M’Cheyne Bible Reading Plan
David smörjs till kung
16 (A) Herren sade till Samuel: ”Hur länge tänker du sörja över Saul? Jag har förkastat honom som kung över Israel. Fyll ditt horn med olja och ge dig av. Jag ska sända dig till betlehemiten Ishai, för jag har utsett en av hans söner åt mig till kung.” 2 Samuel svarade: ”Hur ska jag kunna gå dit? Om Saul får höra det dödar han mig.” Herren svarade: ”Ta med dig en kviga och säg: Jag har kommit för att offra åt Herren. 3 Sedan ska du bjuda in Ishai till offret[a], och då ska jag låta dig veta vad du ska göra så att du smörjer åt mig den jag visar dig.”
4 Samuel gjorde som Herren sade och kom till Betlehem. Men de äldste i staden blev förskräckta när de mötte honom och frågade: ”Kommer du med frid?” 5 (B) Han svarade: ”Ja, med frid. Jag har kommit för att offra åt Herren. Helga er och kom med mig till offret.” Och han helgade Ishai och hans söner och bjöd dem till offret.
6 (C) När de kom dit och han fick se Eliab,[b] tänkte han: ”Det är säkert Herrens smorde som står här inför Herren.” 7 (D) Men Herren sade till Samuel: ”Se inte på hans yttre och hans resliga gestalt. Jag har förkastat honom, för det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.”
8 Då kallade Ishai på Abinadab och lät honom gå fram inför Samuel. Men Samuel sade: ”Herren har inte utvalt honom heller.” 9 Då lät Ishai sin son Shamma gå fram, men Samuel sade: ”Herren har inte utvalt honom heller.” 10 På så sätt lät Ishai sju av sina söner gå fram inför Samuel. Men Samuel sade till Ishai: ”Herren har inte utvalt någon av dem.”
11 (E) Och han frågade honom: ”Är det här alla pojkar du har?” Han svarade: ”Den yngste är kvar, men han vaktar fåren[c].” Då sade Samuel till Ishai: ”Sänd bud och hämta honom, för vi sätter oss inte förrän han kommer hit.” 12 Ishai sände då bud och hämtade David.[d] Han hade röda kinder[e] och vackra ögon och såg bra ut. ”Gå fram och smörj honom”, sade Herren, ”för han är det.”
13 (F) Då tog Samuel sitt oljehorn och smorde[f] honom mitt ibland hans bröder. Och Herrens Ande kom över David från den dagen och framöver. Sedan bröt Samuel upp och gick till Rama.
David kommer till Sauls hov
14 Men Herrens Ande vek från Saul, och han plågades av en ond[g] ande från Herren. 15 Sauls tjänare sade till honom: ”Se, en ond ande från Gud plågar dig. 16 Så vår herre bör säga till sina tjänare här inför dig att söka upp en man som kan spela[h] harpa[i]. När den onda anden från Gud kommer över dig kan han spela och så blir det bättre med dig.” 17 Då sade Saul till sina tjänare: ”Hitta åt mig en man som är skicklig att spela och för hit honom till mig.” 18 En av tjänarna svarade: ”Jag har sett att betlehemiten Ishai har en son som kan spela, en djärv och duktig stridsman och en begåvad talare. Dessutom ser han bra ut och Herren är med honom.” 19 Saul sände då bud till Ishai och lät säga: ”Skicka mig din son David som vaktar fåren.”
20 Då tog Ishai en åsna lastad med bröd, en lägel vin och en killing och skickade det med sin son David till Saul. 21 Så kom David till Saul och trädde i tjänst inför honom, och Saul tyckte så mycket om honom att han fick bära Sauls vapen. 22 Saul sände bud till Ishai och lät säga: ”Låt David stanna i min tjänst, för han har funnit nåd för mina ögon.” 23 När så anden från Gud kom över Saul brukade David ta harpan och spela. Då fick Saul lindring och blev bättre, och den onda anden lämnade honom.
Förhållandet till svaga bröder
14 (A) Den som är svag i tron ska ni ta emot utan att döma över hans betänkligheter. 2 (B) Den ene har tro till att äta allt[a], den andre är svag och äter bara grönsaker. 3 (C) Den som äter ska inte förakta den som inte äter, och den som inte äter ska inte döma den som äter. Gud har ju tagit emot honom. 4 (D) Vem är du som dömer en annans tjänare? Det är inför sin egen Herre han står eller faller. Men han kommer att stå, för Herren har makt att hålla honom upprätt.
5 (E) Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt. Var och en ska vara fullt övertygad i sitt sinne. 6 (F) Den som firar en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud. 7 (G) Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. 8 (H) Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren. 9 (I) Kristus har dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.
10 (J) Varför dömer då du din broder? Eller varför föraktar då du din broder? Vi ska alla stå inför Guds domstol. 11 (K) Det står skrivet: Så sant jag lever, säger Herren, för mig ska varje knä böjas och varje tunga prisa Gud.[b] 12 (L) Alltså ska var och en av oss avlägga räkenskap inför Gud.
13 (M) Låt oss därför inte längre döma varandra. Bestäm er i stället för att inte lägga hinder eller stötestenar i vägen för en broder. 14 (N) Jag vet och är i Herren Jesus övertygad om att ingenting är orent i sig självt, men för den som betraktar det som orent blir det orent. 15 (O) Om din broder blir oroad av den mat du äter, så lever du inte längre i kärleken. Låt inte din mat bli orsak till att den går förlorad som Kristus har dött för.
16 (P) Låt därför inte det goda ni fått bli smädat. 17 (Q) Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande. 18 Den som tjänar Kristus på det sättet behagar Gud och blir erkänd av människor. 19 (R) Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden och den ömsesidiga uppbyggelsen. 20 (S) Riv inte ner Guds verk på grund av mat.
Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter. 21 Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt av. 22 Den tro som du har ska du behålla för dig själv[c] inför Gud. Salig är den som inte måste döma sig själv för det som han väljer. 23 Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.
Jerusalems sorg och ödeläggelse
אAlef
1 (A) Så övergiven hon sitter,
den folkrika staden!
Hon som var stor bland folken
har blivit som en änka,
furstinnan bland länderna
måste göra slavtjänst.[a]
בBeth
2 (B) Bittert gråter hon i natten
med tårar på sin kind.
Ingen tröstare har hon
bland alla sina älskare.
Alla hennes vänner har svikit henne,
de har blivit hennes fiender.
גGimel
3 Juda har gått i landsflykt
efter förtryck och svårt slaveri.
Hon bor bland hednafolk
och finner ingen ro.
Alla hennes förföljare
har hunnit ifatt henne,
mitt i hennes nöd.
דDaleth
4 (C) Vägarna till Sion sörjer,
ingen kommer till högtiderna[b].
Alla hennes portar är öde,
hennes präster suckar.
Hennes jungfrur är bedrövade,
och själv sörjer hon bittert.
הHe
5 (D) Hennes ovänner har makten,
hennes fiender känner sig säkra,
eftersom Herren
har bedrövat henne
för hennes många synder.
Hennes barn har vandrat bort
som fångar framför fienden.
וWaw
6 All sin prakt har dottern Sion förlorat.
Hennes furstar liknar hjortar
som inte funnit bete,
som kraftlösa flyr undan jägaren.
זZajin
7 (E) I sin nöd och hemlöshet
minns Jerusalem
alla skatter hon hade
i forna dagar.
Nu när hennes folk
har fallit i fienders hand
och ingen hjälpare finns,
ser de med hån
på hennes undergång.
חHeth
8 (F) Svårt har Jerusalem syndat,
därför har hon blivit oren[c].
Alla som ärat henne föraktar henne,
för de ser hennes nakenhet.
Själv suckar hon och vänder sig bort.
טTeth
9 (G) Orenhet fläckar hennes mantelflik,
hon tänkte inte
på hur slutet skulle bli.
Hon har sjunkit ofattbart djupt,
och ingen tröstare finns.
Herre, se mitt betryck,
för fienden triumferar!
יJod
10 (H) Fienden sträckte sin hand
efter alla hennes skatter.
Hon såg hur hedningar
gick in i hennes helgedom,
dem du förbjöd
att komma in i din församling.[d]
כKaf
11 Hela hennes folk suckar
och söker efter bröd.
De byter sina skatter mot mat
för att hålla sig vid liv.
Se, Herre, och tänk på
hur föraktad jag blivit!
לLamed
12 (I) Betyder det inget för alla er
som går vägen förbi?
Se efter och se:
finns det någon smärta
lik smärtan som drabbat mig,
som Herren har plågat mig med
på sin brinnande vredes dag?
מMem
13 Han sände från höjden en eld
i mina ben och kuvade dem.[e]
Han lade ut ett nät för mina fötter
och stötte mig tillbaka,
han lämnade mig övergiven
och sjuk dagen lång.
נNun
14 (J) Mina synder bands samman
till ett ok,
de vävdes ihop av hans hand
och lades på min nacke.
Han bröt min kraft,
Herren gav mig i händerna
på dem som jag inte kan stå emot.
סSamek
15 (K) Alla mina hjältar
har Herren förkastat,
han samlade ett uppbåd mot mig
för att krossa mina unga män.
Som en vinpress har Herren trampat
jungfrun dottern Juda.
עAjin
16 (L) Därför gråter jag,
mitt öga[f], mitt öga rinner av tårar,
för min tröstare är fjärran ifrån mig,
han som ger liv åt min själ.
Mina barn är övergivna,
för fienden har triumferat.
פPe
17 Sion sträcker ut sina händer,
men ingen tröstare finns.
Herren har sänt Jakobs fiender
mot honom från alla håll,
Jerusalem har blivit som något orent
bland dem.
צTsade
18 (M) Herren är rättfärdig,
för jag gjorde uppror
mot hans bud.
Hör nu, alla ni folk,
och se min smärta!
Mina jungfrur och unga män
har gått i fångenskap.
קQof
19 (N) Jag kallade på mina älskare[g],
men de svek mig.
Mina präster och äldste
gick under i staden,
när de sökte efter mat
för att hålla sig vid liv.
רResh
20 (O) Se, Herre, jag är i nöd!
Det jäser inom mig,
mitt hjärta vänder sig i mitt bröst,
för jag har varit mycket upprorisk.
Därute tar svärdet mina barn,
härinne är det som döden.
שShin
21 (P) De hör hur jag suckar,
men ingen tröstare finns.
Alla mina fiender har hört
om min olycka,
de gläds att du gjort det här.
Dagen du förkunnat
lät du komma.
Men det ska gå dem
som det gått mig.
תTaw
22 Låt all deras ondska
komma upp inför dig,
och gör med dem
som du gjort med mig
för alla mina synders skull,
för mina suckar är många
och mitt hjärta är sjukt.
Syndabekännelse och förlåtelse
32 (A) En vishetspsalm[a] av David.
Salig är den som fått
sitt brott förlåtet,
sin synd övertäckt!
2 Salig är den som Herren inte
tillräknar synd
och som i sin ande är utan svek.
3 (B) Så länge jag teg
förtvinade mina ben
och jag stönade dagen lång.
4 (C) Dag och natt var din hand
tung över mig,
min kraft rann bort
som i sommarens torka.[b] Sela
5 (D) Då erkände jag min synd för dig
och dolde inte min skuld.
Jag sade: "Jag vill bekänna
mina brott för Herren" –
då förlät du mig min syndaskuld.
Sela
6 (E) Därför ska alla trogna be till dig
medan du går att finna.
Om väldiga vattenfloder kommer
ska de inte nå dem.
7 (F) Du är mitt beskydd,
du bevarar mig från nöd,
du omger mig
med frälsningens jubel. Sela
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation