M’Cheyne Bible Reading Plan
De nya stentavlorna
10 (A) På den tiden sade Herren till mig: ”Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra, och kom upp till mig på berget. Du ska också göra dig en ark av trä. 2 (B) Och jag ska skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, dem som du slog sönder, och du ska lägga dem i arken.”
3 Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra. Och jag gick upp på berget och hade med mig de båda tavlorna. 4 Han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången: de tio orden som Herren hade talat till er på berget ur elden den dag då ni var samlade där. Och Herren gav dem åt mig. 5 Sedan vände jag om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fick de ligga, så som Herren hade befallt mig.
Arons död
6 (C) Israels barn bröt upp från Beerot-Bene-Jaakan och kom till Mosera[a]. Där dog Aron och där blev han begravd, och hans son Eleasar blev präst i hans ställe. 7 Därifrån drog de till Gudgoda och från Gudgoda till Jotbata, en trakt rik på vattenbäckar.
Leviterna avskiljs för Herren
8 På den tiden avskilde Herren Levi stam till att bära Herrens förbundsark, till att stå inför Herrens ansikte och göra tjänst inför honom och till att välsigna i hans namn, så som de gör än i dag. 9 (D) Därför fick Levi ingen lott eller arvedel bland sina bröder. Herren är hans arvedel, så som Herren din Gud har lovat honom.
10 (E) Jag stannade på berget fyrtio dagar och fyrtio nätter som förra gången, och Herren lyssnade till mig också denna gång. Herren ville inte förgöra dig. 11 Herren sade till mig: ”Res dig upp och gå framför folket och låt dem bryta upp, så att de får komma in i och ta i besittning det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem.”
Frukta Herren
12 (F) Och nu Israel, vad begär Herren din Gud av dig? Bara att du fruktar Herren din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, 13 så att du håller Herrens bud och hans stadgar som jag i dag ger dig för att det ska gå dig väl.
14 Se, himlarna och himlarnas himmel, jorden och allt som är på den tillhör Herren din Gud. 15 (G) Ändå var det just dina fäder som Herren fäste sig vid i kärlek. Och er, deras efterkommande,utvalde han bland alla folk, så som det är i dag. 16 (H) Omskär därför ert hjärtas förhud och var inte längre hårdnackade, 17 (I) för Herren er Gud är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den Gud som är stor och väldig och inger fruktan, som inte är partisk och inte tar mutor. 18 Han skaffar den faderlöse och änkan rätt, han älskar främlingen och ger honom mat och kläder. 19 (J) Också ni ska älska främlingen för ni har själva varit främlingar i Egyptens land.
20 (K) Herren din Gud ska du frukta, honom ska du tjäna[b], honom ska du hålla dig till, och i hans namn ska du avlägga din ed. 21 Han är din ära[c], han är din Gud, med dig har han gjort de stora och förunderliga gärningar som du har sett med egna ögon. 22 (L) När dina fäder drog ner till Egypten var de sjuttio personer, men nu har Herren din Gud gjort dig talrik som himlens stjärnor.
Bön om Herrens hjälp mot fiender
94 [a](A) Hämndens Gud, Herre,
hämndens Gud, visa dig!
2 (B) Res dig, du jordens domare,
ge de stolta vad de förtjänar!
3 (C) Hur länge ska de gudlösa, Herre,
hur länge ska de gudlösa
triumfera?
4 Deras tal flödar av fräckhet,
alla förbrytare förhäver sig.
5 Herre, de krossar ditt folk,
de förtrycker din arvedel,
6 de dödar änkor och främlingar
och mördar de faderlösa,
7 (D) och de säger:
"Herren ser det inte,
Jakobs Gud märker det inte."
8 Fatta, ni oförnuftiga bland folket!
Dårar, när ska ni bli kloka?
9 (E) Han som har planterat örat,
skulle han inte höra?
Han som format ögat,
skulle han inte se?
10 Han som fostrar folken,
skulle han inte straffa,
han som lär människan förstånd?
11 (F) Herren känner
människornas tankar,
han vet att de är tomhet.
12 (G) Salig är den som du, Herre,
fostrar och lär från din lag
13 (H) för att ge honom ro
från onda dagar
tills graven är grävd
för de gudlösa.
14 (I) Herren förskjuter inte sitt folk,
han överger inte sin arvedel.
15 (J) Rättvisa ska åter gälla i rätten,
och alla som har ärliga hjärtan
ska följa den[b].
16 Vem står upp för mig mot de onda?
Vem hjälper mig mot förbrytarna?
17 (K) Om inte Herren var min hjälp
skulle min själ snart bo i det tysta.
18 När jag säger: "Min fot vacklar",
då är din nåd mitt stöd, Herre.
19 (L) När mitt inre är fullt av bekymmer,
då gläder din tröst min själ.
20 Kan en orättfärdig domstol[c]
ha gemenskap med dig,
en som gör orätt[d] i lagens namn,
21 som angriper en rättfärdig själ
och fördömer oskyldigt blod?
22 (M) Men Herren har blivit min borg,
min Gud är min tillflykts klippa.
23 Han låter deras brott
drabba dem själva,
han förgör dem
för deras ondska.
Herren vår Gud
ska förgöra dem.
Hiskias sjukdom
38 (A) Vid den tiden[a] blev Hiskia dödssjuk. Profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: "Så säger Herren: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte tillfriskna." 2 Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till Herren: 3 "O, Herre, kom ihåg att jag har vandrat inför dig i trohet och med hängivet hjärta och gjort det som är gott i dina ögon." Och Hiskia grät mycket.
4 Då kom Herrens ord till Jesaja. Han sade: 5 "Gå och säg till Hiskia: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön. Jag har sett dina tårar. Se, jag ska lägga femton år till din livstid. 6 Jag ska också rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand och beskydda denna stad. 7 Detta ska vara tecknet för dig från Herren på att Herren ska göra vad han har sagt: 8 Se, jag ska låta skuggan på trappstegen gå tillbaka de tio steg som den har flyttat sig på Ahas trappa[b] med solen." Solen gick då tillbaka de tio steg på trappan som den redan hade gått.
Hiskias lovsång
9 En sång skriven av Juda kung Hiskia, när han hade varit sjuk och blivit frisk från sin sjukdom igen:
10 (B) Jag sade:
I mina bästa dagar går jag in
genom dödsrikets portar,
jag blir fråntagen
resten av mina år.
11 (C) Jag sade:
Jag får aldrig mer se Herren,
Herren i de levandes land.
Jag får aldrig mer se människor
hos dem som bor i världen[c].
12 Min boning rycks upp
och flyttas ifrån mig
som en herdes tält.
Jag har vävt mitt liv till slut
som vävaren sin väv,
och han skär ner mig från bommen.
Innan dagen blivit natt[d]
gör du slut på mig.
13 Jag ropar[e] ända till morgonen.
Som ett lejon
krossar han alla mina ben.
Innan dagen blivit natt
gör du slut på mig.
14 (D) Jag låter som en svala,
som en trana,
jag kuttrar som en duva.
Mina matta ögon
ser längtansfullt mot höjden:
"Herre, jag är betryckt.
Ta dig an min sak!"
15 Vad ska jag säga?
Han har både talat till mig
och själv utfört sitt verk.
Jag får vandra varsamt alla mina år
efter det bittra
min själ varit med om.
16 Herre, trots sådant
lever människor,
och genom allt sådant
hålls min ande vid liv.
Du gör mig frisk
och låter mig leva.
17 (E) Se, den bittra plågan
blev till nytta för mig.
I din kärlek räddade du min själ
från förintelsens grop,
för du har kastat alla mina synder
bakom din rygg.
18 (F) Dödsriket tackar dig inte,
döden prisar dig inte.
De som far ner i graven
hoppas inte på din trofasthet.
19 (G) Den som lever,
den som lever tackar dig,
så som jag gör i dag.
En far gör din trofasthet känd
för barnen.
20 (H) Herren ska frälsa mig,
och vi ska spela mina sånger
i alla våra livsdagar
i Herrens hus.
21 Jesaja sade att man skulle ta en fikonkaka och lägga den som plåster på bölden så att han blev frisk. 22 Och Hiskia hade frågat: "Vad är tecknet på att jag får gå upp till Herrens hus?"
Det sjunde sigillet bryts
8 (A) När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i omkring en halvtimme.
De sju basunerna
2 (B) Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och de fick sju basuner[a]. 3 (C) Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld. Han fick mycket rökelse att lägga tillsammans med alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. 4 Och röken från rökelsen steg från ängelns hand tillsammans med de heligas böner upp inför Gud.
5 (D) Och ängeln tog rökelsekaret, fyllde det med elden från altaret och kastade ner det på jorden, och det blev åska, dån och blixtar och jorden skakade. 6 Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.
De fyra första basunerna
7 (E) Den första ängeln blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och kastades ner på jorden. En tredjedel av jorden brann upp, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.
8 (F) Den andra ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg kastades i havet. En tredjedel av havet förvandlades till blod, 9 och en tredjedel av allt liv i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.
10 (G) Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll över en tredjedel av floderna och vattenkällorna. 11 (H) Stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattnen förvandlades till malört[b], och många människor dog av vattnet som hade blivit bittert.
12 (I) Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att en tredjedel av dem förmörkades och dagen förlorade en tredjedel av sitt ljus, och natten likaså.
13 (J) Och jag såg, och jag hörde en örn som flög uppe på himlen och ropade med stark röst: "Ve, ve, ve över jordens invånare för de basunstötar som är kvar, när de tre andra änglarna blåser i sina basuner!"
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation