M’Cheyne Bible Reading Plan
17 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Tala till Aron och hans söner och alla Israels barn och säg till dem Detta är vad HERREN har bjudit och sagt:
3 Om någon av Israels hus, i lägret eller utanför lägret, slaktar ett fäkreatur eller ett lamm eller en get,
4 utan att föra fram djuret till uppenbarelsetältets ingång för att frambära det såsom en offergåva åt HERREN framför HERRENS tabernakel, så skall detta tillräknas den mannen såsom blodskuld, ty blod har han utgjutit, och den mannen skall utrotas ur sitt folk.
5 Därför skola Israels barn föra sina slaktdjur, som de pläga slakta ute på marken, fram till HERREN, till uppenbarelsetältets ingång, till prästen, och där slakta dem såsom tackoffer åt HERREN.
6 Och prästen skall stänka blodet på HERRENS altare, vid ingången till uppenbarelsetältet, och förbränna fettet till en välbehaglig lukt för HERREN.
7 Och de skola icke mer offra sina slaktoffer åt de onda andar som de i trolös avfällighet löpa efter. Detta skall vara en evärdlig stadga för dem från släkte till släkte.
8 Och du skall säga till dem: Om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland dem, offrar ett brännoffer eller ett slaktoffer
9 och icke för det fram till uppenbarelsetältets ingång för att offra det åt HERREN, så skall den mannen utrotas ur sin släkt.
10 Och om någon av Israels hus, eller av främlingarna som bo ibland dem, förtär något blod, så skall jag vända mitt ansikte mot honom som förtär blodet och utrota honom ur hans folk.
11 Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har givit eder det till altaret, till att bringa försoning för edra själar; ty blodet är det som bringar försoning, genom själen som är däri.
12 Därför säger jag till Israels barn: Ingen av eder skall förtära blod; och främlingen som bor ibland eder skall icke heller förtära blod.
13 Och om någon av Israels barn, eller av främlingarna som bo ibland dem, fäller ett villebråd av fyrfotadjur eller en fågel, sådant som får ätas, så skall han låta blodet rinna ut och övertäcka det med jord.
14 Ty så är det med allt kötts själ, att blodet är det som innehåller själen; därför säger jag till Israels barn: I skolen icke förtära något kötts blod. Ty blodet är allt kötts själ; var och en som förtär det skall utrotas.
15 Och var och en som äter ett självdött eller ihjälrivet djur, evad han är inföding eller främling, skall två sina kläder och bada sig i vatten och vara oren ända till aftonen; då bliver han ren.
16 Men om han icke tvår sina kläder och icke badar sin kropp kommer han att bära på missgärning.
20 För sångmästaren; en psalm av David.
2 HERREN bönhöre dig på nödens dag, Jakobs Guds namn beskydde dig.
3 Han sände dig hjälp från helgedomen, och stödje dig från Sion.
4 Han tänke på alla dina spisoffer och upptage med välbehag ditt brännoffer. Sela.
5 Han give dig vad ditt hjärta begär och fullborde alla dina rådslag.
6 Må vi få jubla över din seger och i vår Guds namn resa upp baneret; HERREN uppfylle alla dina böner.
7 Nu vet jag att HERREN giver seger åt sin smorde; han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga gärningar giver hans högra hand seger.
8 De andra prisa vagnar, de prisa hästar, men vi prisa HERRENS, vår Guds, namn.
9 De sjunka ned och falla, men vi resa oss upp och bliva beståndande.
10 HERRE, giv seger; ja, konungen svare oss på den tid då vi ropa.
21 För sångmästaren; en psalm av David.
2 HERRE, över din makt gläder sig konungen; huru fröjdas han icke högeligen över din seger!
3 Vad hans hjärta önskar har du givit honom, och hans läppars begäran har du icke vägrat honom. Sela.
4 Ty du kommer honom till mötes med välsignelser av vad gott är; du sätter på hans huvud en gyllene krona.
5 Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett långt liv alltid och evinnerligen.
6 Stor är hans ära genom din seger; majestät och härlighet beskär du honom.
7 Ja, du låter honom bliva till välsignelse evinnerligen; du fröjdar honom med glädje inför ditt ansikte.
8 Ty konungen förtröstar på HERREN, och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.
9 Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig.
10 Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. HERREN skall fördärva dem i sin vrede; eld skall förtära dem.
11 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden och deras avkomma från människors barn.
12 Ty de ville draga ont över dig; de tänkte ut ränker, men de förmå intet.
13 Nej, du skall driva dem tillbaka; med din båge skall du sikta mot deras anleten.
14 Upphöjd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.
31 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:
2 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.
3 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.
4 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.
5 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.
6 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.
7 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.
8 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.
9 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----
10 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.
11 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.
12 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.
13 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.
14 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.
15 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.
16 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.
17 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.
18 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.
19 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.
20 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.
21 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.
22 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.
23 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.
24 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.
25 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.
26 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.
27 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.
28 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:
29 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»
30 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.
31 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.
2 Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,
2 för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.
3 Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,
4 som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen.
5 Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus,
6 han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.
7 Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och apostel -- det säger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja, till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.
8 Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer.
9 Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,
10 utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga.
11 Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.
12 Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet.
13 Adam blev ju först skapad och sedan Eva.
14 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.
15 Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.