Old/New Testament

Abrams andra hustru

^1-2 Men Sarai och Abram hade inga barn. Då erbjöd Sarai Abram att ta hennes tjänsteflicka till hustru, en egyptisk flicka som hette Hagar.

³ Sarai sa: Eftersom Herren inte har gett mig några barn, så kan du ligga med min tjänsteflicka, och hennes barn ska bli mina.Abram gick med på hennes förslag. (Det skedde tio år efter det att Abram först hade kommit till Kanaans land.)

⁴ Han låg därför med Hagar, och hon blev med barn. När hon förstod att hon var gravid, blev hon mycket stolt och oförskämd mot sin husmor Sarai.

⁵ Då sa Sarai till Abram: Allt är ditt fel! Nu ser min tjänsteflicka ner på mig, fastän jag gav henne förmånen att bli din hustru. Må Herren döma dig för att du har gjort detta mot mig!

⁶ Du har tillåtelse att straffa flickan på det sätt du tycker är bäst, svarade Abram. Då slog Sarai henne så att hon flydde.

⁷ Herrens ängel fann henne vid en brunn i öknen, på vägen till Sur.

⁸ Ängeln frågade: Hagar, Sarais tjänsteflicka, var har du kommit ifrån och vart är du på väg? Jag är på flykt från min arbetsgivare, svarade Hagar.

^9-12 Då sa ängeln: Gå tillbaka till din husmor och uppför dig väl, för jag ska göra dig till ett stort folk. Ja, du är med barn. Du kommer att få en son, som du ska kalla Ismael (Gud hör). Gud har nämligen hört din klagan. Denne din son kommer att vara otämjd som en vildåsna! Han kommer att vara emot alla, och alla kommer att vara emot honom. Men han ska leva i närheten av sina släktingar.

¹³ Därefter talade Hagar om Herren som Gud som ser mig, för det var han som hade visat sig för henne, och hon tänkte: Jag såg Gud och fick leva för att jag skulle berätta om det.

¹⁴ Senare kallades brunnen för Brunnen som tillhör den Levande som ser mig. Den ligger mellan Kades och Bered.

¹⁵ Därefter gav Hagar Abram en son, och Abram kallade honom Ismael.

¹⁶ Abram var vid det tillfället åttiosex år gammal.

Förbundet mellan Gud och Abram

17 När Abram var nittionio år gammal visade sig Gud för honom och sa till honom: Jag är den Allsmäktige. Lyd mig och lev så som jag önskar.

^2-4 Jag ska upprätta ett kontrakt mellan oss som garanterar att du ska bli ett mäktigt folk. Faktum är att du inte bara ska bli en far för ett folk utan för många folk! Abram föll ned med ansiktet mot jorden, när Gud talade till honom.

⁵ Dessutom ska jag ändra ditt namn, sa Gud till honom. Du heter inte längre Abram (Upphöjd far), utan Abraham (Far till många folk), för det är vad du kommer att bli.

⁶ Jag ska ge dig miljoner ättlingar, som ska bilda många folk! Det ska finnas kungar bland dina ättlingar!

^7-8 Och detta avtal ska bestå mellan oss från generation till generation i all framtid, för det kommer att gälla mellan mig och dina ättlingar. Det är ett kontrakt som innebär att jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. Jag ska ge hela Kanaans land till dig och till dem för alltid, och jag ska vara din Gud.

^9-10 Gud fortsatte: Din del av kontraktet består i att följa dess villkor. Du själv och dina efterkommande har personligen ansvar för att varje manlig individ bland er blir omskuren.

¹¹ Detta kommer att vara beviset på att du accepterar detta förbund.

¹² Varje pojke ska omskäras på åttonde dagen efter sin födelse. Samma sak gäller alla slavar, både de som har fötts i ditt hushåll och de du har köpt. Detta ska gälla för all framtid och för alla dina efterkommande.

¹³ Alla måste omskäras! På kroppen kommer ni alltså att ha ett märke, som visar att ni är en del av mitt eviga förbund.

¹⁴ Den som vägrar att följa detta villkor kommer att avskiljas från folket, för han har brutit mitt kontrakt.

¹⁵ Sedan tillade Gud: Din fru Sarai ska inte längre heta Sarai, utan Sara (prinsessa),

¹⁶ och jag ska välsigna henne och ge dig en son med henne! Ja, jag ska välsigna henne rikligen och göra henne till mor för många folkslag! Och många kungar ska finnas bland dina efterkommande.

¹⁷ Då föll Abraham ner inför Herren samtidigt som han skrattade till och sa för sig själv: Skulle jag bli far? Jag som är 100 år gammal? Och ska Sara få barn när hon är nittio år?

¹⁸ Men till Gud sa han: Ja, Herre, välsigna Ismael!

¹⁹ Nej, svarade Gud, det var inte det jag sa. Sara ska få en son, och du ska kalla honom Isak (det betyder skratt), och jag ska ingå förbund med honom och hans ättlingar och det ska gälla i evighet.

²⁰ Vad gäller Ismael så ska jag också välsigna honom precis som du bad mig göra, och jag ska se till att han förökar sig och blir ett stort folk, och tolv furstar ska finnas bland hans efterkommande.

²¹ Men mitt förbund gäller Isak, som ska födas åt dig och Sara nästa år vid den här tiden.

²² Där slutade samtalet, och Gud lämnade Abraham.

²³ Senare samma dag tog Abraham sin son Ismael och alla andra män, som var födda i hans familj eller köpta utifrån, och omskar dem precis som Gud hade sagt till honom.

^24-27 Abraham var nittionio år gammal när detta inträffade, och Ismael var tretton. Båda blev omskurna på samma dag tillsammans med alla andra män och pojkar i hushållet, vare sig de var födda där eller köpta som slavar.

Om begär

²⁷ Som ni vet står det i Moses lag: 'Du som är gift ska inte vara otrogen.'

²⁸ Men jag säger: Den som bara ser på en kvinna med begär i blicken har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta.

²⁹ Om ditt högra öga får dig att synda riv då ut det och kasta bort det. Det är bättre att en del av dig förstörs än att hela du kastas i helvetet.

³⁰ Och om din hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den, även om det skulle råka vara din högra hand! För det är trots allt bättre än att du kommer till helvetet.

Om skilsmässa

³¹ I Moses lag står det också: 'Om någon vill skilja sig från sin fru, så kan han göra det genom att ge henne ett intyg som bevis på skilsmässan!'

³² Men jag säger att den man som skiljer sig från sin fru, utan att hon varit otrogen, tvingar henne till äktenskapsbrott. Och den som därefter gifter sig med henne gör sig också skyldig till äktenskapsbrott.

Om löften

³³ Moses lag säger vidare: 'Du ska inte bryta en ed som du avlagt, utan du ska hålla allt som du lovat inför Gud.'

³⁴ Men jag säger: Avlägg över huvud taget inga eder! Om någon säger: 'Himlen är mitt vittne!' så missbrukar han Guds tron i sina jordiska affärer.

³⁵ Och om någon tar jorden till vittne så sätter han sig över Gud för jorden är Guds egendom. Ta inte heller Jerusalem till vittne för det är Guds stad.

³⁶ Säg inte heller: 'Det sätter jag huvudet på!' för du kan inte ens göra ett hårstrå vare sig svart eller vitt.

³⁷ Säg bara helt enkelt:'Ja, det vill jag' eller 'Nej, det vill jag inte'. Ditt ord är nog. Om du måste ge tyngd åt dina ord med en ed visar det bara att något är galet.

Om hämnd

³⁸ Moses lag säger också: 'Om en man river ut någon annans öga, så måste han betala med sitt eget öga. Om någon slår ut en tand på dig, så slå själv ut en tand på den som gjorde det.'

³⁹ Men jag säger: Möt inte våld med våld. Om någon ger dig en örfil så vänd den andra sidan till.

⁴⁰ Om du ställs inför domstol och man tar ifrån dig skjortan så ge dem rocken också.

⁴¹ Och om någon befaller dig att bära hans packning en mil, så bär den två.

⁴² Ge till dem som ber och vänd inte ryggen åt dem som vill låna.

Om att älska sina fiender

⁴³ Det finns ett ordspråk som säger: 'Älska era vänner och hata era fiender.'

⁴⁴ Men jag säger: Älska era fiender! Be för dem som förföljer er!

⁴⁵ Då visar ni att ni verkligen är barn till er Far i himlen. För han låter solen skina på både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶ Vad är det för märkvärdigt med att bara älska dem som älskar er? Till och med brottslingar gör ju det.

⁴⁷ Om ni bara hälsar på dem som hälsar på er, vad är det för märkvärdigt med det? Till och med de som inte känner Gud gör ju det.

⁴⁸ Ni ska vara fullkomliga liksom er Far i himlen är fullkomlig.