M’Cheyne Bible Reading Plan
6 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Om någon syndar och begår en orättrådighet mot HERREN, i det att han inför sin nästa nekar angående något som denne har ombetrott honom eller överlämnat i hans hand, eller angående något som han med våld har tagit; eller i det att han med orätt avhänder sin nästa något;
3 eller i det att han, när han har hittat något borttappat, nekar därtill och svär falskt i någon sak, vad det nu må vara, vari en människa kan försynda sig:
4 så skall den som så har syndat Och därmed ådragit sig skuld återställa vad han med våld har tagit eller med orätt tillägnat sig, eller det som har varit honom ombetrott, eller det borttappade som han har hittat,
5 eller vad det må vara, varom han har svurit falskt; han skall ersätta det till dess fulla belopp och lägga femtedelen av värdet därtill. Han skall giva det åt ägaren samma dag han bär fram sitt skuldoffer.
6 Ty sitt skuldoffer skall han föra fram inför HERREN; en felfri vädur av småboskapen, efter det värde du bestämmer, skall han såsom sitt skuldoffer föra fram till prästen.
7 När så prästen bringar försoning för honom inför HERRENS ansikte, då bliver honom förlåtet, vad han än må hava gjort, som har dragit skuld över honom. Tredje Mosebok (Leviticus), 6 Kapitlet Tillägg till lagarna om brännoffer, spisoffer och syndoffer. Invigningsoffret.
8 Och Herren talade till Mose och sade:
9 Bjud Aron och hans söner och säg: Detta är lagen om brännoffret: Brännoffret skall ligga på altarets härd hela natten intill morgonen, och elden på altaret skall därigenom hållas brinnande.
10 Och prästen skall ikläda sig sin livrock av linne och ikläda sig benkläder av linne, för att de må skyla hans kött; därefter skall han taga bort askan vartill elden har förbränt brännoffret på altaret, och lägga den vid sidan av altaret.
11 Sedan skall han taga av sig sina kläder och ikläda sig andra kläder och föra askan bort utanför lägret till en ren plats.
12 Men elden på altaret skall hållas brinnande och får icke slockna; prästen skall var morgon antända ny ved därpå. Och han skall lägga brännoffret därpå och förbränna fettstyckena av tackoffret därpå.
13 Elden skall beständigt hållas brinnande på altaret; den får icke slockna.
14 Och detta är lagen om spisoffret: Arons söner skola bära fram det inför HERRENS ansikte, till altaret.
15 Och prästen skall taga en handfull därav, nämligen av det fina mjölet som hör till spisoffret, och av oljan, därtill all rökelsen som ligger på spisoffret, och detta, som utgör själva altaroffret, skall han förbränna på altaret, till en välbehaglig lukt för HERREN.
16 Och det som är över därav skola Aron och hans söner äta. Osyrat skall det ätas på en helig plats; i förgården till uppenbarelsetältet skola de äta det.
17 Det skall icke bakas med surdeg. Detta är deras del, det som jag har givit dem av mina eldsoffer. Det är högheligt likasom syndoffret och skuldoffret.
18 Allt mankön bland Arons barn må äta det. Det skall vara deras evärdliga rätt av HERRENS eldsoffer, från släkte till släkte. Var och en som kommer därvid bliver helig.
19 Och HERREN talade till Mose och sade:
20 Detta är det offer som Aron och hans söner skola offra åt HERREN på den dag då någon av dem undfår smörjelsen: en tiondedels efa fint mjöl såsom det dagliga spisoffret, hälften om morgonen och hälften om aftonen.
21 På plåt skall det tillredas med olja, och du skall bära fram det hopknådat; och du skall offra det sönderdelat, såsom när man offrar ett spisoffer i stycken, till en välbehaglig lukt för HERREN.
22 Och den präst bland hans söner, som bliver smord i hans ställe, skall göra så. Detta skall vara en evärdlig stadga. Såsom ett heloffer skall det förbrännas åt HERREN.
23 En prästs spisoffer skall alltid vara ett heloffer; det får icke ätas.
24 Och HERREN talade till Mose och sade:
25 Tala till Aron och hans söner och säg: Detta är lagen om syndoffret: På samma plats där brännoffersdjuret slaktas skall ock syndoffersdjuret slaktas, inför HERRENS ansikte. Det är högheligt.
26 Den präst som offrar syndoffret skall äta det; på en helig plats skall det ätas, i förgården till uppenbarelsetältet.
27 Var och en som kommer vid köttet bliver helig. Och om något av blodet stänkes på någons kläder, så skall man avtvå det bestänkta stället på en helig plats.
28 Ett lerkärl vari kokningen har skett skall sönderslås; men har kokningen skett i ett kopparkärl, så skall detta skuras och sköljas med vatten.
29 Allt mankön bland prästerna må äta det. Det är högheligt.
30 Men intet syndoffer av vars blod något bäres in i uppenbarelsetältet till att bringa försoning i helgedomen får ätas; det skall brännas upp i eld.
5 För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David.
2 Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.
3 Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.
4 HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.
5 Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.
6 De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.
7 Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.
8 Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.
9 HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.
10 Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.
11 Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.
12 Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.
13 Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.
6 För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David.
2 HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.
3 Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
4 Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?
5 Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.
6 Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?
7 Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.
8 Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.
9 Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.
10 HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.
11 Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.
21 Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.
2 Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.
3 Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.
4 Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.
5 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.
6 De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.
7 De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.
8 En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt
9 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.
11 Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.
12 Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
13 Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.
14 En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.
15 Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.
16 Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.
17 Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.
18 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.
19 Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
20 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.
22 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
23 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.
24 Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.
25 Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.
26 Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.
27 De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.
28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.
29 En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.
30 Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.
31 Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.
4 I herrar, given edra tjänare, vad rätt och billigt är; I veten ju, att också I haven en herre i himmelen.
2 Varen uthålliga i bönen och vaken i den under tacksägelse.
3 Och bedjen jämväl för oss, att Gud må åt oss öppna en dörr för ordet, så att vi få förkunna Kristi hemlighet, den hemlighet, för vars skull jag också är en fånge;
4 ja, bedjen, att jag må uppenbara den med de rätta orden.
5 Skicken eder visligt mot dem som stå utanför och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle.
6 Edert tal vare alltid välbehagligt, kryddat med salt; I bören förstå, huru I skolen svara var och en.
7 Om allt vad mig angår skall min älskade broder Tykikus, min trogne tjänare och min medtjänare i Herren, underrätta eder.
8 Honom sänder jag till eder, just för att I skolen få veta, huru det är med oss, och för att han skall hugna edra hjärtan.
9 Tillika sänder jag Onesimus, min trogne och älskade broder, eder landsman. De skola underrätta eder om allting här.
10 Aristarkus, min medfånge, hälsar eder; så gör ock Markus, Barnabas syskonbarn. Angående honom haven I redan fått föreskrifter; och om han kommer till eder, så tagen vänligt emot honom.
11 Också Jesus, som kallas Justus, hälsar eder. Av de omskurna äro dessa mina enda medarbetare för Guds rike, och de hava varit mig till hugnad.
12 Epafras, eder landsman, hälsar eder, en Kristi Jesu tjänare, som i sina böner alltid kämpar för eder, för att I skolen stå fasta och vara fullkomliga och fullt vissa i allt som är Guds vilja.
13 Ty jag giver honom det vittnesbördet, att han har stor möda för eder likasom ock för dem som bo i Laodicea och i Hierapolis.
14 Lukas, läkaren, den älskade brodern, hälsar eder; så gör ock Demas.
15 Hälsen bröderna i Laodicea, så ock Nymfas tillika med den församling som kommer tillhopa i hans hus.
16 Sedan detta brev har blivit uppläst hos eder, så sörjen för att det ock bliver uppläst i laodicéernas församling och att jämväl I fån läsa det brev, som kommer från Laodicea.
17 Sägen ock detta till Arkippus: "Hav akt på det ämbete, som du har undfått i Herren, så att du fullgör, vad därtill hör."
18 Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Tänken på mina bojor. Nåd vare med eder.