Old/New Testament
Bröderna sluter fred
33 När Jakob såg Esau komma på avstånd med sina 400 män
2 ställde han upp sin familj på led, de två bihustrurna och deras barn först, sedan Lea och hennes barn och Rakel och Josef sist.
3 Sedan gick Jakob i förväg, och när han närmade sig brodern bugade han sig djupt inför honom sju gånger.
4 Då sprang Esau fram för att möta honom och omfamnade honom och kysste honom, och de grät båda.
5 Sedan såg Esau på kvinnorna och barnen och frågade: Vilka är dessa människor som du har med dig? Det är mina barn, svarade Jakob.
6 Då kom bihustrurna fram med sina barn och bugade sig djupt inför Esau.
7 Sedan kom Lea med sina barn och bugade sig, och slutligen kom Rakel och Josef och bugade sig för honom.
8 Och vem tillhör alla dessa hjordar, som jag mötte när jag kom? frågade Esau.Jakob svarade: Det är min gåva till dig för att du ska bli vänligt stämd!
9 Käre bror, jag har tillräckligt, skrattade Esau. Behåll du vad du har.
10 Nej, var snäll och ta emot gåvorna svarade Jakob, för vilken lättnad är det inte att se ditt vänliga leende! Jag var lika rädd för att möta dig, som om jag skulle närmat mig Gud!
11 Ta därför emot mina gåvor, för Gud har varit generös mot mig, och jag har tillräckligt. Jakob stod alltså på sig och slutligen accepterade Esau gåvorna.
12 Låt oss gå nu, sa Esau. Jag och mina män tänker följa dig och visa vägen.
13 Men Jakob svarade: Som du kan se är några av barnen små, och hjordarna har sina ungar, och om de drivs alltför hårt kommer de att dö.
14 Gå du före oss, så kommer vi efter i vår egen takt. Vi ses i Seir.
15 Esau sa: Låt mig åtminstone lämna kvar några av mina män, som kan hjälpa dig och vara dina vägvisare.Nej, sa Jakob. Vi klarar oss bra själva. Gör som jag föreslår.
16 Esau startade alltså återresan till Seir samma dag,
17 men Jakob och hans familj fortsatte till Suckot. Där byggde han sig ett läger med inhägnader för hjordarna och boskapen. (Det är därför som platsen kallas Suckot, som betyder hyddor.)
18 Sedan kom de välbehållna fram till Sikem i Kanaan och slog läger utanför staden.
19 Av Hamor, Sikems fars familj, köpte han det land som han slagit läger på för hundra silverpengar.
20 Där reste han ett altare och kallade det för El-Elohe-Israel, som betyder Israels Guds altare.
Jakobs söner hämnas
34 En dag gick Dina, Leas dotter, för att besöka några av grannflickorna,
2 men när hiveen Sikem, kung Hamors son, såg henne, tog han henne med sig och våldtog henne.
3 Han blev djupt förälskad i henne och försökte att vinna hennes kärlek.
4 Sedan talade han med sin far om detta. Se till att jag får den där flickan för jag vill gifta mig med henne, krävde han.
5 Jakob fick snart veta vad som hade hänt, men eftersom hans söner var ute på åkrarna och tog hand om boskapen, fick de inget veta förrän de återvänt hem.
6-7 Under tiden gick kung Hamor, Sikems far, till Jakob och kom dit just när Jakobs söner kom tillbaka från åkrarna. De blev förtvivlade och oerhört upprörda över denna förnedring, som var en våldshandling mot dem allesammans.
8 Hamor sa till Jakob: Min son Sikem är verkligen kär i din dotter, och han vill att hon ska bli hans hustru. Låt honom få gifta sig med henne.
9-10 Dessutom vill vi inbjuda ditt folk att komma hit och bo bland oss och låta dina döttrar gifta sig med våra söner, och vi vill ge våra döttrar som hustrur åt era unga män. Du kan slå dig ner var du än vill bland oss och ägna dig åt dina affärer och bli rik!
11 Sedan talade Sikem till Dinas far och bröder: Var goda mot mig och låt mig få henne till hustru, tiggde han. Jag ska ge er vad ni än vill ha.
12 Det spelar ingen roll vilken hemgift eller gåva ni kräver, för jag ska betala den, bara ni ger mig er syster till hustru.
13 Eftersom Sikem hade behandlat deras syster så illa ljög hennes bröder för Sikem och Hamor och handlade oärligt.
14 De sa nämligen: Det kan vi nog inte, för du är inte omskuren. Det skulle vara en skam för henne att gifta sig med en oomskuren man.
15 Men om alla era män låter omskära sig,
16 kan vi gifta bort våra döttrar och bo här och förena oss med er, så att vi kan bli ett folk.
17 Annars måste vi ta henne med oss och flytta härifrån.
18-19 Hamor och Sikem gick med på detta förslag och skyndade sig att göra som de hade föreslagit, för Sikem var mycket kär i Dina. Dessutom var han övertygad om att han kunde övertala de andra männen i staden, för han var mycket respekterad och populär.
20 Hamor och Sikem framträdde därför inför stadens styresmän och presenterade sitt förslag.
21 Dessa män är våra vänner, sa de. Låt oss inbjuda dem att bo här ibland oss och utöva sina yrken, för landet är stort nog att rymma dem, och vi kan gifta oss med deras döttrar och de med våra.
22 Men de tänker bara stanna här på ett villkor, att vi alla låter omskära oss på samma sätt som de.
23 Om vi gör det kommer allt de äger att bli vårt, och landet kommer att bli ännu rikare. Låt oss komma överens om detta, så att de bosätter sig här ibland oss.
24 Männen samtyckte och alla omskar sig.
25 Men tre dagar senare, när såren var ömma och varje rörelse kändes, tog Dinas två bröder Simeon och Levi sina svärd och gick in i staden och dödade utan motstånd varenda man där,
26 även Hamor och Sikem, och de befriade Dina i Sikems hus och återvände sedan till lägret.
27 Sedan gick alla Jakobs söner till staden och plundrade den, eftersom deras syster hade vanhedrats där.
28 De tog alla får och fäkreatur och åsnor - allt som de kunde lägga beslag på, både inne i staden och ute på åkrarna,
29 och de tog alla kvinnor och barn och allt av värde.
30 Då sa Jakob till Levi och Simeon: Ni har gjort mig illa omtyckt av alla i hela landet - av kananeerna och perisseerna. Vi är så få att de nu säkert kommer och krossar oss, och på så sätt kommer vi alla att bli dödade.
31 Men inte kunde vi tillåta honom att få behandla vår syster som en prostituerad? svarade de.
Rakel och Isak dör
35 Flytta nu till Betel och bosätt dig där, sa Gud till Jakob. Bygg där ett altare för att tillbe den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.
2 Då bad Jakob hela sin familj att förstöra avgudarna som de hade fört med sig och att tvätta sig och ta på sig rena kläder.
3 Vi ska nämligen gå till Betel, sa han till dem. Där tänker jag bygga ett altare åt Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.
4 Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen, och han gömde dem under eken nära Sikem.
5 Sedan började de sin vandring igen. Ingen anföll dem, för över alla de städer som de gick igenom vilade en förskräckelse från Gud.
6 Slutligen kom de fram till Lus, som också kallas Betel, i Kanaan.
7 Där reste Jakob ett altare som han kallade Guds altare, efter den Gud som mött honom där. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från Esau.
8 Strax därefter dog Rebeckas gamla barnsköterska Debora och begravdes under eken i dalen nedanför Betel, och ända sedan dess har den kallats Gråteken.
9 När Jakob kommit fram till Betel på sin resa från Paddan-Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom.
10 Och Gud sa till honom: Du ska inte längre kallas Jakob (bedragaren) utan Israel (en som kämpar med Gud och vinner seger).
11 Jag är den Allsmäktige Guden, och jag ska se till att du blir fruktsam och förökar dig och blir ett stort folk, ja, många folk. Många kungar kommer att finnas bland dina ättlingar,
12 och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Ja, jag ska ge det till dig och dina ättlingar.
13-14 Efteråt reste Jakob en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde vin över den som ett offer till Gud och smorde sedan stenen med olivolja.
15 Jakob kallade platsen Betel (Guds hus), eftersom Gud hade talat till honom där.
16 När han lämnade Betel reste han och hans familj mot Efrat (Betlehem). Medan de fortfarande hade lång väg kvar att gå började Rakels värkar.
17 Efter en mycket svår förlossning utropade slutligen barnmorskan: Vad underbart! Det blev en pojke till!
18 Men Rakel dog, och i sin sista suck kallade hon honom Benoni (min sorgs son), men hans far kallade honom i stället Benjamin (min högra hands son, lyckosonen).
19 Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrat (som också kallas Betlehem).
20 Jakob reste en minnessten vid hennes grav, och den står där än i dag.
21 Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Herdetornet.
22 Det var medan han var där som Ruben låg med Bilha, sin fars bihustru, och någon berättade detta för Israel.Detta är namnen på Jakobs tolv söner:
23 Leas söner: Ruben, den förstfödde, Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24 Rakels söner: Josef och Benjamin.
25 Rakels tjänsteflicka Bilhas söner: Dan och Naftali.
26 Leas tjänsteflicka Silpas söner: Gad och Aser. Alla barnen föddes i Paddan-Aram.
27 Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba (som nu kallas Hebron), där Abraham också hade bott.
28-29 Isak dog strax efteråt, vid en mogen ålder av 180 år. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Jesus sänder ut de tolv
10 Vid den tiden kallade Jesus till sig sina tolv lärjungar och gav dem fullmakt att driva ut onda andar och att bota alla slags sjukdomar.
2 Här följer namnen på dessa tolv: Simon (som senare kom att kallas Petrus), Andreas (Petrus bror), Jakob och Johannes (söner till Sebedaios),
3 Filippos, Bartolomaios, Tomas, Matteus (skatteindrivaren), Jakob (Alfaios son), Taddaios,
4 Simon (en medlem av seloternas revolutionära parti) och Judas Iskariot (som senare förrådde honom).
5 Dessa tolv sände Jesus iväg med följande instruktioner: Gå inte till samarierna eller till andra folk,
6 utan bara till Israels folk - Guds förlorade får.
7 Gå och tala om för dem att himmelriket är nära.
8 Bota sjuka, väck upp döda, bota leprasjuka och driv ut de onda andarna. Gör allt utan betalning, för också ni har fått det som gåva!
9 Ta inga pengar med er.
10 Inte heller någon väska med extra kläder och skor eller någon vandringsstav. Ni kommer att få mat och allt det ni behöver för det är arbetaren värd.
11 Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som tar emot er och lyssnar till ert budskap och stanna i hans hem tills ni fortsätter till nästa stad.
12 Om det visar sig vara ett gudfruktigt hem, ge det då er välsignelse.
13 Om det inte är det, behåll välsignelsen för er själva.
14 Och om man inte tar emot er i en stad eller ett hem så bekymra er inte mer om människorna där. Skaka i stället dammet av era fötter och gå därifrån.
15 Men en sak är säker: Människorna i de onda städerna Sodom och Gomorra kommer att få det lättare på domens dag än dem som inte välkomnar er.
Jesus förbereder lärjungarna på förföljelse
16 Jag sänder ut er som får bland vargar. Var vaksamma som ormar och beskedliga som duvor.
17 Men akta er! Ni kommer nämligen att arresteras och ställas inför rätta och bli misshandlade i synagogorna.
18 Ja, ni ska också för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare. Då får ni anledning att berätta för dem om mig - ja, att vittna för världen.
19 Men när ni ställs inför rätta och man förhör er behöver ni inte oroa er för vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden i rätt ögonblick.
20 Och det är inte ni som kommer att tala, utan er himmelske Fars ande ska tala genom er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®