och beskriva den uppgift denne budbärare skulle ha. Jesaja sa: Jag hör någon ropa i öknen: 'Gör vägen fri för Herren. Röj undan alla hinder, så att han kan komma fram!'
4 Den budbärare som Jesaja talade om var Johannes döparen. Han levde i öknen där han predikade att alla skulle vända sig till Gud, så att Gud kunde förlåta dem deras synder.
5 Från Jerusalem och hela Judeen strömmade människor ut i den judiska ödemarken för att se och höra Johannes, och när de bekände sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.
6 Johannes hade kläder som var vävda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Han levde av gräshoppor och vildhonung.
7 Hans budskap var klart:Snart kommer en som är mycket större än jag, så mycket större att jag inte ens är värdig att vara hans slav.
8 Jag döper er i vatten, men han kommer att döpa er i Guds helige ande!
Johannes döper Jesus
9 En dag kom Jesus från Nasaret i Galileen och blev döpt av Johannes i Jordanfloden.
10 I det ögonblick då Jesus steg upp ur vattnet såg han himlen öppna sig, och den helige Ande sänkte sig ner som en duva över honom.
11 Och en röst från himlen sa: Du är min älskade son. Du är min glädje.
Djävulen frestar Jesus i öknen
12-13 Omedelbart därefter blev Jesus ledd ut i öknen av den helige Ande. Där frestade djävulen honom i fyrtio dagar, och han levde ensam tillsammans med de vilda djuren. Och änglarna kom och stod till hans tjänst.
Jesus beger sig till Galileen för att predika
14 Sedan Johannes arresterats av kung Herodes gick Jesus till Galileen för att predika Guds goda nyheter.
15 Äntligen är tiden inne, sa han. Guds rike är nära! Vänd er bort från era synder och tro på de goda nyheterna.
Fyra fiskare följer med Jesus
16 När Jesus en dag vandrade längs Galileiska sjöns stränder fick han se Simon och hans bror Andreas stå och kasta ut nät. De var nämligen fiskare till yrket.
17 Jesus ropade till dem: Följ med mig, jag ska visa er hur ni kan vinna människor för Gud!
18 De lämnade genast sina nät och följde med honom.
19 Lite längre bort på stranden fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes. De satt i en båt och lagade nät.
20 Han kallade på dem också, och de lämnade omedelbart sin far Sebedaios och de andra som de fiskat tillsammans med för att följa med Jesus.
Jesus undervisar med stor auktoritet
21 Jesus och hans följeslagare kom nu till staden Kafarnaum. På sabbatsdagens morgon gick de till den judiska gudstjänstlokalen - synagogan - där Jesus predikade.
22 Hans tal gjorde starkt intryck på dem som lyssnade. Det var annat än vad deras religiösa ledare brukade säga, och man frågade sig om det inte var Gud själv som talade genom Jesus.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®