M’Cheyne Bible Reading Plan
Prästernas helighet
21 (A) Herren sade till Mose: Tala till prästerna, Arons söner, och säg: En präst får inte orena sig genom någon död bland sitt folk 2 utom genom sina närmaste släktingar: sin mor, sin far, sin son, sin dotter, sin bror 3 eller genom sin syster, om hon var jungfru och stod honom nära och inte tillhörde någon man. I sådant fall får han dra på sig orenhet genom henne. 4 Eftersom han är en ledare bland sitt folk, får han inte dra på sig orenhet och göra sig ohelig.
5 (B) Prästerna får inte som tecken på sorg raka någon del av sitt huvud, raka av kanten av sitt skägg eller rista något märke på sin kropp. 6 De ska vara heliga inför sin Gud och får inte ohelga sin Guds namn, för de bär fram Herrens eldsoffer, sin Guds mat. Därför ska de vara heliga.
7 (C) Ingen av dem ska ta till hustru[a] en prostituerad eller en vanärad kvinna. De ska inte heller ta till hustru en kvinna som blivit förskjuten av sin man[b], för prästen är helgad åt sin Gud. 8 Därför ska du hålla honom helig, för han bär fram din Guds mat. Han ska vara helig för dig, för jag, Herren som helgar er, är helig.
9 Om en dotter till en präst vanärar sig genom att begå otukt, vanärar hon sin far. Hon ska brännas upp i eld.
10 (D) Den som är överstepräst bland sina bröder, den som fått smörjelseoljan utgjuten på sitt huvud och blivit vigd med rätt att bära prästkläderna, ska inte ha sitt hår oordnat eller riva sönder sina kläder. 11 Han ska inte gå in till någon död. Varken genom sin far eller sin mor får han orena sig. 12 (E) Han ska inte heller gå ut ur helgedomen och inte ohelga sin Guds helgedom, för den vigning han fick genom sin Guds smörjelseolja är över honom. Jag är Herren.
13 Till hustru ska han ta en kvinna som är jungfru. 14 (F) Han får inte ta en änka eller en frånskild kvinna, eller en vanärad kvinna, en prostituerad. Han ska ta en jungfru av sitt eget folk till hustru, 15 så att han inte ohelgar sina efterkommande bland sitt eget folk, för jag är Herren som helgar honom.
16 Herren talade till Mose. Han sade: 17 Säg till Aron: Av dina avkomlingar i kommande släkten ska ingen som har någon defekt[c] träda fram för att frambära sin Guds mat. 18 Ingen som har någon defekt får träda fram, ingen som är blind eller halt eller vanställd i ansiktet eller har någon lem för stor, 19 ingen med bruten arm eller brutet ben, 20 ingen som har puckelrygg eller är dvärg eller som har fel på ögat[d] eller skabb eller något annat utslag eller är kastrerad. 21 Av prästen Arons avkomlingar ska ingen som har någon defekt gå fram för att offra Herrens eldsoffer. Har han en defekt får han inte gå fram för att offra sin Guds mat. 22 (G) Han får äta sin Guds mat, både det som är högheligt och det som är heligt. 23 Men eftersom han har en defekt ska han inte gå in till förhänget eller gå fram till altaret så att han ohelgar mina heliga ting, för jag är Herren som helgar dem.
24 Detta talade Mose till Aron och hans söner och alla Israels barn.
En oskyldig mans bön
26 (A) Av David.
Döm mig rättvist, Herre,
jag är oskyldig!
Jag litar på Herren
utan att vackla.
2 (B) Granska mig, Herre,
och pröva mig,
rannsaka mina njurar
och mitt hjärta.
3 Jag har din nåd för ögonen
och vandrar i din sanning.
4 (C) Jag sitter inte hos lögnare
och umgås inte med hycklare,
5 (D) jag hatar de ondas församling
och sitter inte hos de gudlösa.
6 (E) Jag tvår mina händer i oskuld
och vandrar runt ditt altare, Herre,
7 (F) för att höja min röst i tacksamhet
och förkunna alla dina under.
8 (G) Herre, jag älskar din boning,
den plats där din härlighet bor.
9 (H) Ryck inte bort min själ med syndare
eller mitt liv med de blodtörstiga,
10 (I) de som har ondska[a] i sina händer
och högra handen full av mutor.
11 Jag är oskyldig, befria mig
och förbarma dig över mig!
12 (J) Min fot står på säker mark.
I församlingarna
ska jag prisa Herren.
Gemenskap med Herren
27 (K) Av David.
Herren är mitt ljus
och min frälsning.
Vem skulle jag frukta?
Herren försvarar mitt liv.
Vem skulle jag vara rädd för?
2 När de onda kommer emot mig
för att sluka mig,
mina motståndare och fiender,
då ska de själva snava och falla.
3 (L) Om en här belägrar mig
räds inte mitt hjärta,
om krig bryter ut mot mig
är jag ändå trygg.
4 (M) Ett har jag begärt av Herren,
detta söker jag:
att få bo i Herrens hus
i alla mina livsdagar,
för att se Herrens ljuvlighet
och söka honom i[b] hans tempel.
5 (N) Han gömmer mig i sin hydda
på olyckans dag,
han beskyddar mig i sitt tält,
han för mig upp på klippan.
6 Nu är mitt huvud högt
över mina fiender omkring mig.
Jag vill offra jublets offer i hans tält,
jag vill sjunga och spela
till Herren.
7 Herre, hör min röst när jag ropar,
förbarma dig över mig
och svara mig!
8 (O) Mitt hjärta tänker på ditt ord:
"Sök mitt ansikte!"[c]
Ditt ansikte, Herre, söker jag.
9 (P) Dölj inte ditt ansikte för mig,
avvisa inte din tjänare i vrede,
du som har varit min hjälp.
Släpp mig inte, överge mig inte,
du min frälsnings Gud.
10 Om min far och min mor
överger mig,
tar Herren emot mig.
11 (Q) Visa mig, Herre, din väg,
led mig på en jämn stig
för mina förföljares skull.
12 (R) Utlämna mig inte
åt mina fienders vilja,
för falska vittnen stiger fram
mot mig och andas våld.
Förtryck, möda och ensamhet
4 (A) Vidare såg jag de våldsdåd som begås under solen. Jag såg de förtrycktas tårar, och ingen tröstade dem. Våld kom från förtryckarnas hand[a], och ingen tröstade dem. 2 (B) Då prisade jag de döda som redan hade dött, de var lyckligare än de levande som ännu levde. 3 (C) Men lyckligare än båda är den som ännu inte blivit till, den som inte har sett det onda som görs under solen.
4 (D) Jag såg att all möda och framgång i arbetet beror på den enes avund mot den andre. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind. 5 (E) Dåren lägger händerna i kors och förtär sig själv. 6 Bättre en handfull ro än båda händerna fulla med möda och jagande efter vind.
7 Och jag såg något mer som var förgängligt under solen: 8 (F) En som är ensam och ingen har vid sin sida, varken son eller bror. Ändå är det ingen ände på allt hans slit, och hans ögon blir inte mätta på rikedom. För vem sliter jag då och nekar mig själv det goda? Också det är förgängligt och en bedrövlig möda.
9 (G) Bättre två än en, för de får god lön för sin möda. 10 Om de faller, kan den ene resa upp den andre. Men ve den som är ensam! Faller han, finns det ingen som kan resa upp honom. 11 Likaså: om två ligger tillsammans har de det varmt. Men hur ska den ensamme hålla sig varm? 12 (H) Där en blir övermannad kan två stå emot. Och en tretvinnad tråd brister inte så lätt.
Jordisk makt är förgänglig
13 Bättre en ung[b] som är fattig och vis än en kung som är gammal och dåraktig och inte längre förstår att ta varning. 14 (I) Ja, han kom ut från fångarnas hus för att bli kung, fastän han föddes fattig i sitt rike. 15 Jag såg alla som levde och rörde sig under solen tillsammans med den unge som skulle ta den andres plats. 16 Det var ingen ände på allt folket, på alla som han gick i spetsen för.[c] Men ändå har de som kommer efter ingen glädje av honom. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.
Förhastade löften
17 (J) Vakta din fot när du går till Guds hus. Att komma för att lyssna är bättre än offret som dårarna ger, för de förstår inte att de gör det som är ont.
6 (A) Alla som bär slaveriets ok ska anse sina herrar värda all respekt, så att Guds namn och läran inte smädas. 2 De som har troende herrar ska inte se ner på dem för att de är bröder, utan tvärtom tjäna dem så mycket villigare eftersom de som tar emot deras goda tjänst är troende och älskade. Så ska du undervisa och förmana.
Sann och falsk gudsfruktan
3 (B) Om någon sprider andra läror och inte håller sig till vår Herre Jesu Kristi sunda ord och den lära som hör till gudsfruktan, 4 (C) så är han högmodig och okunnig och har en sjuklig lust att diskutera och strida om ord. Sådant leder till avund, bråk, förtal, misstankar 5 (D) och ständiga strider mellan människor med fördärvat sinne som har tappat bort sanningen när de menar att gudsfruktan ska ge vinst.
6 (E) Men gudsfruktan förenad med förnöjsamhet är verkligen en stor vinst. 7 (F) Vi har ju inte fört något med oss in i världen, och inte heller kan vi ta med oss något härifrån. 8 (G) Har vi mat och kläder ska vi vara nöjda med det.
9 (H) De som vill bli rika råkar ut för frestelser och snaror och många oförnuftiga och skadliga begär som störtar människor i fördärv och undergång. 10 (I) Kärlek till pengar är en rot till allt ont. I sitt begär efter pengar har vissa kommit bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.
11 (J) Men du gudsman, håll dig borta från sådant! Sträva efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, uthållighet och ödmjukhet. 12 (K) Kämpa trons goda kamp, grip det eviga livet som du blev kallad till och som du bekände dig till genom att avge den goda bekännelsen inför många vittnen.
13 (L) Jag uppmanar dig inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus som vittnade för Pontius Pilatus med den goda bekännelsen: 14 (M) bevara budskapet rent och oförfalskat till vår Herre Jesu Kristi ankomst, 15 (N) som den salige, ende Härskaren ska låta oss få se när tiden är inne. Han är kungarnas Kung och herrarnas Herre, 16 (O) han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.
17 (P) Uppmana dem som är rika i den här världen att inte vara högmodiga eller sätta sitt hopp till något så osäkert som rikedom, utan till Gud som rikligt ger oss allt att njuta av. 18 (Q) Uppmana dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara generösa och dela med sig. 19 (R) Då samlar de åt sig en skatt som är en god grund för den kommande tidsåldern, så att de vinner det verkliga livet.
20 (S) Käre Timoteus, bevara det som har anförtrotts dig. Och vänd dig bort från det oandliga, tomma pratet och invändningarna från det som kallas kunskap utan att vara det[a]. 21 Vissa har kommit bort från tron genom att bekänna sig till den kunskapen. Nåden vare med er.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation