M’Cheyne Bible Reading Plan
30 Och du skall göra ett altare för att antända rökelse därpå, av akacieträ skall du göra det.
2 Det skall vara en aln långt och en aln brett -- en liksidig fyrkant -- och två alnar högt; dess horn skola vara i ett stycke därmed.
3 Och du skall överdraga det med rent guld, dess skiva, dess väggar runt omkring och dess hörn; och du skall göra en rand av guld därpå runt omkring.
4 Och du skall till det göra två ringar av guld och sätta dem nedanför randen, på dess båda sidor; på de båda sidostyckena skall du sätta dem. De skola vara där, för att stänger må skjutas in i dem, så att man med dem kan bära altaret.
5 Och du skall göra stängerna av akacieträ och överdraga dem med guld.
6 Och du skall ställa det framför den förlåt som hänger framför vittnesbördets ark, så att det står framför nådastolen, som är ovanpå vittnesbördet, där jag skall uppenbara mig för dig.
7 Och Aron skall antända välluktande rökelse därpå; var morgon, när han tillreder lamporna, skall han antända rökelse;
8 och likaledes skall Aron antända rökelse, när han vid aftontiden sätter upp lamporna. Detta skall vara det dagliga rökoffret inför HERRENS ansikte, från släkte till släkte.
9 I skolen icke låta någon främmande rökelse komma därpå, ej heller brännoffer eller spisoffer; och intet drickoffer skolen utgjuta därpå.
10 Och Aron skall en gång om året bringa försoning för dess horn; med blod av försoningssyndoffret skall han en gång om året bringa försoning för det, släkte efter släkte. Det är högheligt för HERREN.
11 Och HERREN talade till Mose och sade:
12 När du räknar antalet av Israels barn, nämligen av dem som inmönstras, skall vid mönstringen var och en giva åt HERREN en försoningsgåva för sig, på det att ingen hemsökelse må drabba dem vid mönstringen.
13 Detta är vad var och en som upptages bland de inmönstrade skall giva: en halv sikel, efter helgedomssikelns vikt -- sikeln räknad till tjugu gera -- en halv sikel såsom offergärd åt HERREN,
14 Var och en som upptages bland de inmönstrade, var och en som är tjugu år gammal eller därutöver, skall giva detta såsom offergärd åt HERREN.
15 Den rike skall icke giva mer och den fattige icke mindre än en halv sikel, när I given offergärden åt HERREN, till att bringa försoning för eder.
16 Och du skall taga försoningspenningarna av Israels barn och använda dem till arbetet vid uppenbarelsetältet. Så skall ske, för att Israels barn må vara i åminnelse inför HERRENS ansikte, och för att försoning må bringas för eder.
17 Och HERREN talade till Mose och sade:
18 Du skall ock göra ett bäcken av koppar med en fotställning av koppar, till tvagning, och ställa det mellan uppenbarelsetältet och altaret och gjuta vatten däri.
19 Och Aron och hans söner skola två sina händer och fötter med vatten därur.
20 När de gå in i uppenbarelsetältet, skola de två sig med vatten, på del att de icke må dö; så ock när de träda fram till altaret för att göra tjänst genom att antända eldsoffer åt HERREN.
21 De skola två sina händer och fötter, på det att de icke må dö. Och detta skall vara en evärdlig stadga för dem: för honom själv och hans avkomlingar från släkte till släkte.
22 Och HERREN talade till Mose och sade:
23 Tag dig ock kryddor av yppersta slag: fem hundra siklar myrradropp, hälften så mycket kanel av finaste slag, alltså två hundra femtio siklar, likaledes två hundra femtio siklar kalmus av finaste slag,
24 därtill fem hundra siklar kassia, efter helgedomssikelns vikt, och en hin olivolja.
25 Och du skall av detta göra en helig smörjelseolja, en konstmässigt beredd salva; det skall vara en helig smörjelseolja.
26 Och du skall därmed smörja uppenbarelsetältet, vittnesbördets ark,
27 bordet med alla dess tillbehör, ljusstaken med dess tillbehör, rökelsealtaret,
28 brännoffersaltaret med alla dess tillbehör, äntligen bäckenet med dess fotställning.
29 Och du skall helga dem, så att de bliva högheliga; var och en som sedan kommer vid dem bliver helig.
30 Och Aron och hans söner skall du smörja, och du skall helga dem till att bliva präster åt mig.
31 Och till Israels barn skall du tala och säga: Detta skall vara min heliga smörjelseolja hos eder, från släkte till släkte.
32 På ingen annan människas kropp må den komma, ej heller mån I göra någon annan så sammansatt som denna. Helig är den, helig skall den vara för eder.
33 Den som bereder en sådan salva, och den som använder något därav på någon främmande, han skall utrotas ur sin släkt.
34 Ytterligare sade HERREN till Mose: Tag dig välluktande kryddor, stakte och sjönagel och galban, och jämte dessa vällukter rent rökelseharts, lika mycket av vart slag,
35 och gör därav rökelse, en konstmässigt beredd blandning, saltad, ren, helig.
36 Och en del av den skall du stöta till pulver och lägga framför vittnesbördet i uppenbarelsetältet, där jag vill uppenbara mig för dig. Höghelig skall den vara för eder.
37 Och ingen annan rökelse mån I göra åt eder så sammansatt som denna skall vara. Helig skall den vara dig för HERREN.
38 Den som gör sådan för att njuta av dess lukt, han skall utrotas ur sin släkt.
9 När han nu gick vägen fram, fick han se en man som var född blind.
2 Då frågade hans lärjungar honom och sade: »Rabbi, vilken har syndat, denne eller hans föräldrar, så att han har blivit född blind?»
3 Jesus svarade: »Det är varken denne som har syndat eller hans föräldrar, utan så har skett, för att Guds gärningar skulle uppenbaras på honom.
4 Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sänt mig; natten kommer, då ingen kan verka.
5 Så länge jag är i världen, är jag världens ljus.»
6 När han hade sagt detta, spottade han på jorden och gjorde en deg av spotten och lade degen på mannens ögon
7 och sade till honom: »Gå bort och två dig i dammen Siloam» (det betyder utsänd). Mannen gick då dit och tvådde sig; och när han kom igen, kunde han se.
8 Då sade grannarna och andra som förut hade sett honom såsom tiggare: »Är detta icke den man som att och tiggde?»
9 Somliga svarade: »Det är han.» Andra sade: »Nej, men han är lik honom.» Själv sade han: »Jag är den mannen.»
10 Och de frågade honom: »Huru blevo då dina ögon öppnade?»
11 Han svarade: »Den man som heter Jesus gjorde en deg och smorde därmed mina ögon och sade till mig: 'Gå bort till Siloam och två dig.' Jag gick då dit och tvådde mig, och så fick jag min syn.»
12 De frågade honom: »Var är den mannen?» Han svarade: »Det vet jag icke.»
13 Då förde de honom, mannen som förut hade varit blind, bort till fariséerna.
14 Och det var sabbat den dag då Jesus gjorde degen och öppnade hans ögon.
15 När nu jämväl fariséerna i sin ordning frågade honom huru han hade fått sin syn, svarade han dem: »Han lade en deg på mina ögon, och jag fick två mig, och nu kan jag se.»
16 Då sade några av fariséerna: »Den mannen är icke från Gud, eftersom han icke håller sabbaten.» Andra sade: »Huru skulle någon som är en syndare kunna göra sådana tecken?» Så funnos bland dem stridiga meningar.
17 Då frågade de åter den blinde: »Vad säger du själv om honom, då det ju var dina ögon han öppnade?» Han svarade: »En profet är han.»
18 Men judarna trodde icke att han hade varit blind och fått sin syn, förrän de hade kallat till sig mannen föräldrar, hans som hade fått sin syn.
19 Dem frågade de och sade: »Är detta eder son, den som I sägen vara född blind? Huru kommer det då till, att han nu kan se?»
20 Då svarade han föräldrar och sade: »Att denne är vår son, och att han föddes blind, det veta vi.
21 Men huru han nu kan se, det veta vi icke, ej heller veta vi vem som har öppnat hans ögon. Frågen honom själv; han är gammal nog, han må själv tala för sig.»
22 Detta sade hans föräldrar, därför att de fruktade judarna; ty judarna hade redan kommit överens om att den som bekände Jesus vara Messias, han skulle utstötas ur synagogan.
23 Därför var det som hans föräldrar sade: »Han är gammal nog; frågen honom själv.»
24 Då kallade de för andra gången till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: »Säg nu sanningen, Gud till pris. Vi veta att denne man är en syndare.»
25 Han svarade: »Om han är en syndare vet jag icke; ett vet jag: att jag, som var blind, nu kan se.»
26 Då frågade de honom: »Vad gjorde han med dig? På vad sätt öppnade han dina ögon?»
27 Han svarade dem: »Jag har ju redan sagt eder det, men I hörden icke på mig. Varför viljen I då åter höra det? Kanske viljen också I bliva hans lärjungar?»
28 Då bannade de honom och sade: »Du är själv hans lärjunge; vi äro Moses' lärjungar.
29 Till Moses har Gud talat, det veta vi; men varifrån denne är, det veta vi icke.»
30 Mannen svarade och sade till dem: »Ja, däri ligger det förunderliga, att I icke veten varifrån han är, och ändå har han öppnat mina ögon.
31 Vi veta ju att Gud icke hör syndare, men också att om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då hör han honom.
32 Aldrig förut har man hört att någon har öppnat ögonen på en som föddes blind.
33 Vore denne icke från Gud, så kunde han intet göra.»
34 De svarade och sade till honom: »Du är hel och hållen född i synd, och du vill undervisa oss!» Och så drevo de ut honom.
35 Jesus fick sedan höra att de hade drivit ut honom, och när han så träffade honom, sade han: »Tror du på Människosonen?»
36 Han svarade och sade: »Herre, vem är han då? Säg mig det, så att jag kan tro på honom.»
37 Jesus sade till honom: »Du har sett honom; det är han som talar med dig.»
38 Då sade han: »Herre, jag tror.» Och han föll ned för honom.
39 Och Jesus sade: »Till en dom har jag kommit hit i världen, för att de som icke se skola varda seende, och för att de som se skola varda blinda.»
40 När några fariséer som voro i hans närhet hörde detta, sade de till honom: »Äro då kanske också vi blinda?»
41 Jesus svarade dem: »Voren I blinda, så haden I icke synd. Men nu sägen I: 'Vi se', därför står eder synd kvar.»
6 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,
2 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,
3 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,
4 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.
5 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.
6 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.
7 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;
8 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.
9 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?
10 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,
11 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.
12 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,
13 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.
14 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.
15 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.
16 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ
17 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,
18 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,
19 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.
20 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.
21 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.
22 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.
23 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.
24 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.
25 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.
26 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.
27 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?
28 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?
29 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.
30 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?
31 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.
32 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.
33 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.
34 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;
35 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.
5 För att vi skola vara fria, har Kristus frigjort oss. Stån därför fasta, och låten icke något nytt träldomsok läggas på eder.
2 Se, jag säger eder, jag Paulus, att om I låten omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn.
3 Och för var och en som låter omskära sig betygar jag nu åter att han är pliktig att fullgöra hela lagen.
4 I haven kommit bort ifrån Kristus, I som viljen bliva rättfärdiga i kraft av lagen; I haven fallit ur nåden.
5 Vi vänta nämligen genom ande, av tro, den rättfärdighet som är vårt hopp.
6 Ty i Kristus Jesus betyder det intet huruvida någon är omskuren eller oomskuren; allt beror på huruvida han har en tro som är verksam genom kärlek.
7 I begynten edert lopp väl. Vem har nu lagt hinder i eder väg, så att I icke mer lyden sanningen?
8 Till sådant kom ingen maning från honom som har kallat eder.
9 Litet surdeg syrar hela degen.
10 För min del har jag i Herren den tillförsikten till eder, att I icke häri skolen tänka på annat sätt; men den som vållar förvirring bland eder, han skall bära sin dom, vem han än må vara.
11 Om så vore, mina bröder, att jag själv ännu predikade omskärelse, varför skulle jag då ännu alltjämt lida förföljelse? Då vore ju korsets stötesten röjd ur vägen. --
12 Jag skulle önska att de män som uppvigla eder läte omskära sig ända till avstympning.
13 I ären ju kallade till frihet, mina bröder; bruken dock icke friheten så, att köttet får något tillfälle. Fastmer mån I tjäna varandra genom kärleken.
14 Ty hela lagens uppfyllelse ligger i ett enda budord, nämligen detta: »Du skall älska din nästa såsom dig själv.»
15 Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra.
16 Vad jag vill säga är detta: Vandren i ande, så skolen I förvisso icke göra vad köttet har begärelse till.
17 Ty köttet har begärelse mot Anden, och Anden mot köttet; de två ligga ju i strid med varandra, för att hindra eder att göra vad I viljen.
18 Men om I drivens av ande, så stån I icke under lagen.
19 Men köttets gärningar äro uppenbara: de äro otukt, orenhet, lösaktighet,
20 avgudadyrkan, trolldom, ovänskap, kiv, avund, vrede, genstridighet, tvedräkt, partisöndring,
21 missunnsamhet, mord, dryckenskap, vilt leverne och annat sådant, varom jag säger eder i förväg, såsom jag redan förut har sagt, att de som göra sådant, de skola icke få Guds rike till arvedel.
22 Andens frukt åter är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet,
23 saktmod, återhållsamhet. Mot sådant är icke lagen.
24 Och de som höra Kristus Jesus till hava korsfäst sitt kött tillika med dess lustar och begärelser.
25 Om vi nu hava liv genom ande, så låtom oss ock vandra i ande.
26 Låtom oss icke söka fåfänglig ära, i det att vi utmana varandra och avundas varandra.