M’Cheyne Bible Reading Plan
Arons första offer
9 På åttonde dagen kallade Mose till sig Aron och hans söner och de äldste i Israel. 2 Han sade till Aron: ”Ta dig en tjurkalv till syndoffer och en bagge till brännoffer, båda felfria, och för fram dem inför Herrens ansikte. 3 Och säg till Israels barn: Ta en bock till syndoffer och en kalv och ett lamm, båda ettåriga och felfria, till brännoffer. 4 Ta dessutom en tjur och en bagge till gemenskapsoffer för att offra dem inför Herrens ansikte och dessutom ett matoffer blandat med olja, för i dag ska Herren uppenbara sig för er.”
5 De tog det som Mose hade gett befallning om och förde fram det inför uppenbarelsetältet och hela församlingen trädde fram och ställde sig inför Herrens ansikte. 6 Då sade Mose: ”Detta är vad Herren har befallt er att göra för att Herrens härlighet ska visa sig för er.”
7 Och Mose sade till Aron: ”Träd fram till altaret och offra ditt syndoffer och ditt brännoffer och bringa försoning för dig själv och för folket. Offra sedan folkets offer och bringa försoning för dem, så som Herren har befallt.”
8 Då trädde Aron fram till altaret och slaktade sin syndofferkalv. 9 Arons söner bar fram blodet till honom, och han doppade sitt finger i blodet och strök på altarets horn, men resten av blodet hällde han ut vid foten av altaret. 10 Syndofferdjurets fett, njurar och leverfett brände han på altaret, så som Herren hade befallt Mose. 11 Men köttet och huden brände han upp i eld utanför lägret. 12 Sedan slaktade han brännofferdjuret, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. 13 De räckte honom det styckade brännofferdjuret med dess huvud, och han brände det på altaret. 14 Han tvättade inälvorna och benen och brände dem ovanpå brännoffret på altaret.
15 Därefter förde han fram folkets offer. Han tog folkets syndofferbock och slaktade den och offrade den till syndoffer på samma sätt som det förra syndofferdjuret. 16 Och han förde fram brännofferdjuret och offrade det på föreskrivet sätt. 17 Han bar också fram matoffret och tog en handfull av det och brände det på altaret, förutom morgonens brännoffer. 18 Sedan slaktade han tjuren och baggen, som var folkets gemenskapsoffer, och Arons söner räckte honom blodet som han stänkte runt omkring på altaret. 19 Fettstyckena av tjuren samt baggens fettsvans och det fett som omsluter inälvorna, liksom njurarna och leverfettet 20 lade de på bringorna, och han brände fettstyckena på altaret. 21 Men bringorna och det högra lårstycket lyfte Aron som ett lyftoffer inför Herrens ansikte, så som Mose hade befallt.
22 (A) Och Aron lyfte upp sina händer över folket och välsignade dem. Därefter steg han ner, sedan han hade offrat syndoffret, brännoffret och gemenskapsoffret. 23 Och Mose och Aron gick in i uppenbarelsetältet. Sedan gick de ut igen och välsignade folket. Då visade sig Herrens härlighet för allt folket. 24 (B) Eld gick ut från Herren och förtärde brännoffret och fettstyckena på altaret. När allt folket såg det, jublade de och föll ner på sina ansikten.
Fortsättning av föregående psalm
10 (A) Herre, varför stannar du på avstånd
och döljer dig i nödens tider?
2 (B) De gudlösas högmod
plågar[a] den förtryckte.
Låt dem fångas i de onda planer
de har smitt,
3 för den gudlöse skryter
över sina själviska begär,
han välsignar den girige
och föraktar Herren.
4 (C) I sitt högmod
söker han inte Gud[b],
i alla hans tankar
finns ingen plats för Gud.
5 (D) Han har ständig framgång
på sina vägar,
dina domar går högt
över hans blick,
han fnyser åt alla sina fiender.
6 Han säger i sitt hjärta:
"Jag vacklar inte,
mig drabbar aldrig
någon olycka."
7 (E) Hans mun är full av förbannelse,
svek och förtryck,
under hans tunga
finns ondska och olycka.
8 Han ligger på lur vid gårdarna,
han vill döda den oskyldige i smyg,
hans ögon spanar
efter den olycklige.
9 (F) Han lurar dold
som ett lejon i sitt snår,
han lurar för att gripa den svage,
han griper den svage
och drar in honom i sitt nät.
10 (G) Han hukar sig ner, han ligger på lur,
och de olyckliga faller i hans klor.
11 (H) Han säger i sitt hjärta:
"Gud glömmer,
han har dolt sitt ansikte,
han ser det aldrig."
12 Res dig, Herre!
Gud, lyft din hand,
glöm inte de svaga!
13 (I) Varför får den gudlöse förakta Gud
och säga i sitt hjärta
att du inte ställer till svars?
14 (J) Du ser det,
du ser olycka och sorg
för att ta det i din hand.
Den olycklige lämnar sig åt dig,
du är den faderlöses hjälpare.
15 (K) Bryt den ondes och gudlöses arm,
gör upp med hans gudlöshet
tills du inte ser den mer!
24 (A) Avundas inte onda människor
och längta inte efter att
vara med dem,
2 för deras hjärtan tänker på våld,
deras läppar talar olycka.
3 Genom vishet byggs huset,
genom förstånd står det fast.
4 Genom kunskap fylls rummen
med allt som är dyrbart och ljuvt.
5 (B) En vis man är stark,
en man med kunskap
är väldig i kraft.
6 (C) Med klok ledning kan du föra krig,
många goda rådgivare ger seger.
7 Visheten är för hög för dåren,
i porten[a] öppnar han inte
sin mun.
8 Den som tänker ut onda planer
blir kallad intrigmakare.
9 Dårskapens påhitt är synd,
och folk avskyr en hånare.
10 (D) Tappar du modet i nödens stund,
då blir din kraft liten.
11 (E) Rädda dem som släpas till döden
och dra dig inte undan dem
som stapplar till sin avrättning.
12 (F) Om du säger: ”Vi visste det inte”,
skulle inte han som prövar hjärtan
märka det?
Skulle inte han som vakar
över din själ veta det?
Han ska ge åt var och en
efter hans gärningar.
13 (G) Ät honung, min son, det är gott,
rinnande honung
är söt för din gom.
14 (H) Så är kunskap och vishet
för din själ.
Finner du dem
så har du en framtid,
och ditt hopp blir inte om intet.
15 (I) Ligg inte på lur, du gudlöse,
vid den rättfärdiges boning,
ödelägg inte hans hem!
16 (J) För den rättfärdige kan falla
sju gånger och resa sig igen,
men de gudlösa stupar
när olyckan kommer.
17 (K) Gläd dig inte när din fiende faller,
låt inte ditt hjärta jubla
när han störtar omkull.
18 Då kan Herren se det
med missnöje
och vända sin vrede från honom.
19 (L) Gräm dig inte över de onda[b],
avundas inte de gudlösa,
20 (M) för den som är ond
har ingen framtid,
de gudlösas lampa ska slockna.
21 (N) Min son, frukta Herren
och kungen,
ge dig inte i lag med upprorsmän.
22 För plötsligt kan olyckan
drabba dem,
och vem vet när förödelse
från dessa båda kommer?
Tillägg till de visas ord (24:23-34)
23 (O) Dessa ord är också av de visa.
Att vara partisk när man dömer
är inte rätt.
24 Den som säger till den skyldige:
”Du är oskyldig”,
honom ska folk förbanna
och folkslag fördöma.
25 Men dem som skipar rättvisa
ska det gå väl,
de blir välsignade
med det som är gott.
26 En kyss på läpparna är det
när någon ger ett rätt svar[c].
27 (P) Gör klart ditt arbete där ute,
få allt färdigt åt dig på åkern.
Sedan kan du bygga ditt hus.
28 (Q) Vittna inte mot din nästa
utan orsak,
inte vill du bedra
med dina läppar?
29 (R) Säg inte:
”Jag ska göra mot honom
som han har gjort mot mig,
jag ska ge var och en
vad han förtjänat.”
30 Jag gick förbi en lat mans åker,
en vettlös människas vingård.
31 Och se, det växte tistlar överallt,
marken var täckt av nässlor,
stenmuren låg nerriven.
32 Jag såg det och tog det till hjärtat,
jag betraktade det
och tog lärdom av det.
33 (S) Sov lite till, slumra lite till,
ligg lite till med armarna i kors,
34 (T) så kommer fattigdomen över dig
som en rövare[d]
och nöden som en beväpnad man.
3 (A) När vi därför inte stod ut längre, bestämde vi oss för att stanna ensamma kvar i Aten[a] 2 (B) och sände Timoteus, vår broder och Guds medarbetare [b]i Kristi evangelium. Han skulle styrka och uppmuntra er i tron 3 (C) så att ingen vacklar under dessa lidanden. Ni vet ju själva att det är bestämt att vi ska utstå sådant. 4 (D) Redan när vi var hos er sade vi er i förväg att vi skulle få lida, och så har det också gått som ni vet.
5 (E) Det var därför som jag, när jag inte längre stod ut, sände bud för att få veta hur det var med er tro. Kanske hade frestaren frestat er och vårt arbete varit förgäves?
Glädje över tessalonikernas tro
6 (F) Men nu har Timoteus kommit tillbaka[c] från er med goda nyheter om er tro och kärlek. Han har berättat hur ni ständigt tänker på oss med glädje och längtar efter att få träffa oss, liksom vi längtar efter er. 7 Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, mitt i alla våra svårigheter och lidanden. 8 Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. 9 Hur kan vi tacka Gud nog för er, för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud? 10 (G) Natt och dag ber vi med stor iver om att få se era ansikten och hjälpa er med det som brister i er tro.
11 Må vår Gud och Far själv och vår Herre Jesus leda vår resväg till er. 12 (H) Och må Herren låta er växa och överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom vi i vår kärlek till er. 13 (I) Så ska han styrka era hjärtan och göra dem fläckfria i helighet inför vår Gud och Far när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation